Ibland händer det att jag genomför en inre dialog med mig själv. Så sent som i lördags gjorde jag det och så här gick snacket:
Jag: Kommer det någonsin att bli varmt i Sverige igen?
Mig: Tveksamt. När hade vi en riktigt varm dag senast? Augusti?
Jag: Precis. Och nu är vi inne i juni.
Mig: Hopplöst. Snart är det vinter året om.
Jag brukar hålla med mig och tro att vi vet vad vi talar om, men varken jag eller mig fick rätt. Det dröjer mindre än ett dygn, sedan står vi båda – jag och mig – och gapar över den enastående scenförändringen.
Plötsligt har vädret plockat fram 25 grader ur rockärmen som kastas rakt i ansiktet på oss, som ett ”håll käft”-svar på våra dystra spekulationer. Vi står tacksamt och tar emot, njuter av varje sekund, lätt skamsna över vår negativa dialog dagen före.
Och vad bättre är: denna meteorologiska förlösning sammanfaller med en hopptävling. Vad ännu bättre är: hopptävlingen sker på hemmaplan, fem minuters transportväg från vår gård.
Det är en hopptävling i ordets rätta bemärkelse. Den strålande solen och de 25 plötsliga graderna som kommit från ingenstans inger verkligen h-o-p-p. Hopp om en blomstertid som nu kommer. Fram till denna dag har jag – gnälligt, under maj och juni – antingen gått omkring och frusit eller känt resterna av vårvinter i själen. Tävlingarna vi varit på har mer haft känslan av inomhusarrangemang i november än den alltid lika oslagbara känslan av att träffas och trivas i solen och avnjuta en spännande tävling.
Nu får vi allt på en gång.
Och för att ytterligare anspela på hoppet, på någonting riktigt roligt att se fram emot, finns det en speciell syn som skänker ytterligare spänning.
Titta på den här bilden som jag tog under tävlingarna:
Ser ni vad som tornar upp sig bakom ridbanan. Ser ni konturerna av någonting som ska bli riktigt stort och riktigt fint? Det är Abena Arena, Växjös nya stora hästsportcenter, ni ser som fond i horisonten. Varje dag händer det någonting på det imponerande bygget. Det blivande ridhuset förses just nu med väggar, det blivande ridskolestallet reser sig som en stolt granne bredvid ridhuset och bakom dem är redan boxarna på plats i tävlingsstallet, som har plats för 40 hästar. Till detta kommer två nya ridbanor, som tillsammans får formen av ett L.
Vi är nyfikna och förväntansfulla. Försöker visualisera den färdiga anläggningen, försöker se framför oss hur både inomhus- och utomhustävlingar kommer att se ut här inom en snar framtid.
Kommer vi att få se ett SM här? Kanske.
Kommer det stjärnor på besök? Inte omöjligt.
Jag som följt Växjöortens Fältrittklubbs sex-sjuåriga kamp mot en byråkrati till väderkvarn tror knappt att det är sant. Byråkratin brukar gå segrande ur stora strider med ideella föreningar men inte denna gång. Bakläxor har gjorts, underlag har plockats fram och på punkt efter punkt där kommunen haft synpunkter har klubben återkommit med förbättringar. Och i slutet av den byråkratiska tunneln nådde klubben till slut fram till både bygglov, markköp och lånefinansiering.
En sak vet jag och det är att vi och många andra har en otroligt spännande höst att se fram emot.
Vädret är strålande, jag befinner mig på en hopptävling och konturer av framtiden gör denna dag fulländad. Och när det känns som att det inte kan bli bättre visar det sig att det kan det visst. Typiskt nog är det här även en söndag när Peggy är på sitt bästa och snabbaste humör och LillyBelle på sitt mest luriga.
Redan när jag ser banan tänker jag att den är som ritad och gjord för min dotter. I omhoppningsmomentet finns en väg ingen vågar ta, som inget B-ekipage någonsin skulle fundera på. Men jag vet att LillyBelle och hennes A-moppe Peggy inte bara funderar. De tänker chansa vilt och se om det håller.
Det gör det.
En vanvettigt snäv sväng avgör A+B-kategoriklassen där segermarginalen blir drygt två sekunder. För andra helgen i rad får LillyBelle ta täten i ett ärevarv.
Nu är verkligen sommaren här på riktigt, oavsett hur skeptiska jag och mig än må vara.
Tack för att ni tog er tid – vill ni lyssna på mig och Louise Wemlerth får ni gärna testa ridsportpodden Fria Tyglar som ni hittar via länk här eller via prenumeration på Spotify eller Podcaster. I det senaste avsnittet gästas vi av equiterapeuten Louise von Arronet som har stora saker på gång. Vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på