Alla vi som lever ett liv som inkluderar aktiva barn och idrott eller på annat sätt har en nära relation till idrottssverige har lärt oss en sak under det senaste året. När Folkhälsomyndighetens Johan Carlsons rätt bistra ansikte visas på teven eller i mobilskärmen finns det stor risk att dåliga nyheter väntar. Nyheter som betyder att idrotten ännu en gång får ställa om, tänka om och göra om.
I Carlsons senaste paket för att få ner smittspridningen är åter idrotten ett av generaldirektörens verktyg. Undantaget för ”enskilda tävlingar” ska, om Carlson och Folkhälsomyndigheten får bestämma, slopas från och med måndag. I klartext betyder det att alla barn och ungdomar som precis börjat planera in sin första tävling på ett halvår eller rentav hunnit avnjuta sin comeback får ta ett steg tillbaka. Av generaldirektören har vi också lärt oss att han är en man, vars budskap inte alltid är helt glasklara och ofta kräver ett par dagars tolkning och diskussion i smågrupper för att fullt ut kunna begripas.
Men även med reservation för att vissa lättnader kan tillkomma känns det ändå som om vi kan fastslå följande: Glöm tävlingar ett tag. Det viktigaste för folkhälsan och det viktigaste redskapet för att ta itu med den stora hotande hälsoskuld coronan lämnar efter sig är just nu inte tävling. Det är möjligheten att i hyfsad frihet kunna träna, hålla kroppen igång, se till att leva ett aktivt liv. Att ställa in träningar var åtminstone ingenting jag hörde Johan Carlson yppa ett ord om under onsdagens presskonferens.
Så fortsätt träna, återgå till att drömma om att tävla och gör det med vissheten att det här, med vaccinets hjälp, snart är så pass mycket över att ni det blir tävling igen. Gör en sista insats nu, träna med förnuft, fortsätt följa avståndsregeln – den enda regel som ger garanterad effekt på ett virus – och tro på framtiden.
Här i södra Sverige pågår sportlovet för fullt och precis som namnet antyder har mina barn sportat rejält de senaste dagarna. Och de lyckades minsann, som några av de sista barnen innan Carlssons nya giv slår igenom, även att genomföra en tävling. På Växjöortens Fältrittklubb drog lovet nämligen igång med en mycket trevligt genomförd käpphästhoppning. Får du tävla så pass sällan, givet rådande omständigheter – ja, då är det klart att du satsar allt när du väl får chansen. Både Angelo och LillyBelle och kompisen Doris gick all in för att lägga beslag på de lockande chokladmedaljerna. Alla lyckades. Efter en målfotoduell där hundradelar avgjorde avgick Doris med segern för snabbast genomförda ritt, med Angelo som aningen besviken men chokladsugen silvermedaljör. LillyBelle deklarerade tidigt att hon siktar på att rida snyggt, utan tanke på en snabb tid, och hennes rytmiskt väl komponerade runda belönades därför med en guldmedalj.
I övrigt har vi gått på träningsspåret: tränat i paddock, ridit ute i skogen, tränat för tränare. Vi har pysslat med hästarna, gett dem massor av kärlek, fått tid att ge dem bättre förutsättningar. Hovslagare har varit på besök, verkat och bytt ponnyernas skor, tandläkare har behandlat Hilda i munnen och massor av tid har gått åt till att bara skämma bort våra pälsprydda vänner.
Tävlingarna kommer.
Nu tränar vi på lite till innan det ljusnar på riktigt.
Tack för att ni tog er tid – och följ mig gärna på Instagram eller gå med i den urtrevliga föräldragruppen Ponnypappor i Sverige på Facebook!
Följ Ridsport på