Det är onsdag. Jag sitter bekvämt på köksstolen och vardagsfilosoferar samtidigt som jag avnjuter en väl tillagad pastalunch. Jag känner att jag mår bra, riktigt bra, men kan inte riktigt sätta fingret på källan till glädjen.
Mina tankar avbryts av någonting som rör sig i ögonvrån. När jag tittar ut genom fönstret får jag svaret:
Peggy är…Peggy. Redan när LillyBelle till sin stora glädje fick låna henne av Tove sa Veronica, Toves mamma:
– Bara så ni vet. Peggy har minst två rävuppfödningar bakom varje öra.
Det visade sig vara sant. Peggy är den listigaste och coolaste på gården. Hon påminner om den tecknade Mulle som hela tiden hittar på kreativa saker för att få sin vilja igenom. När Peggy ser läget utnyttjar hon det och rymmer iväg en stund. Hon försöker heller inte med några tjuvtrix när hon blir påkommen. Försöker inte springa iväg. Står bara still och tycks säga ”Ojdå, såg du mig nu? Det var synd”.
Bilden på Peggy är en bild av livet på landet. Det är liksom väldigt sällan du sitter inne i stan och upptäcker en betande häst i din trädgård.
Jag blir glad av att se Peggy, men det är någonting annat i bilden som är upphovet till min inneboende glädje.
Det är gräset. Eller snarare åsynen av gräset och därmed vetskapen om att den arktiska kylan förlorat vinterns första fältslag mot den armé av plusgrader som plötsligt dykt upp som en Sagan om ringen-hjälte.
I dag är det fredag och till skillnad från på bilden har nu a-l-l snö försvunnit. En grön jul är i antågande och visst unnar jag alla barn snö och is till de julklappar som innehåller skidor, snowracers och skridskor men själv kan jag ingenting annat göra än att njuta. I min egen lilla egoistiska vuxenvärld älskar jag gröna jular. Man skulle också kunna säga att jag älskar fulkort mer än julkort.
Vadå? Undrar du?
Låt mig demonstrera den tydliga skillnaden mellan julkort och fulkort.
Hur plågsamt det än kan vara att bo på landet med sju hästar i minus 15 måste jag ge kylan och snön en sak: den gör även den mörkaste smålandsskog till ett konstverk. Dagarna före Peggys rymning slogs jag över att i princip allt i ett vinterlandskap kan bli ett vykort. Trots att kylan skoningslöst bet sig fast kunde jag inte motstå frestelsen att plocka fram mobilkameran och knäppa några rutor.
Så här såg det exempelvis ut på vägen 500 meter från där vi bor:
Ett gnistrande härligt vykort, inte sant? Och med hjälp av ett par minuters lek i ett redigeringsprogram kan det se ut så här:
Skulle kunna funka som ett julkort på Facebook eller för den som gillar att skicka masshälsningar till sina vänner via mejl, eller hur? Jag tänker dock bara publicera det här och ingen annanstans. Jag är som sagt mer förtjust i den gröna sidan av julen. För att ytterligare frossa i lyckan över att frusna vattenledningar åter är i funktion, att värmevantarna tillfälligt lagts undan och att jag slipper slå sönder is i vattenkärlen begav jag mig för en timme sedan till fotoplatsen för julkortet.
Jag knäppte bild från hur det ser ut just i dag och här är resultatet.
Kan det bli vackrare?
Ja.
Bryr jag mig?
Nej.
Kylans frånvaro och snöns försvinnande har dessutom öppnat nya möjligheter. Barnen har tack vare plusgraderna kunnat fira jullov med att åka vagn på härliga grusvägar bakom samma underbara Peggy.
En upptinad transport är en lättmanövrerad transport. Det gjorde också att jag på ett smidigt ögonblick kunde lasta Hilda och TW och se till att barnen fick ett efterlängtat träningspass i kroppen.
Barnen har också enkelt och utan risk för frysskador kunnat skaffa fram grankvistar både till stallpynt och inte minst till dagens avslutande projekt då vi tre ska klä julbocken Sigge i ny grön skrud.
Grönt är skönt.
Och fulkort är bättre än julkort.
Tack för att ni tog er tid – och till er alla vill jag önska en riktigt underbar jul! Lyssna gärna på min och Louise Wemlerths ridsportpodd Fria Tyglar som du enkelt hittar via Spotify eller Podcaster i din mobil. Vill du diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på