Medan två barn och en fru ägnade lejonparten av höstlovsslutet åt att vara sjuka avsatte den bloggande ponnypappan, också han milt plågad av en förkylning, några dagar åt att lösa följande ekvation:
• Erika: 3+1, 3/4 Groov, 2dl Lucern, halm i nät
• Peach: 3+1, müsli ist för Groov
• TW: 1+1, en näve Groov
• Tindra: 1,5, 1 hink hackad Lucern+1 kg halm+0,5 kg Groov+ 2dl Lucern
Att fodra hästar är en vetenskap.
Jag är däremot ett exempel på när inte vetenskapen riktigt befinner sig i samklang med det praktiska utfallet.
Givetvis misslyckades jag med att lösa foderchiffret ovan. Halm hamnade där höet skulle ligga, Lucern blev av misstag Groov, hinken med hackad Lucern hälldes i god tro rakt ner i en krubba och det trinda matvraket TW, en förkortning för Teeny Weeny, fick givetvis mycket mer käk än hon borde och klagade inte nämnvärt över det.
Hur jag recenserar min egen insats? Tja, om jag varit en boxare i ringen kan dagarna som foderansvarig närmast beskrivas som en match där jag fick ta stående räkning ett par gånger, blev golvad lika många och reste mig på vingliga ben när domaren, vid namn Malin, räknat till åtta, kollat min syn och försäkrat sig om att jag vet svaret på vilken dag det är. Men som kineserna säger; det högsta är ej att aldrig falla utan att resa sig efter varje fall.
Jag reste mig. När jag väl kommit på benen igen hade tiden tickat fram till lördag. Så dags hade stämningen lättat och barnens fysiska form förbättrats till den grad att de åter kunde ta plats i sadeln. Trots att jag fått sparken som foderchef kunde jag tydligt se ett mentalt uppsprickande molntäcke borta i den virtuella horisonten. Lördagar är också en av barnens höjdardagar. Då kommer Marie och hennes dotter Ellie alltid på besök och hjälper oss att hålla tempot uppe i ”Ponnyklubben”.
Efter att Marie och barnen avslutat ett långpass i skog och mark samtidigt som jag mockat ur de fyra boxarna blev det ännu mer ridsport. Ponny-SM i Helsingborg pågick för fullt och än en gång slog det mig vilken underbart dramatisk och underhållande tv-sport ridning är. Alla vi som inte hade läge att ta oss hela vägen ner till tävlingarnas epicentrum i Helsingborg gavs dessutom möjlighet att gratis se tävlingarna via equisport.tv. En utmärkt service – två feta tummar upp till er som ligger bakom, vilka ni nu är.
Det kanske är svårt att tro med min obefintliga hästbakgrund, men faktum är att något av det bästa jag vet är att se hopptävlingar på tv. Jag är så gammal att jag hann bli hypnotiserad av den häpnadsväckande Anders Gernandts ljuva stämma under 80-talet och alla hans oförglömliga SVT-kommenteringar från Scandinaviuan Horse Show i Göteborg.
På den tiden gick Peder Fredricson i småskolan. Den elegante och rakryggade Peter Eriksson var då Sveriges enda riktiga ess i leken och Gernandts oefterhärmliga uttal av Erikssons häst, Im-perrr-aaa-torr, finns för evigt fastetsad i minnesbarken.
Och så Hugo Simon förstås. Den mytomspunne. Den kanske störste stjärnan inom någon enskild sport någonsin. Det räcker inte att säga att han var sin tids Usain Bolt, Wayne Gretzky eller Zlatan Ibrahimovic. Hugo Simon var större än så. Han var Elvis Presley till häst. Folk skrek okontrollerat så fort Hugo stack ut ansiktet, ungefär som när tjuren Ferdinand tittar ut på arenan i Madrid på julafton.
De fina minnen Hugo Simon och Anders Gernandt skänkte mig i barndomen gör att jag nu drabbas av samma fascination framför teven. Trots att vi följer tävlingarna via en chromecastad lågupplöst streaming är det lika dramatiskt som när vi såg VM-lagomhoppningen i USA för en månad sedan.
Allt kan hända, det är ett hinder i taget, klockan tickar.
Jag inser att hoppningen innehåller den extra dimension av spänning som ibland saknas i många andra sporter. I fotboll, hockey och innebandy kan en ledning bevakas, en match kan vara avgjord trots att en halvtimme återstår och många matchers utgångar är rätt givna från start.
Det är tvärtom i ridsport. Medan andra sporter är misstagssporter handlar allt i ridsporten om ett ord: felfri. Den som är felfri har chans att vinna. Annars går segern till någon annan. Inga misstag går att reparera och börjar det illa kan det inte sluta bra.
Därför är nervositeten enorm hos barnen när deras idol Alicia rider ut med ett så sent startnummer som 27, näst sist i hela fältet. Alicia har tagit sig hela vägen till SM-final och nu gäller det. Efteråt avslöjar Alicia på sin Instagram att hennes ponny var skuttig och taggad redan under framridningen och att applåderna för det felfria ekipage som red precis före Alicia gjorde ponnyn ännu mer taggad.
Övertändningen är inte till deras fördel och för barnen blir besvikelsen nästan chockartat stor när Alicia river på tredje hindret.
Som jag sagt tidigare tror jag det är enbart av godo att mina barn får se att även skickliga ryttare river hinder. Det ger rätt perspektiv och den livsviktiga insikten som citerats ovan: att det viktigaste är att resa sig efter varje fall.
Tack för att ni tog er tid – och följ mig gärna på Instagram där jag öppnat ett konto som heter ponnypappandaniel
Följ Ridsport på