Så lägligt att den här texten publiceras på självaste nyårsafton. Då kan jag fokusera på saker som inte gör mig arg. Har ännu inte sett paniken inne hos hästarna under de plågsamt långa timmar då skjutgalna nyårsfirare offrar tusentals och åter tusentals kronor på raketer som exploderar, lyser i några sekunder och sedan faller ner som miljöfarligt avfall i naturen. Så bra att jag ännu inte hunnit bli lika arg som jag alltid blir när tolvslaget sker.
Att ha häst, hund eller annat djur som får panik av höga smällar är att bli arg på avfyrade raketer. Har du inte häst rycker du nog på axlarna och tänker att folk får väl göra som de vill. Men du som befinner dig i daglig närkontakt med en häst, uppskattningsvis nära 100 procent av de som läser den här texten, vet vilket helvete en nyårafton ofta är.
Jag ser tillbaka på ett år som jag gick in i med sex önskningar:
1. Släpp paniken, omfamna hoppet.
2. Pandemilagen bör användas med förnuft.
3. Rädda ungdomsidrotten.
4. Konsumera.
5. Minimera mörkret – se ljuset.
6. OS-guld till Peder Fredricson.
Sex punkter. Fem av dem covidrelaterade.
Med undantag för punkt 3, där vi ännu behöver ytterligare tid för att spana in konsekvenser och dra slutsatser, har det mesta faktiskt gått som jag hoppades. Pandemilagen har – jämfört med vad som skett i nästan hela övriga världen, där demokratier förvandlats till coviddiktaturer (Australien, Österrike, USA, Storbritannien, Tyskland med flera) – använts förnuftigt. Jag misstänker dock att det som sker nu, slaktandet av alla former av ungdomscuper och läger under jullovet, kan påverka punkt 3 negativt och jag tycker det är direkt fel att ännu en gång kasta idrotten framför bussen. ’


Att vi konsumerat som aldrig förr har sannolikt räddat fler branscher än den som finns på våra skidorter och att sexan skulle slå in var egentligen bara en dröm. Men jag fick inte bara se Peder överst på pallen utan även Malin och Henrik.
Det är, trots låga ingångsvärden, ett mycket bra svenskt 2021 jag sitter här och summerar. Även i vårt geografiska mikroperspektiv här i Växjö har 2021 varit enastående. Angelo och LillyBelle är plötsligt inte lika nybörjiga utan har blivit två unga stabila tävlingsryttare med ambitioner.
Angelo har under året med Hilda sakta men säkert fått till en uppåtpekande formkurva med flera Lätt B-segrar och en fullkomligt obeskrivlig Agria Pony Trophy-helg på Elmia, där han var några futtiga hundradelar från att bli placerad. Även på Tango har Angelo utvecklats och även där har det blivit ett flertal segertäcken och ärevarv.
LillyBelle fortsätter att bergfast tro på sin Erika och även där pekar kurvan sakta men säkert i helt rätt riktning. Hon varvar sanndrömmarna på Erika med att utmana B-ponnyer på Peggy och, när tillfälle ges, rida mot A-ponnyer på Tindra, med gott resultat.
Jodå, det går framåt på ett härligt sätt och det märks när man pratar framtid med dem.
– Kvala till SM, svarade Angelo nyss när jag frågade honom om hans främsta mål 2022.
– Nolla i Lätt A med Erika, blev LillyBelles svar på samma fråga.


Tuffa mål, men jag ser inget fel i att ha det. Tvärtom ligger det någonting i ordspråket ”sikta mot stjärnorna för att nå grantopparna” och även om ingen av dem skulle infria sin målsättning vet jag att de ändå kommer att göra allt i sin makt för att fixa det. Gör du ditt bästa finns det inte mer att begära.
Min önskelista inför 2022 är enkel. Den innehåller inte sex punkter i år utan bara en enda:
• Jag önskar att Omikron blir vår snällaste ovän under vinter och vår.
Alla studier hittills visar att han (Omikron låter som en han, eller hur?) är en mutation som mer liknar en kelig golden retriever än ett dödligt monster. Det ser hittills, peppar, peppar, ut som att han, till skillnad från den betydligt elakare Delta, bara orsakar lättare förkylningssymptom men också blixtsnabbt förser sina värdar med immunitet. I Sydafrika har han redan kommit och gått – utan att orsaka en enda människas död. Omikron är nämligen i sin konstruktion påfallande lik den mutation som var så mild och skonsam att den blev slutet för Spanska sjukan för 100 år sedan. Jag hoppas att han jagar bort Delta, sköljer över oss med stor mildhet, sedan försvinner snabbt och att han är det sista vi känner av det virus vi är så innerligt trötta på. Aldrig tidigare i mitt liv har jag hoppats mer på någonting än på ett milt och skonsamt avslut på en pandemi som under två års tid lamslagit världen.
Tack för att ni tog er tid – och ett underbart gott 2022 önskar jag er alla! Som vanligt hörs jag i podden Fria Tyglar (nytt avsnitt ute nu), som vanligt uppmanar jag alla ponny- och hästföräldrar att gå med i Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige och som vanligt blir jag överlycklig när ni följer mig på Instagram.
Följ Ridsport på