Minns du ditt första sommarjobb? Klart du gör. Du kanske utförde lättare arbete på ett kontor, hjälpte till inom kommunens parkförvaltning eller slet med att vända torv på en mosse mot ackordsbetalning?
Jag minns mitt första sommarjobb som en milstolpe, som en försmak av det svindlande vuxenlivet där jag, till skillnad mot i skolan, bara behövde arbeta till en viss tid, sedan åka hem utan att tänka på tråkiga matteläxor och prov.
Och så det mest överlägsna av allt: jag fick betalt.
Året var 1986, jag hade fyllt 14, precis gått ut sjuan och var överlycklig över att få vara hjälptränare under tre veckors tennisskola hemma i Älmhult. Lönen var egentligen en struntsumma men det var likväl pengar, skyhögt mer pengar än den tjuga i veckopeng som annars var min enda inkomstkälla.
Eftersom jag varit där vet jag hur mina barn känner sig i dag. Angelo har nyss slutat fyran och LillyBelle trean och de är givetvis för små för att vara påtänkta som sommarjobbare på ett vanligt jobb.
Men hästlivet erbjuder, har jag märkt, helt andra möjligheter än ett icke hästliv och till sin oförställda glädje har både Angelo och LillyBelle erbjudits varsitt sommarjobb som både är outsägligt roligt och dessutom kommer att belöna dem med en slant på kontot.
Aska och Junior.
Så heter sommarjobben.
Aska – en supersöt nästan kolsvart liten nyfiken shettis på 90 centimeter i mankhöjd.
Junior – en likaledes supersöt och nyfiken shettis, dock betydligt grövre och högre i manken.
Båda behöver ridas in, ingen vuxen eller ens tonåring skulle kunna göra det på grund av kroppslängd och vikt.
Eftersom LillyBelle både är kort och smal passar hon perfekt till Aska medan den längre men smale lättviktaren Angelo föräras uppdraget som inridare åt Junior. Barnen har, ska sägas, även tidigare fått mindre uppdrag när det handlat om att rida in busiga shettisar och klarat det galant, men nu känns det som ett lite skarpare läge.
Båda hästarna kom till oss för drygt en månad sedan, Aska först, Junior en vecka senare. Aska nästan helt utan erfarenhet av att ha en människa på ryggen, Junior även han med starkt begränsad erfarenhet. Arbetsbeskrivningen och uppdraget därför glasklart: gör hästarna redo att arbeta, vänj dem vid att ha ett barn på ryggen, gör dem till ridponnyer.
Att det första man gör på sitt första sommarjobb, är att bli störtförälskad är kanske inte att rekommendera men det är precis vad LillyBelle blir.
Aska visar sig direkt besvara kärleken; hon är nyfiken, pigg på allt, tycker snarare att det är roligt än jobbigt att ha en nioåring på ryggen och verkar vilja upptäcka precis allt den stora världen har att erbjuda. Det taktar direkt. LillyBelles balans och bestämdhet faller Aska i smaken och gör att det lilla ekipaget redan under sitt första besök i en paddock tar flera steg i rätt riktning.
Även Angelo är överförtjust i sin nye vän Junior. Det är en krabat som, får vi veta, helt enkelt inte vill galoppera tillsammans med ryttare, men för Angelo är kämpa ett normaltillstånd, något han dagligen gjort i flera år med sina hästar. Han är van vid att inte få någonting gratis och faktum är att Angelos envishet besegrar Juniors redan under den första lektionen de beträder paddocken. Galoppen sitter, först motvilligt, sedan acceptabelt och till slut nästan automatiskt.
Det som slår mig är hur seriösa barnen är, hur de verkligen går in för att utföra sitt arbete på bästa sätt. Visserligen är det Malin som styr upp och leder träningen men att beskriva Angelo och LillyBelle som exemplariska samhällsmedborgare är fram till nu något som inte ens funnits i min fantasivärld, men vad vet jag?
De ger sig inte när de förvånande få bakslagen kommer utan försöker igen, igen och igen tills det sitter. De mixar långa fria turer ute i skogen med kortare pass i paddock och besök på terrängbanor. Förvånansvärt snabbt lär sig Aska och Junior grunderna och de lär sig även att tycka om variationen i arbetsuppgifterna.
Snart har båda kommit så pass långt att det blir aktuellt att placera ut bommar och hinder i paddocken. Även detta tas emot med förvånad förtjusning av samtliga inblandade. Veckorna går, framstegen består och snart finns en banskiss klappad och klar. Hindren placeras ut och en tävling arrangeras där båda ekipagen hoppar på 40-centimetershinder, motsvarande Lätt E för A-ponnyer, och klarar det galant. För att inte riskera eventuell dålig stämning utropar vi båda till segrare.
Efter att en månad passerat kommer så den tråkiga stund då Aska ska återbördas. Det blir ett tårfyllt farväl och en liten bit av LillyBelles hjärta kommer för alltid att tillhöra den lilla charmiga ponnyn med det pigga temperamentet, den härliga nyfikenheten och den stora viljan. Junior gör sina sista dagar på gården och snart väntar ännu ett tungt farväl. Men mötas och skiljas är livets gång, särskilt för hästmänniskan.
Jag kan förvånat konstatera att barnen inte bara fått chansen att debutera som sommarjobbare. Jag kan även stolt fastslå att de gjort ett enastående arbete.
Jag blir inte mindre stolt av att, dagarna efter Askas hemfärd, läsa följande på ägarens Facebook:
”Mitt shetlandssto Aska är 7 år, har mestadels av sitt liv stått i en hage med andra hästar och hunnit få ett föl. Hon har inte haft så mycket tillit till människor och varit rädd för närmanden och beröring tills hon kom till mig för två år sedan. Vi har utvecklats båda två tillsammans och vi har kommit lång väg både med tillit och körning som har blivit vår stora passion men när jag fick möjligheten att lämna mitt sto till Malin Enestubbe @teamenestubbe och hennes dotter Lilly för tillridning i början av sommaren så kunde jag inte tacka nej! Aska har fått bo hos dom i 1 månad och vilket arbete de har gjort! Aska som inte har haft så många på sin rygg lät Lilly sitta upp som att hon inte hade gjort något annat i sitt liv! De har verkligen sett utifrån vad Aska kan och har velat göra och vågat utmana henne på ett positivt sätt så det har blivit uteritter, ridning på banan, markarbete, lek och massa mer! De har även lärt Aska att hoppa då hon knappt hoppat något i sitt liv mer än lite löshoppning, och undan går det! Lyckan över att få se sin ponny utvecklas så pass mycket under denna månad och hoppa bana med en sån glädje! Malin har varit en så stor stöttepelare under denna månad Aska har varit hos dom och uppdaterat mig flera gånger i veckan! Jag är så tacksam och glad över att vi fick denna möjligheten och skulle rekommendera denna fina och duktiga familj till alla som behöver hjälp med sina shetlandsponnyer!”
Tack för att ni tog er tid – njut nu av den månad på året som brukar erbjuda mest värme och ledighet och följ gärna mig, ponnypappandaniel, eller Angelo och LillyBelle, teamenestubbe, på Instagram eller gå med i Ponnypappor i Sverige, gruppen som vänder sig till ponnyföräldrar oavsett kön.
Följ Ridsport på