För tre år sedan sitter två barn, sju och fem år gamla, tillsammans med sina föräldrar på Värendsvallens betonggrå sittplatsläktare. Barnen bevittnar storögt det som pågår på innerplan. Den gröna fotbollsmattan har som i ett trollslag förvandlats till en ridbana.
På banan syns nu ekipage efter ekipage som tar sig över oxrar och kombinationer.
– Jag ska också tävla där, säger femåringen bestämt.
Hon har precis börjat i ridskola. Under lektionerna håller hon sig fast med sina små händer i sadeln under skrittandet för att inte ramla av.
– TW kommer att flyga över hindren som en ängel, fortsätter femåringen.
Sjuåringen är lika imponerad. När han ser hur alla de tävlande galopperar blir han både avundsjuk och arg. Avundsjuk för att han inte kan, arg för att hans mamma ännu inte tillåter honom att galoppera.
De två hästar som finns hemma på gården är mer tänkta som sällskap och maskotar än som tävlingsponnyer. När barnen sitter till häst får mamma och pappa turas om att hålla i ett grimskaft för att inte den lilla hästen, Tindra, ska dra iväg. När det gäller den andra, Teeny Weeny, får de hålla hårt i grimskaftet för att förhindra att hon böjer ner huvudet för att äta gräs.
Det var tider det.
Jag minns att jag tänkte ”visst, dröm du, det kommer aldrig att hända” när den då femåriga LillyBelle tvärsäkert siade om sin framtid som ryttare.
Den här söndagen har tre år passerat sedan vårt första besök på Karl Oskar Cup. Nu är cupen av coronaskäl visserligen flyttad till barnens hemmaarena på Växjöortens Fältrittklubb men den är nästan lika stor som vanligt med sina 700 starter under tre dagar.
Jag står med kameran på innerplan medan Malin filmar. Tre meter längre bort står LillyBelle, nu åtta år gammal, och är så täckt av blommor och priser att hon nästan inte syns. Det är en segerintervju vi ska föreviga. LillyBelle har precis vunnit Karl Oskar Cups minsta tävling, Lilla Anna Cup, med Peggy, ponnyn hon fått låna av snälla Tove.
I ett startfält som bestått av hela sju A-ponnyer (”världsrekord” enligt hoppdomaren Emil Bolin) har hon lyckats komma både etta och tvåa efter tre nollor vardera med Peggy och Tindra och med en segertid som var överlägset snabbast och som i cupen faktiskt bara överträffades av två andra ekipage i kategori B, C och D.
Och när man vinner, då blir man intervjuad. Så här låter det då:
När jag hör min dotter ge sin första segerintervju kommer det en klump i halsen. Hon strålar av lycka och hennes lycka gör mig så sentimental att det nästan brister för mig. Malin, sentimentaliteten personifierad, gråter så det sprutar.
Vår dotter har vunnit Lilla Anna Cup.
Hur underbart är inte det?
LillyBelle fick rätt, inte bara när det gällde hennes egen framtid som tävlingsryttare. Hon var också helt rätt på det när hon sa att TW, Teeny Weeny, skulle ”flyga över hindren som en ängel”.
Vi visste ju att det inte skulle ske.
Jag visste det så mycket att det kommer att kosta mig en resa till Maldiverna, som ni kunnat läsa här.
Men på fredagen denna åttonde upplaga av Karl Oskar Cup blir LillyBelles ord sanna. Det ser Angelo till genom att på ett mycket övertygande sätt nolla på TW i tävlingarnas inledande klass. Därpå följer 13 fel på lördagen och fyra fel på söndagen. TW fortsätter att kämpa på och imponera på mig.
Det är okej att vara stolt ibland och den här helgen fyller stoltheten alla mina inre bränsledepåer. LillyBelle attackerar banorna som en raket både på Peggy och Tindra som kutar runt, så charmigt som bara A-ponnyer kan göra.
Här är LillyBelles och Peggys segerrunda:
Jag är också oerhört stolt över Angelo. I månader har han tränat på att förutse hur Tango agerar, kämpat med att inte få honom att stanna och plötsligt sitter det. Tango är hur lugn och fin som helst och tillsammans rider han och Angelo fantastiskt fint.
De tar sig runt de tre dagarna med facit 0–4–4 efter två försmädliga petningar och slutar på tionde plats av 22 i kategori B. Angelo är såklart ledsen direkt efter tävlingen men förstår samtidigt att han gjort det väldigt bra.
Så här såg deras avslutande runda ut:
Nu har hästarna fått gå på en synnerligen välförtjänt vila. Vi andra varvar ner mentalt och njuter av att Karl Oskar Cup, årets stora mål, blev så lyckat att vi knappt tror att det är sant.
Tack för att ni tog er tid – häng gärna med mig och se vad barnen har för sig på Instakontot ponnypappandaniel!
Följ Ridsport på