När jag skriver detta har vi precis genomlidit vinterns kallaste natt och morgon. Kvicksilvret var nere på minus 20 grader i morse innan det vände uppåt. Backar jag bandet ytterligare ett dygn ser jag mig själv köra bilen mellan Växjö och Göteborg tur och retur med en aldrig tidigare skådad försiktighet. Jag kryper nästan fram under de första 13 milen fram till Halmstad. Därefter är E6:an i så gott och saltat skick att jag kan följa vad som står på hastighetsskyltarna utan att känna oro eller skräck.
Om jag backar bandet en dag till konverserar jag med en lastbilschaufför. Han var nyss hemkommen från just Göteborg där han i höjd med Landvetter flygplats fått stå i en 3,5 timme lång kö, orsakad av att andra lastbilar fått stopp i halkan. Från förarplats bevittnar han hur unga somrigt klädda människor lämnar sina bilar i panik för att till fots ta sig till den väntande flighten mot sydligare breddgrader.
Backar vi bandet ytterligare en vecka hittar vi anledningen till att jag den senaste veckan tänkt väldigt mycket på hur lömskt vädret är så här års. Det är söndagen den 26 februari. Här hemma i Växjö upplever vi den härliga dag på Theleborgs Ryttarsällskap jag skrev om i förra veckans blogg. Vad jag i-n-t-e skrev var vad som hände mot slutet av dagen. Då har jag, efter att Angelos träning avslutats, lämnat ridanläggningen för hemfärd och middag. Efter middagen sätter jag mig snabbt i bilen för att köra tillbaka till Theleborgs Ryttarsällskap och hjälpa till med att plocka in hinder och bommar.
Då ringer det.
Det är Malin.
– Har du hört vad som hänt Lussi? säger hon med illavarslande röst.
Jag fryser till is. Vad har hänt med min vän och poddpartner Louise Wemlerth?
– Trafikolycka – med hästtransport, säger Malin oroligt som i övrigt inte vet mycket mer.
Det är den här sortens oväntade nyheter man alltid minns eftersom de är så otäcka. Lussi, olycka? Det kan inte stämma. Jag såg ju hennes sambo Ola och dotter Molly, som red på Theleborg tidigare i dag? Sa Malin fel? Är det Ola och Molly som råkat ut för något när de körde hem? Nej, hon sa väl Lussi?
Tankarna slår som pisksnärtar i skallen. Ovisshet, oro och ännu värre tankar skapar en cocktail av mentalt kaos. Vad har hänt? Hur har det gått? Lever alla? Hästarna i transporten – hur gick det för dem?
Det värsta är att inte veta. Samtidigt vet man inte om man vill veta. Sanningen är att en högst oväntad halka på riksväg 23 utanför Älmhult slagit till utan förvarning under eftermiddagen och orsakat ett flertal trafikolyckor. Ingen av olyckorna är mer dramatisk än den Lussi och hennes sällskap råkar ut för. Tillsammans med tre medpassagerare och två hästar i transporten är hon på väg hem från tävlingar i Skåne. Transporten börjar plötsligt vingla kraftigt vilket får Kingcaben att tryckas ut i snömodden. Sedan tar det tvärstopp.
Bilen flyger ner i diket. Transporten, innehållande två hästar, separeras från bilen, slungas iväg och fångas upp av viltstängslet.
Katastrofen borde vara total men den här är en händelse Lussi senare beskriver som ett mirakel. Det som följer är minuter då oväntade hjältar ska kliva fram, plocka fram batteridrivna tigersågar ur bagageluckorna och se till att förvandla taket på den sidoliggande transporten till en dörr. Minuter då förbipasserande trollar fram grimma och grimskaft för att hjälpa till. Minuter då allt ställs på sin spets och när en hotande katastrof som genom ett mirakel får ett lyckligt slut.
Tio dagar efter olyckan trycker jag på REC-knappen inne i Smålandspostens poddstudio. Mitt emot mig sitter Lussi. Det är alltid roligt att starta en inspelning men jag har aldrig tidigare varit gladare över att se Lussi än vad jag är nu. Livs levande. Skärrad men skarp, redo att berätta sin dramatiska historia.
Vi skriver i dag den 10 mars. Vintern har gjort en farlig comeback i nästan hela vårt land samtidigt som ridsportens tävlingssäsong är igång för fullt. Det är en farlig kombo. Mitt budskapet är ett: Ta det lugnt därute!
Tack för att ni tog er tid – och jag rekommenderar er alla att lyssna på miraklet på väg 23 i podden Fria Tyglar som ni hittar på Spotify, Podcaster och på andra ställen där poddar finns!
Vill du diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på