Vad händer med en bana när tävlingen är över?
Sug på frågan i ett par sekunder.
Eller tänk efter i fem sekunder till.
Oavsett hur länge du funderar tror jag att svaret är detsamma.
Banan försvinner. Finns inte längre. Den existerar kanske som en digital skiss på en server någonstans, men betraktad som ett fysiskt och levande väsen förpassas den till historien likt en dagslända efter ett kort, intensivt och dramatiskt liv.
På detta har jag tänkt under en längre tid och landat i två frågor som jag sedan låtit ligga i marinad.
Första frågan:
Varför låter vi banorna bara försvinna?
Jag har inget svar på det, förstår inte varför. Misstänker att det ”kanske bara är så”. Tänker även att det kanske inte är tillåtet att använda samma bana flera gånger men tvivlar samtidigt på att förhåller sig så.
Min andra fråga lyder:
Om det är okej att använda gamla banor – varför i hela världen görs inte det?
Jag menar, ta banan Peter Lundström designade under världscupens Europafinal i Scandinavium i februari som exempel. Publiken älskade den, ryttarna älskade den och jag är säker på att Peter Lundström var nöjd med den.
Se bilden av Peder Fredricsons chansning under omhoppningen när han går innanför på bortre kortsidan i hopp om att vinna tid, men där chansningen inte går hem. Eller tänk på Henrik von Eckermanns omhoppning, där det saknas futtiga 28 hundradelar upp till förstaplatsen.
Tror ni att Peder och Henrik velat hoppa banan på nytt om de fått?
Klart att de velat.
Om så varit fallet: Hade Peder fortfarande chansat och lyckats eller hade han spelat säkrare och gått utanför? Hade Henrik hittat ett sätt att kapa tre tiondelar?
Själv hade jag älskat att se hur ryttarna hanterat samma bana på nytt, ett år senare – och jag förstår inte varför en bana måste vara som en fyrverkeripjäs på nyårsafton; någonting som sprakar vackert och intensivt under en kort tid för att sedan helt försvinna.
Här finns ett helt nytt och otroligt spännande tävlingsmoment att ta till. Genom att, vid vissa stora utvalda tillfällen, använda tidigare banor skulle hoppsporten skapa en helt ny tävlingsform utan att behöva ändra på en enda regel. Samma bana som föregående år skulle betyda förhandsspekulationer, tidsjämförelser med föregående år – ja, det skulle till och med kunna slås banrekord.
En sådan klass skulle skapa buzz. Ryttarna skulle för första gången få chansen att revanschera sig och reparera gamla misstag och publiken skulle för första gången kunna läsa på och ladda upp genom att titta på reprissändningar av tidigare tävlingar.
En sådan tävlingsform skulle framför allt vara en hyllning till våra enastående konstnärer till banbyggare runt om i Sverige och världen.
Jag ser en vinn-vinn-vinn-situation här.
Ryttarna är vinnare eftersom de, likt golfspelare, får återvända till samma bana.
Publiken är vinnare, eftersom ett nytt spänningsmoment adderas.
Banbyggaren är vinnare, eftersom hens fina hantverk får en ny dimension av uppskattning.
Därför undrar jag:
• Varför inte införa en klass som kan få heta typ Peter Lundström Classic under nästa GHS?
• Varför inte en Fredrik Malm Special eller en Maria Alfredsson Trophy?
• Eller varför inte en klass på din egen hemmaklubb där en av dina lokala banbyggares bästa banor återanvänds och hyllas?
Men som jag nämnde ovan har jag en brasklapp: Är detta över huvud taget tillåtet?
Eftersom jag fram till i onsdags kväll svävade i ovisshet beslutade jag mig för att kontakta en som vet och ställa tre frågor:
1. Är det okej att använda exakt samma bana flera gånger?
2. Om ja: Varför har man i så fall inte gjort det tidigare?
3. Vad skulle du själv tycka om att banor återanvänds?
Jag valde att ringa mästaren själv, Peter Lundström. Han svarade på andra signalen och sedan följde ett 19 minuter långt samtal där Peter, lika ödmjukt som inspirerande, bjussade på sina tankar om banbyggnad. Han svarade dessutom på mina frågor, som kortfattat fick följande svar:
1. Jag ser ingenting i reglementet som förbjuder det.
2. Jag vet inte/Svårt att svara på.
3. Det skulle vara väldigt intressant.
Så: om skidsporten lyckats öka sin popularitet genom införandet av masstarter och sprintlopp och orienteringssporten lägger in tävlingar i stadsmiljö för att få större publiksiffror – varför inte skruva upp stämningen i banhoppning genom lite smart återvinning?
Vad tycker du?
Tack för att ni tog er tid – vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er. Vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på