Anita har elva hästar, varav tre ponnyer. Hon bor i närheten av Kiev. Tillsammans med sin familj och en annan familj ska Anita inom kort ta hästarna med sig och bege sig mot den polska gränsen.
Anita skriver att hon behöver hjälp, både med att få hästarna i säkerhet och med att förse dem med foder. I sin förtvivlan vädjar hon också om hjälp med mat och husrum till sig själv och medföljande resenärer på den osäkra resan.
Om Anitas vädjan ger något konkret resultat vet jag inte. När detta skrivs är det bara tre timmar sedan hon postade sitt desperata inlägg. Men jag ser till min glädje att viljan att hjälpa är stor. Människor runt om i Europa vill öppna sina hem och bereda plats för hästar i sina stall. Jag vet inte hur det går för Anita, vet bara att mitt hjärta slår för henne, alla andra ukrainare och dess oskyldiga djur.
Det är svårt att skriva det här inlägget. Det är över huvud taget ganska svårt att skriva någonting alls just nu. Europa är plötsligt i krig. Vi är alla i krig, vare sig vi vill det eller ej. Putins attack mot Ukraina är inte en isolerad händelse, den kommer troligen inte att sluta med Ukraina. Den är en attack mot hela Väst.
Ett Väst som blivit alltmer splittrat medan Putin suttit på sin kammare, bidat sin tid och smidit djävulska planer. Men också ett Väst, som snabbt vaknat upp och blixtsnabbt gått tillbaka till sina rötter; till gemenskapen mellan nationer med ett enda långtgående syfte: att bevara freden i Europa.
Aldrig i modern tid har avståndstagande, fördömanden och sanktioner mot ett krigförande land varit så unisont som nu. Alla västländer är emot Rysslands invasion och till och med de länder som naivt gjort sig beroende av Putins gas (läs Tyskland) gör politiska 180-graderssvängar och skickar allt stöd de kan till Ukraina.
Vi ska inte göra oss några illusioner. Vi lever i en skräckens tid, den mest spända världspolitiska situationen sedan Kubakrisen elva år före min födelse. Kan ett plötsligt enat Europa gå segrande ur det här? Det är det jag hoppas. Det du hoppas. Det vi hoppas. Det Anita hoppas.
Hennes desperata rop på hjälp är ett av tusentals på Facebookgrupper som inte ens existerade för en vecka sedan. Det är ett rop på hjälp som ger fler än en dimension av krigets fasor. Förutom den rent humanitära katastrofen, som vi alla rent mänskligt kan föreställa oss, är den också en röst för någonting vi som förälskat oss i fyrfotingar omedelbart kan relatera till. Nämligen det faktum att ett krig även drabbar oskyldiga djur på samma sätt som det drabbar oskyldiga människor.
Även här står Europa enat, redo att ta emot de enorma strömmen av flyktingar som nu väller ut ut skräckens Ukraina. Bilderna av män som i all hast tar farväl av fruar och gråtande barn vid olika tågstationer gör hål i mitt hjärta. Jag är nära att gråta när jag skriver föregående mening och det tvingar mig att ställa mig den frågan varje normalt funtad människa bör ställa sig just nu:
Vad kan jag göra?
Det finns massor som jag kan göra. Massor vi kan göra. Det allra enklaste och som alltid fungerar med ett knapptryck på telefonen: skänk pengar till Ukraina. Det är bara att googla ”Skänka pengar till Ukraina” och studera sökresultatet. Algoritmerna ser till att seriösa organisationer som garanterar att våra gåvor verkligen gör skillnad hamnar överst i listan. Sedan är det bara att välja valfri organisation och swisha.
Anitas och alla andras vädjan öppnar också en möjlighet för oss hästälskare att göra en konkret skillnad. Vi älskar hästar, vet vad de betyder, vet vad de behöver och vi har hjärtan stora nog för att kunna ta emot både hästar och människor.
Samtidigt är det viktigt att skaffa sig kunskap om vad som gäller med hästar, avseende smittsamma sjukdomar, vaccinationer och annat. Jag håller just nu på att skaffa mig kunskap så gott jag kan. Som boende i Sverige – relativt nära men ändå långt från Ukraina – är det nog inte praktiskt möjligt att ta emot hästar än.
Jag ser glädjande nog att samtliga ridsportsajter, denna sajt inkluderad, engagerar sig och berättar för oss vad som gäller och hur vi kan hjälpa. Ser att FEI startat en sajt för insamling till hästarna i Ukraina.
Oavsett om det här får ett snabbt eller utdraget slut står Europa enat. Det är det viktiga. Nu hjälper vi till, nu gör vi allt vi kan för att stå upp för Ukraina, för dess befolkning och för dess djur som tvingats på flykt.
Hjälp gör skillnad, hjälp är avgörande, hjälp är alltid rätt.
Tack för att ni tog er tid – här är länken till FEI:s sajt Help Ukrainan Horses för er som känner att ni vill göra en insats.
Följ Ridsport på