Jag pratade i veckan med en före detta lantbrukare som har koll på exakta regnmängder. Han hade rykande färska siffror som visade att 2019 med all sannolikhet kommer att överstiga 1 000 millimeter i nederbörd i den del av landet där vi bor. Rekord i så fall.
Jag försöker att se det positiva.
Med ganska täta mellanrum larmas det om det extremt låga grundvattnet och en sådant tillskott, dessutom i en jord utan tjäle, borde göra gott inför 2020.
Men det slutar där, det positiva.
Regn är bra, regn är ett måste men ett regn som aldrig tycks upphöra och som, när det väl gör det, snabbt återvänder med oförminskad styrka kan få vem som helst uppgiven.
Det är aldrig torrt.
Det är den värsta känslan för mig.
Ett torrt underlag får mig att fungera men geggiga hagar, våta kläder och det monotona ljudet av vindrutetorkare får mig att längta till sommaren på ett sätt jag inte trodde var möjligt.
Vi befinner oss dessutom i en tid där både hästar och ryttare verkar ta en evighetspaus från all action. Eftersom Equipeappen är så gott som kliniskt befriad från innehåll finns det heller inga tävlingar eller datum att kroka upp hästlivet på. Barnens träning, både privat och på ridskola, har dessutom loggat ut för jullov.
Men så händer det.
Men så kommer hon.
Lilla Penny.
Välkommen som en hundvalp, söt som socker, lika liten som sin mor.
När jag tidigt på morgonen den 18 april 2015 skulle utfodra hästarna fanns Tindra inte där. Jag misstänkte vad som hänt och smög mig längre in den del av hagen som övergår i ett tätare skogsparti. Där, bakom en björk, stod Tindra. Bredvid henne ett brunt litet föl, bara timmar gammalt, med ben smala som trumpinnar. Penny hade kommit till världen.
Vid tre års ålder hittade vi ett nytt hem åt Penny, som flyttade till en fantastisk familj i Blekinge. Hon har sedan dess varit ögonstenen för en liten ridsugen pojke som heter Vidar. Penny är van att ha en liten ryttare på ryggen tillsammans med en ledare. Men hon har aldrig haft träns på sig eller utfört något avancerat i en paddock. Det är här Angelo och LillyBelle nu kommer in i bilden.
Plakatstora färgglada teckningar med texten ”Välkommen Penny” pryder stallväggarna när Penny gör comeback. Penny är en vän ponny med temperament, i det avseendet mycket lik sin mor. Hon har starka åsikter, rör sig lätt och smidigt och är en glupsk och nyfiken liten enmetare. Nu ska hon lära sig att gå på tygel, trava vackert, leta sig upp i galopp och för första gången prova på att ta sig över bommar och hinder. Hur ska det gå?
Barnen är synbart stolta. De kan, vid nio och åtta års ålder, redan se tillbaka på små punktuppdrag som inridare. Det här är första gången som de ska få rida in en liten ponny under en längre tid. När Malin lägger ut en glad bild på Penny och barnen på Facebook tillsammans med en glad text inser vi aningen förvånat att behovet är stort därute. Det tar inte lång tid förrän först en, sedan två och sedan ännu fler hör av sig och vill ha sina småttingar inridna.
Penny är i alla fall den första och barnen tar uppgiften på nästan överdrivet allvar. LillyBelle är den mest envisa unge jag känner till och är det någon som ska lyckas rida in en liten A-ponny är det hon.
Mycket riktigt. Det klickar direkt. Penny visar sig vara ett under av tålamod och foglighet. Att bli tränsad är nytt och inte helt enkelt för henne, men när det väl är gjort är hon helt obesvärad av både sadel och ryttare. Redan under det första stillsamma arbetspasset på ridbanan svarar hon bra på LillyBelles hjälper.
Så här duktig är hon redan under det andra passet:
I hagen trivs Penny tillsammans med de andra. Hon står ofta sida vid sida med Peggy. Hon är äventyrligare än övriga hästar och ger sig ofta iväg bortåt skogshagens utkanter. Att följa med ut på skogsturer med Angelo eller LillyBelle på ryggen är redan en av höjdpunkterna för henne. Ibland står Penny intill Tindra och tittar nyfiket med huvudet bara några decimeter från sin mamma. Känner de igen varandra? Vet Tindra att Penny är hennes? Många intressanta frågor väcks när man studerar hästar lite närmare.
Två månader är det tänkt att Penny ska stanna hos oss och få utbildning. Därefter ska hon tillbaka till Blekinge och sedan får vi se vad som händer. Kanske finns det inom en inte alltför avlägsen framtid ett nytt A-ponnyekipage i startlistorna.
Tack för att ni tog er tid – jag önskar er alla en riktigt god jul, och vill ni fira den med mig på Instagram är det ponnypappandaniel som är kontot.
Följ Ridsport på