”Pappa, i dag är det elva dagar kvar”.
LillyBelle, normalt så trumpet morgontrött att hon inte säger flaska vid frukostbordet, kvittrar plötsligt som en fågel.
Redan det är ett gott tecken.
Plötsligt är vi mitt uppe i den, sommaren som alltid känns avlägsen och främmande ända till den knackar på dörren och kliver in med ett stort varmt leende på läpparna.
Livet med hästar har fått mig att förflytta mig åtskilliga decennier bakåt i tiden. Till en tid då sommarlovet kändes oändligt, en tid från vilken jag bara minns de soliga och roliga dagarna, lekarna och buset.
Om jag bara ser till mig själv är jag numera mer en höst- och vårmänniska än en sommarmänniska. September är favoritmånaden framför andra, mars och april månaderna då mitt jobb är som allra mest givande medan sommaren inte sällan känns som en transportsträcka av värme och måsten.
Nu får jag ta del av privilegiet att älska sommaren på nytt, som ett barn, genom att leva ett sommarlovsliv g-e-n-o-m mina barn. Och när det handlar om hästnördiga barn råder det inget som helst tvivel om att sommaren är fullkomligt oslagbar, helt i en klass för sig. Bara det att slippa slå hål på isiga vattenkärl flera gånger om dagen i tolv minusgrader gör att jag upplever en själslig sommar-revival. Mockning har gått från att vara ett dagligt omfattande göromål till att bli en sporadisk fritidssyssla och grönskan i hagarna gör att tidsavstånden mellan höhämtningarna blir allt glesare.
Men det är ändå när jag tittar på sommaren genom barnens ögon som det börjar spritta till av glädje i själen. Jag vet ju vad ge går och längtar efter, förutom det klassiska med bad, sol, resor och glass i stora lass. Tävlingarna väntar (ja, vi har fattat beslutet att vi tänker tävla nu när förbudet är hävt). Att resa till arrangörsklubbar som för en dag eller två antar formen av en campingplats – det finns något somrigt och härligt redan där. Att slippa oroas över snöoväder och riskfyllda hemresor på hala vägar och veta att en regnskur är ungefär det värsta som kan hända förstärker ytterligare tjusningen med utomhussäsongen.
Och så är det, som jag skrev inledningsvis, bara elva dagar kvar nu.
Elva dagar kvar till LillyBelles och Angelos stora höjdpunkt: ridlägret. Att åka på läger för att träffa och skaffa nya kompisar och tillsammans utöva det intresse som upptar merparten av ens vakna tid – det kan ärligt talat vara det roligaste som finns.
Jag minns med darrande välbehag mina egna läger i tonåren. Hur vi tipsades om hur vi kunde vässa serve och grundslag under de härligt svettiga tennispassen dagtid. Hur vi efter middagen gick runt i Gislaved sent på kvällarna, spenderade medhavda fickpengar och busringde från telefonkiosker. Eller lägret i Vetlanda sommaren 1986 när vi var bittra fiender under prestigematcherna på gruset för att sedan sitta klistrade framför teven och, precis som alla svenskar den sommaren, hålla på Danmark under pågående fotbolls-VM. Vi tävlade i att dra de roligaste vitsarna, försökte överträffa varandra i att presentera det roligaste partytricket med kortlek – och vi skrattade. Vi skrattade nästan konstant.
Än i dag ligger idrottslägren kvar på mitt livs tio i topp-lista – och jag är helt övertygad om att det som snart väntar mina barn kommer att rankas väldigt högt för dem i en framtid där jag löser sudoku, tittar på krönikan från OS 2028 och skämmer bort mina barnbarn.
Att Angelo och LillyBelle räknar ner dagarna med nästan överdriven intensitet och är helt ockuperade av lägertankar har också sina förklaringar. Förra veckan åkte Malin och barnen och besökte platsen för lägret, tre mil från Växjö. De förälskade sig direkt i vad de såg och gick ytterst motvilligt med på att återvända hem. Dessutom anlitade Malin dem som fotomodeller i veckans plåtningsprojekt, som passande nog handlar om just ridläger. Tillsammans med Ellie, Felicia och Lovis poserade de stolt och glatt för att signalera att den bästa av tider åter är här.
Tack för att ni tog er tid – hälsa sommaren välkommen, njut av den så mycket ni orkar och som vanligt får ni gärna följa mig på Instagram där kontot är ponnypappandaniel!
Följ Ridsport på