Krösatåget har slingrat sig fram förbi orter som Moheda, Lammhult och Tenhult när det slutligen glider in på en station jag 24 timmar tidigare inte visste fanns. Eller finns det någon av er läsare som inte bor i ett område som har riktnummer 036 som känner till att man kan ta tåget till Huskvarna?
Det är där jag kliver av och ärligt talat består stationen enbart av en perrong. Här finns ingenting i övrigt som kvalar in till att kallas för ett stationshus men det spelar ingen som helst roll. Tack vare Statens Järnvägar har jag på smidigast möjliga sätt tagit mig till Huskvarna utan att använda bil. Det är det som är poängen denna historiska dag. Jag är nämligen på hemligt uppdrag. Jag har stämt möte med Anders från Västerås som är kurir i det superhemliga uppdraget. Efter bara sex minuters väntan dyker han upp, rattandes föremålet för det historiskt hemliga uppdraget.
En hästlastbil.
B-kortare.
Snygg, fräsch, tre år gammal.
Äntligen, känner jag när jag till slut, efter genomgång och okulärbesiktning, kan vrida om startnyckeln och bränna iväg 15 mil söderut.
Angelo och LillBelle vet ingenting och anar ingenting. Det här den utan tvekan största överraskningen jag och Malin gett dem.
Jag ska inte säga att barnen har tjatat. Det har de inte. Men de har längtat, drömt och från sina små hjärtans innersta önskat att vi ska skaffa en hästlastbil. Detsamma gäller mig och Malin och nu har vi äntligen hittat en lösning.
När jag glider in hemma på gården har jag tajmat färden perfekt. I samma stund slutar barnen skolan och vi vet att skolbussen dyker om om tiotalet minuter. Planen sätts i verket. Jag kör iväg med bilen några hundra meter, ser till att den är väl dold och inväntar sms-klartecken från Malin i form av ett ”Ok”. När okejet kommer börjar jag rulla och när jag befinner mig i utkanten av Malins och barnens synfält kastar jag en blick åt deras håll. Efter ett par sekunder ser jag hur Angelo och LillyBelle tar ett synkroniserat skutt upp i luften. Därefter kastar de sig över Malin, vilket får mig att tänka på när någon ung hockeyspelare avgjort en match i TV-pucken och alla kamraterna kastar sig i en hög över hjälten.
När jag kör fram till de tre familjemedlemmarna ser jag en leende Malin och två barn som ser närmast chockade ut. När jag kommer ut och frågar ”Vad säger ni om det här?” drabbas båda av en mental tillbakagång till tidig förskoleålder.
Både Angelo och LillyBelle är så bokstavligt tagna av vad de nyss fått se att de börjar prata bebisspråk. Jag kan knappt ens tyda vad de säger. Dada-språket fortsätter en god stund samtidigt som ingen av dem kan få bort de överlyckliga flinet från ansiktet. Lyckan är verkligen total.
Nu kan vi äntligen åka iväg med Rosie, som vägrar transport, utan att hyra en lastbil. Nu kan vi i lugn och ro packa in rubbet i lastbilen och få med oss allt och lite till, istället för att tvingas trycka in väskor, spannar, hö och specialfoder i dragbilens bagageutrymme. Vi kan utan problem lyfta in sadelskåpet under kommande meetings. Benutrymmet i bilens baksäte är dessutom generöst och som i alla B-kortare finns ett bekvämt sovloft.
Det är en stor dag för oss alla med ett härligt fyrhjuligt nytillskott som verkligen kommer att fylla sin funktion med råge.
Lastbilen är veckans absoluta topphändelse, men jag vill även ta vid där förra veckans blogg slutade. Då hade LillyBelle och Angelo inlett Trettonspelen i Helsingborg på ett strålande sätt; LillyBelle och Rosie med en seger i sin klass och Angelo och Hilda med en andraplats i sin.
Då var det fredag.
På lördagen är det dags för finalhoppning i cuperna – och det blir två nya riktiga höjdare för mig framför Equisport-teven. Där ser jag först LillyBelle och Rosie gå ut sist av alla efter fredagens seger.
De har allt i egna händer. De har en snabb tid att slå. De ger sig iväg, och omhoppningsspecialisten LillyBelle hittar ett ny snäv sväng som för henne till en klar seger. Hon vinner båda klasserna och därmed även Lilla Cupen, vilket betyder blommor, gehäng, rosetter och presentkort.
Sedan är det Angelos tur med Hilda i Mellancupen. Även han rider säkert och snabbt och når en tredjeplats. I totalen hamnar han på samma poäng som tvåan men i kraft av ett bättre finalresultat står även Angelo som segrare i cupen. Det är två glada cupvinnare som kommer hem med sina hästar. Nu är de ännu gladare efter den stora överraskningen som säkerligen även kommer att göra deras hästar på ett ännu bättre humör.
Tack för att ni tog er tid – lyssna gärna på min och Louise Wemlerths ridsportpodd Fria Tyglar som du enkelt hittar via Spotify eller Podcaster i din mobil. I det senaste avsnittet gästas vi av veterinären Jennie Sandman. Vill du diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er och vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på