Hux flux, pang bom. Plötsligt är jag tillbaka på jobbet igen efter en semester jag i vanlig ordning kallt räknade med att den aldrig skulle ta slut. Det var ändå fem veckor på raken, min längsta sammanhållande ledighet sedan sommaren 1999. Ändå lyckades den ta slut när den var som roligast. Men det är väl då man ska gå från festen, sägs det väl? När den är som roligast?
När jag snabbt tänker tillbaka känner jag att allt blev som jag hoppades. Fantastiska Börjes Cup. Mysiga Ponnypokalen i Gislaved. Mäktiga och förtrollande Falsterbo Horse Show. Och så som avslutning på det hela Skogens konung i Aneby, som förutom husvagnsdramat jag beskev förra veckan var lika ljuvligt som vi hoppats på. LillyBelle fick kvitton på att det finns en enorm kapacitet i samarbetet med Woodie och vad de behöver träna på framöver. Angelo och Rosie vann en Lätt B, var några millimeter från att nolla i Lätt A+ och när det hela var över syntes det på Angelo att hans självförtroende fått sig en skön kick.
Det är en klen tröst när jag nu kastats tillbaka till en sportredaktion där alla mina kolleger utom en, den duktiga vikarien Manda, strosar runt i den lediga frihet jag nyss berövades. Det råder nämligen tidernas torka här i Växjö.
Ni kan vara lugna. Epitetet Sveriges golvbrunn har vi fått för att det finns en poäng i det. Det regnar i stort sett varje dag. Det är inte den torkan vi lider av, utan nyhetstorka. En positiv sak med Växjö är annars att staden har fler elitlag än vad som är hälsosamt för den sportredaktion som ska bevaka dem. Normalt sett hinner vi knappt bevaka allt som händer. Nu är problemet att alla dessa sporter också gått på ledighet. Det händer ingenting. Den enda match som spelas sker på lördag. I övrigt: Inga matcher i sikte någonstans, i någon sport, vare sig bland juniorer, seniorer eller veteraner.
Vad göra i det läget, när ingenting händer men fem till sju sidor ska fyllas i tidningen varje dag?
Man skapar nyheter.
Tvingas tänka sju extra varv.
Lusläser nyhetsflödet i hopp om att hitta någon lokal koppling att göra journalistik av.
Intervjuar intressanta personer.
Hoppas på turen.
Litar till rutinen.
Det har fungerat hittills. Vi har kämpat som dårar men vi har fyllt varenda kvadratcentimeter utrymme med text och bilder.
Men att ingenting händer i den lokala sportvärlden är lyckligtvis inte helt sant.
Det finns ett undantag och det undantaget gör mig lycklig.
Ridsporten vägrar ta semester och fortsätter leverera, vecka efter vecka, och känslan att äntligen få ägna betald arbetstid åt att skriva om det väger upp det faktum att semestern är över. Växjö Summer Show står nämligen på programmet torsdag, fredag, lördag och söndag. 900 härliga starter med både små och stora hästar på min egen hemmaklubb. Det firade jag redan i onsdags med att skriva en rejäl förhandtext där jag bland annat intervjuade Linda Heed, som besöker Växjö med fyra hästar och SM-genrepande dottern Isabell.
I dag är det fredag och då blir det nytt besök, intervjuer och texter från hopptävlingarna. Detsamma gäller både på lördag och söndag. Om ridsporten står för den lilla sportsliga nederbörd som faller är nyhetstorka inte så dumt, när jag tänker efter.
Tack för att ni tog er tid – vill ni diskutera och ha roligt tillsammans med andra ponnyföräldrar är Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige (damer hjärtligt välkomna) något för er. Vill ni följa mig på Instagram finns jag här.
Följ Ridsport på