Kära ridsport! Vi har levt tillsammans ett tag nu. Känt på varandra. Jag gillar dig, är nyfiken på dig och trivs oftast mycket bra i ditt sällskap. Hoppas att du gillar mig tillbaka, trots mina många fel och brister. Men jag måste få säga ifrån nu. Det är dags för mig att jag tar mod till mig och höjer rösten mot dig. Det är hög tid för det.
Min fråga är denna: Varför beter du dig så onödigt konstigt?
Du kanske inte ens tänker på det själv, men jag känner mig faktiskt utanför. Jag känner mig exkluderad. Jag vill att du ändrar på dig, både för ditt och mitt eget bästa. Kan du det?
Ta det här med tävlingar. Jag har följt dig i många år, på slutet som förälder till tävlande barn men i övrigt som sportjournalist under snart ett kvarts sekel. Varför krånglar du till det? Varför gör du allt så enormt komplicerat? Din indelning i storlekar varierar mellan kategori A och kategori D, där A betyder liten och D stor. Så långt inga problem. Jag är med.
Sedan kommer klassindelningen. Lätt eller medelsvår – ja, jag är med. Sedan blir det ologiskt: Lätt A är en svårare lätt ridning medan Lätt D är en lättare lätt ridning. Där är skalan plötsligt omvänd jämfört med kategoriindelningen. Nu betyder plötsligt A att saker är stora och svåra medan D inte längre betyder att klassen är större och svårare än A, som man kan misstänka, utan tvärtom lättare.
Men okej.
Två bollar kan jag också jonglera med. Det är onödigt, men funkar.
Men sedan kommer bedömningarna. Jag citerar ett litet stycke från ditt tjocka tävlingsreglemente: Grundhoppning rids i bedömning A:Clear Round, A, A:0, A:1a, A:1b, A:2, A:Da Capo, A:Plus eller A:Stilla med det antal hinder som anges i moment 312, 313 och 324.
Alltså, vad är det här?Det förstör lugnet och enkelheten på samma sätt som hackspetten gör för Kalle Anka på julafton.
Och då snackar vi ändå bara grundhoppning.
Sorry, jag kan kanske hålla en boll till i luften under maximalt ett par sekunder men sedan är jag fullkomligt borta i den helt ogenomträngliga terrängen. Även om jag skulle plugga in dessa bedömningsmoment skulle de aldrig få fäste. Siffror, skiljetecken och bokstäver är nämligen inte samma sak som att lära sig en glosa. En språkglosa går att associera till någonting men hur ska jag tänka för att i längden kunna skilja på A:1a, A:1b och A:2? Jag tror att jag talar för fler än mig själv när jag säger att min hjärna inte riktigt är funtad på det viset.
Det här är ren byråkrati i sin mest plågsamma form, så långt ifrån att vara kundnära det över huvud taget går att komma. Jag är väl medveten om att du har ditt ursprung i det militära. Jag är säker på att reglementet en gång i tiden nedtecknades av nitiska paragrafryttare till officerare, med syfte att skapa ett kodspråk bara de själva fullt ut kan begripa. Men nu är det 2019, en tid då till och med Skatteverket ruckat på sin byråkratisvenska och faktiskt får oss att begripa om du ska få tillbaka eller lägga till på skatten.
Mot den bakgrunden undrar jag, kära ridsport: Varför accepterar du att fortfarande år 2019 vara militärens gisslan? Vi har väl knappt något försvar längre och det försvar som finns skulle säkerligen inte invända om du ägnade dig åt det alla framgångsrika branscher lever på i dag: att förenkla för kunder, utövare och konsumenter. Nej du, kära ridsport, vad du behöver är en extreme makeover, en fullständig revidering och förenkling av tävlingsreglementet.
Om jag har ett förslag? Klart jag har. Jag har flera.
Varför tror du till exempel att det är så lätt att sälja och köpa kläder?
Svar: Enkelheten.
Small, medium, large, extra large. Ta ett plagg, in i provrummet, köp.
Det borde vara samma sak med hästkategorierna; liten, mellan, stor, extra stor ponny. Det skulle se finare ut också.
Och hur skulle det se ut, tror du, om Åres 89 olika pister hade hetat A:1a, A:Da Capo och A:Plus? Få familjer hade ens vågat testa backarna av osäkerhet inför vad som väntar. Vad har de alpina anläggningarna varit bra på i 40-50 års tid? Jo, att förenkla. Grön pist: barnvänlig, blå pist: för hela familjen, röd pist: medelsvår och svart: utmanande, riskabel.
Färger är nämligen – till skillnad från siffror, bokstäver och kolon – extremt lätta att förstå och associera till oavsett om du är sex eller 96 år gammal. Jag lovar, inte bara jag skulle bli glad om även du skrotade det nuvarande systemet och införde gröna, blåa, röda och svarta klasser. Jag har träffat flera tävlingsledare genom åren som medgett att inte ens de vet hur alla klasser ska ridas.
Bedömningarna? Där hoppas jag också att du vill förenkla. Kanske uppkalla bedömningarna efter kända ryttare, kända hästar eller kända platser? Det skulle inte bara göra allting så mycket enklare. Det skulle även vara en ren PR-succé för dig.
Jag skulle både uppskatta och förstå avsevärt mycket mer om jag i en nära framtid åkte på en tävling med mina barn, tittade i startlistan och läste följande:
Blå klass, ponny medium, 1,00, bedömning Baryard.
Grön klass, ponny small, 0,80, bedömning All-in.
När vi ändå håller på: vem är egentligen p-l-a-c-e-r-a-d i en tävling? Är den som kommer på 19:e plats placerad eller saknar han eller hon en placering? Och har alla vunnit när sex ekipage står som etta i resultatlistan, trots att tiderna skiljer sig åt markant? Ska jag skriva i tidningen att alla vann? Att Lisa blev placerad men Kalle kom på tolfte plats? Det där borde du också fundera på, tycker jag.
Med hopp om förenklad hoppning!
PS. Att försöka ”rida lätt” är det utan jämförelse tuffaste jag gjort i hela mitt snart 47-åriga liv, under Fars dags-ridningen 2017. Kan du kanske byta ut det mot ”rida svårt”?
Tack för att ni tog er tid! Är jag helt ute och cyklar när jag tycker att reglementet är för krångligt eller borde det förenklas? Diskutera gärna med mig på Instagram där jag heter ponnypappandaniel
Följ Ridsport på