Årstid spelar aldrig någon roll i livet på landet. Det rullar bara på, du kan aldrig ta paus, dagarna ser likadana ut oavsett väder eller vilket datum som står i almanackan. När hästhagar med tjäle ter sig som en avlägsen dröm och verklighetens hagar mer liknar en tävlingsplats för gyttjebrottning är det bara att se glad ut, anstränga sig lite hårdare och inse att lite fysisk extraträning inte dödar, bara härdar. Även när det sneda regnet letar sig in överallt kan jag trösta mig med tanken att ”så här har väl göteborgarna det året runt?”.
Men även ett liv på en hästgård går i vågor. Just nu upplever vi faktiskt, mitt i snett regn och äkta gyttjebrottningsatmosfär, en ganska spännande tid. Vi har exempelvis blivit med häst igen. Om sanningen ska fram har hon varit hos oss ett tag, men eftersom Angelo gått omkring med armen i mitella och hållit hyperaktiviteten i schack med hjälp av TW har jag valt att inte outa nyförvärvet förrän nu.
Hon heter Hilda, eller egentligen Munsboro Hyland, och är ett rutinerat sto som tidigare tävlat i de riktigt höga klasserna. Angelo går från en utmaning, Tango, till en annan, Hilda. Eller rättare sagt: en utmaning kompletteras av en annan, vilket gör att Angelo har två tävlingshästar i sitt eget lilla team. Nu har han dessutom förklarats skadefri. Frakturen i axeln har läkt som den ska och nu ägnar Angelo sin lediga jullovstid åt att fortsätta utvecklas med Tango och samtidigt lära känna Hilda. Med mitellan försvann också en del av rastlösheten och tjurigheten och den hackspett jag talade om för bara två veckor sedan är ersatt av en mer behagligt aktiv pojke, något som gynnar oss alla. Med andra ord kan vi inte klaga på nuvarande status: skadefria hästar, skadefria människor och ett pågående jullov.
LillyBelle har också fullt upp. Även hon har sitt eget lilla team i form av Tindra och Peggy och det känns bra att både hon och Angelo har två hästar var att träna och tävla med och samtidigt varsin ponny i ”reserv”: den notoriska TW och den hemkära Erika.
En fjäder i LillyBelles hatt är att ryttare nu hör av sig till henne och frågar om hon kan tänka sig att hjälpa till med inridningen av deras ponnyer. Bara den senaste veckan har Tanja, Lovis och Felicia hört av sig. Det är tjejer LillyBelle ser upp till och har som förebilder inom ridsport och det är egentligen en dum fråga att ställa till LillyBelle om hon kan tänka sig att hjälpa till. Hon vill ingenting hellre och hon talar med stolthet i rösten om hur det varit att rida på Marble, Cocos och Barney. Att uthärda en tid då tävlingsförbud råder är knappast något problem här hemma, om jag säger så.
Själv har jag dragit mitt strå till stacken för att skapa lite julstämning. Mitt hedersuppdrag inför varje jul är nämligen att göra vår julbock Sigge redo att glänsa och lysa upp under några mörka veckor. Han har hängt med i snart 15 år och den här gången är det med viss oro jag okulärbesiktigar honom. Sigge ser rätt risig ut. Vänster bakben har ruttnat, hornen behöver förstärkas med skruvar och benen måste balanseras för att han inte ska se ut som en fallen soldat.
Jag kan dock både skriva julbockskirurg och julbocksdesigner på visitkortet och lägger omedelbart in Sigge under kniven. Läget är allvarligt men stabilt och efter några skruvar här och ett nysågat ben där är han redo för ännu en jul. Jag går sedan min traditionella vända i skogen, samlar ihop tillräckligt med granris och sätter igång att klä Sigge. Efter en halvtimme har jag en yvigt julväsen framför mig. I lurvigaste laget, noterar jag, och plockar vant fram saxen. Nämnde jag att det även står julbocksfrisör på mitt kort?
Efter ytterligare en kvart av ihärdigt friserande och några glesa partier som förstärkts av mer granris och ett par nya bitar najtråd är det klart. Det får duga. Sigge är redo – och såvitt jag vet står han och vakar utanför vårt hus fortfarande.
Tack för att ni tog er tid – jag önskar er en synnerligen god fortsättning på julhelgen och är det så att ni skulle vilja följa mig på sociala medier gör ni det med fördel på Instagram eller går med i Facebookgruppen Ponnypappor i Sverige, där såklart även kvinnor är hjärtligt välkomna.
Följ Ridsport på