Allt bara rullar på nu. Rutinerna har satt sig och skapat en sorts virtuellt rullband som du tvingas kliva på vare sig du vill eller ej. Hemmaträning, lastning, hämtning, träning på annan plats än i hemmet, utlastning, hemmaträning och lite vila och omsorg efter det. Och så, den återkommande detaljen när rullbandet börjar närma sig slutet av veckan: tävling, eller i alla fall någon form av tävlingsmoment.
Så har veckorna sett ut ett bra tag nu och för mig är det, liksom för övriga familjen, mycket att ta in. Det här är vårt första år på tävlingsbanorna, ett år där varje tävling är bokstavligt talat unik. Från att nästan uteslutande ha använt vår transport till att hämta hö använder vi den nu om inte dagligen så näst intill.
Som sagt, det rullar på ganska bra.
Någonting som kan tolkas som trygghet börjar breda ut sig när erfarenhet läggs till erfarenhet. Vi vuxna studerar och lär oss logistiken bakom denna gigantiska industri som kallas ridsport. Barnen skaffar sig helt andra lärdomar och under veckan som gått var det Angelos tur att lära sig en rejäl läxa. Faktiskt något jag haft på känn ett tag och som jag tror är viktigt för honom.
När helgen stundar står Citygrosshoppet på programmet här på hemmaplan i Växjö. Angelo som helgen före har avverkat tre felfria rundor i Tingsryd går nu rakt in i en fälla de flesta idrottsutövare, stora som små, fastnar i emellanåt. När känslan av att det går för lätt smyger sig på är det nästan alltid på bekostnad av koncentrationen. Idrott är nämligen nästan alltid svårt och kräver koncentration och fokus för att slutresultatet ska bli bra.
Så tänker inte Angelo den här helgen. När han går banan flamsar han mest, tittar bara med ett halvt öga på hinder och ridvägar och när han och Malin gått banan klart säger Angelo:
– Vilken lätt bana!
Till och med jag ser att banan är utmanande, något många ryttare ska få erfara denna söndag. Angelo blir en av de första. När han och Tindra ska dra igång och signalen går tar Angelo en genväg som helt överraskar Tindra. Ansatsen till det första hindret blir bara några meter och hon hoppar, helt oförberedd, och river. Detta gör henne nervös och Angelo tappar fokus. Redan på andra hindret är det över. Tindra känner inte för att hoppa, tackar för sig och försvinner från scenen. Angelo är först otröstlig men redan efter ett tag medger han att det inte var hästens fel utan hans eget, att ridning handlar om att koncentrera sig och rida i nuet.
Om det är läropengar och nedåtpekande mungipor för Angelo är det raka motsatsen som gäller för LillyBelle. Dagen före har hon för första gången fått se sitt namn överst i en resultatlista efter att hon på samma Tindra klarat samtliga hinder. Hon får rosett, strålar av lycka och kramar om Tindra.
Senare visar det sig att LillyBelle bär på skuldkänslor. Hon älskar Tindra, men barnen har ändå sina egna favorithästar. Trots att båda rider henne är det Tindra som är Angelos hjärtevän. LillyBelles stora kärlek heter Erika, tydligt bevisat av den teckning hon ritar senare på dagen.
Erika är en stor häst i en liten kropp, en häst som egentligen bara skulle vara hos oss på prov men som vi inte hade hjärta att lämna tillbaka utan istället köpte. Det första LillyBelle gör varje dag när hon kommer hem från skolan är att släppa allt hon har och springa in till Erika i hagen. Hon rider Erika nästan varje veckodag och här hemma, på vår lilla ridbana, funkar det fint. Men Erika är grov, ardennerlik och gör lite som hon vill.
Men den här söndagen händer det. Erika gör tävlingsdebut i Citygrosshoppet och det är barnens kompis Tove som rycker in och sitter i sadeln. En obekväm och nervös Erika, som helst vill gå sida vid sida med Tindra – hur ska det gå? Ekipaget är dessutom anmält till två klasser. I första starten undviker Tove skickligt en smärre katastrof när Erika plötsligt väljer att galoppera bort mot in- och utsläppet. Hon får Erika på andra tankar och när målgången sker kan vi konstatera att Erika klarat sig undan med fyra fel.
Sedan verkar hon ha förstått lite mer av det här med tävling. Vår bruna Erika blir en dark horse, outsidern som slår till med följande:
Det går sakta men det går säkert. Felfritt i grundomgång, felfritt i omhoppning. En femteplats bland sju startande. Det är fantastiskt, tycker vi, som ni tydligt kan höra på filmen.
Tack för att ni tog er tid! Ni hittar mig som vanligt på Insta som ponnypappandaniel om ni vill följa mig och det hästliv jag lever där
Följ Ridsport på