Sofie Relander
Blogg
Sofie Relander är unghästutbildare och GP-ryttare i dressyr. Från familjegården utanför Varberg – där hon även driver wine and dine-ridläger-bloggar hon om både vardag och tävling.
Sofie Relander
19 oktober 16:03

Sofies blogg: ”Det är ju inte nu vi ska vara som bäst”

Sofies blogg: ”Det är ju inte nu vi ska vara som bäst”
Ridsports bloggare Sofie Relander har varit och tävlat i Falkenberg i helgen. I bloggen berättar hon om rundor som skolar för framtiden och om vad som gör henne till en stolt ryttare. Foto: Sofie Relander

Nu har en tävlingshelg kommit till ända. Snacka om att vi verkligen har kommit igång med tävlandet nu efter ett långt uppehåll. Jag behöver nog inte nämna vad uppehållet beror på va?

Alla är vi väl less på att höra ordet ”märkliga tider” jag kräks nästan av att höra det ordet. Så less på hela skiten….

Men hur som helst, tävlandet har vi kommit igång med nu. I helgen har jag tävlat med tre hästar och fyra starter. Det har varit helt fantastiskt väder hela helgen! Wow, vad vi njutit.

På fredagen startade jag Grappa Q, som ägs av Våxtorps Djurklinik. Han debuterade MSV A, det gjorde han så bra. Ganska kravlöst tog vi oss runt. Jag ville verkligen introducera denna klass för honom så positivt som det bara gick utan för mycket press. Det resulterade i ett kval till nationell MSVA och nästan 63 procent. Så otroligt glad jag var, piruetterna gjorde han så fint, serien var jag lite för långsam i, så det blev en räknemiss där. Men han gör verkligen allt man ber om. Det är så kul!

På lördagen startade jag Lyckhems Dahlia som jag äger ihop med uppfödaren Carina Lindberg. Efter Breeders blev det VÄLDIGT tydligt med vad vi behöver träna på. Vi behöver träna på att bli lämnade ensama. Att det kommer och går hästar och så vidare.

Så under veckan har jag jobbat henne utomhus (alla har jobbat ute) där man kan skymta hästarna ibland. Det har varit tufft för henne att kunna fokusera på mig. Men vi har tagit oss stegvis framåt.

Sofierelander_blogg
Spana in vloggen längst ner där Sofie Relander kommenterar alla helgens ritter och visar vad hon fick för poäng. Foto: Sofie Relander

Jag valde att rida fram utomhus i Falkenberg där man ser hästar som kommer och går hela tiden. Jag såg också att de riggade upp repen för att släppa ut ridskolehästarna till sin lösdrift. Det tänkte jag blir PERFEKT att träna på! För det är ju inte nu vi ska vara som bäst. Det är först om några år och fram till dess måste vi ta oss igenom alla små hinder och utmana oss så vi är redo till fullo så gott det går.

Ungefär så tänker jag.

När vi red fram där ute så kom ju sedan ridskolehästarna som ett skott ut från sitt stall. Oj vad de var glada! Dahlia blev minst lika glad hon! Men vet ni, trots att hon blev spänd så kunde hon ändå jobba med mig. Sedan när vi kom in på banan och var helt själva var hon ändå mottaglig för mig.

Hon var absolut spänd, det kommer ta ett tag och komma till total avslappning. Galoppen blev lite kort och laddad. Men allting satt och jag var verkligen så glad efteråt. Vi red på 66,7 procent i MSV B och blev placerade. Hittills har hon varit placerad i alla sina MSV B starter i år.

På söndagen var det dags för Las Vegas och Grappa Q. Vegas fick debutera MSV C och gjorde det med bravur! Ett kval satte vi till MSV B. Han var otroligt laddad men lyssnade så väl på mig och levererade så bra galoppfattningar. Alla fattningar var bättre än dem vi någonsin gjort hemma. Så jag kände mig överlycklig! Hans galopp är så mäktig. Hör man honom galoppera så måste man gå och se vad det är som händer ha, ha!

Det är sån spänst i sprången. Han är sju år gammal och ägs också av Våxtorps Djurklinik.

Grappa Q startade även en MSV B5. I dag tänkte jag att nu ska vi prova att spänna bågen lite. På honom har man fått vara lite försiktig med det. Det har nästan varit så att han blivit alldeles för spänd och börjar knarra med sina tänder och lite annat om man ber om lite för mycket. För då ger han allt och lite till. Därför har jag verkligen bara velat ge honom lite space på banan och i träningen och väldigt sakta börjat plocka ihop honom men släpper snabbt ut honom igen.

Så han känner att ”aaaah, detta var ju inte så jobbigt, hääärligt”. Jag har ju inte ridit så mycket på honom heller, så då får man ibland också tänka på att inte samla ihop för mycket och kräva för mycket.  Jag kommer ju som en helt ny ryttare och rider kanske inte helt likadant som han är van vid. Vissa hästar behöver lite mer utrymme helt klart.

Men den här starten kunde jag verkligen rida med ännu mera spänst. Wow! Det var verkligen megabra! Vi satte till och med våra seriebyten. Det har tagit lite tid för mig att rida in mig på hur han vill ha sina serier gjorda. Men nu börjar vi verkligen synka på nästan alla plan.Vi red ihop 67 procent och kom på fjärdeplats i klassen.

Kerstin har jobbat i helgen och har hjälpt till så mycket med hästarna för mig. Fixat alla fina knoppar på dem, hjälpt till att ta ur dem, packat, mockat lastbilen. Verkligen bortskämd med en grym groom! Praktikant- Isabella har också hjälpt till en hel del.

Detta är min ”lediga” helg.

Försöker vara ”ledig” varannan helg ungefär eller en helg i månaden. Det är LYX!

Tack alla fina hästägare för ert förtroende, mina sponsorer och Kerstin och alla alla andra !

Kort film från nästan allas starter kommer här:


Sofie Relander
12 november 20:54

Sofies blogg: ”Jag kan alltid påverka det jag själv har”

Sofies blogg: ”Jag kan alltid påverka det jag själv har”
Inspekterar hästarna på lösdriften. Här är min 2-åriga Dragon Fly e: Dragon Welt ue: Ampere. Uppfödare Hannell Dressage stable. Foto: Privat

Vad har hänt sedan vår första ATG-träff?

Mycket, hela hösten bara spinner på i all världens fart. Unghäst efter unghäst rids in.

3- åringarna börjar sakteligen få komma igång efter en lång vila. Snart är de 4 år och ska lära sig lite nya grejer.

Efter vi var i Stockholm för några veckor sedan åkte jag ner till Skåne. Där red nämligen min elev Agnes sitt första SM på sin egenutbildade ponny, fräckt om ni frågar mig!

Jag är så stolt över hennes bemötande och intryck mot alla. Hon och många andra verkligen hejar varandra, stöttar varandra och pushar även när resultaten inte blev som väntat. Jag är så glad att hon kunde ta med sig många fina bitar ifrån sitt allra första SM.

Lika fräckt som det är att rida sin egen utbildade häst kan jag tycka att det är att någon rider sitt första SM på en färdigutbildad. För man har alla egna vägar att ta sig framåt på. Men alla stöter på hinder, olika hinder. Ett visst hinder för mig kanske inte är ett hinder för en annan.

Sofierelander.1003
Agnes Backström på sitt första SM med ponnyn Saga (som nu är till salu). Foto: Sofie Relander

Viktigast är att man måste lära sig att verkligen fokusera på sig själv.

  • Vad har jag, hur kan jag förvalta det?
  • Vad behöver jag, hur ser jag till att skapa det?

På det viset så tar man sitt fokus från de andra som vi ju faktiskt inte kan påverka. Men absolut, hur många gånger har inte jag tänkt att ”åh, vilken stor hästbuss, eller vilket flott ridhus, häst, gård, hus etc” ?

Väldigt många gånger. Men jag gläds med dem, åtminstone har jag fått lära mig göra det.

Jag kan absolut tänka tillbaka där jag satt och var avundsjuk och tyckte mycket var orättvist. Men nä, någon klok (oftast min mamma) sa till mig att ”Fia, fokusera du på ditt och dem på sitt, så ska du se att det blir bra, för du kan inte påverka vad de har”.

Däremot kan jag påverka vad jag själv har.

Alla har vi olika utgångslägen. Men det gäller att ta tillvara på minsta lilla halmstrå man kan komma över. Det tror jag är likadant för alla nämligen. Men oj vad jag får påminna mig om det när tankarna börjar segla.

Sofierelander.1002
Blivit väldigt inspirerad till min avsuttna träning igen, tjohoo! Foto: Sofie Relander

ATG-träffen var verkligen så rolig. Det var väldigt bra att få träffa alla de andra. Dessutom från olika discipliner (många hoppryttare, men de var helt okej!).

Vi pratade lite om kost, veterinärlära, fick papper från Johan Plate (mental träning). Det var många intressanta bitar och man fick sig lite tankeställare.

Vi gjorde även lite rörlighetstester, nästa träff är i januari. Fram till dess kommer vi gå igenom en hel del grejer. Så det kommer säkert få stå mer om det, när jag kan mer om det.

/Sofie


Sofie Relander
22 oktober 17:45

”Jag har ringt Lussan!”

”Jag har ringt Lussan!”
Här tränar jag "tömkörning". Har longerlina igenom handtaget på sadeln. Avslutade sedan med att gå lite mer bakom. Detta är en otroligt känslig häst och något bakskygg. Så det är super att göra detta innan man börjar sitta upp på henne. Hon rids in just nu. Foto: Sofie Relander

Snart är den här veckan till ända. Den har gått i en rasande fart. Till skillnad från förra så har det verkligen bara varit riktigt höstrusk. Då är man tacksam att vara i ridhuset. Men fyyyyy vad det är tråkigt. Efter att ha varit ute konstant och jobbat hästarna så har jag verkligen blivit bortskämd. Markerna är alldeles för blöta nu för att de ska hålla att rida på. Så jag måste vänta lite innan jag rider ute med dem på gräset.

Men det har varit riktigt härligt att få njuta av det. Många var dock väldigt pigga ha, ha. Det var nära med både en och annan flygtur för mig.

20201021_111515
Liten 2,5 åring e: Harlem D. Foto: Sofie Relander

Unghästarna jobbar på super, longerar, hänger och de jobbar på riktigt bra tycker jag. Någon dag i veckan har de ryttarfri dag, då kan Linda-Marie eller Kerstin jobba dem från marken. Båda två är väldigt lugna och pedagogiska. Linda-Marie har jobbat själv med inridningshästar tidigare och jobbar som hästskötare i tio år. Det är väldigt skoj att ha en så kompetent person med i sitt team. Kerstin har själv ridit mycket och många hästar. Tagit tillvara på sina chanser hela tiden. Bäldigt orädd också, det är precis vad unghästarna behöver . En säker individ på marken som kan stärka deras självförtroende och förtroende för oss.

När även de gjort jobbet från backen bra så är det dessutom enkelt för mig att hänga och trixa med dem.

En unghäst lär sig oerhört fort. Den kan inte avgöra vad som är rätt och fel. Så det är verkligen upp till oss att alltid lära den rätt. För lär vi den fel kan vi ju inte beskylla hästen för att den sedan är ”elak”. Utan det är helt och hållet handhavandefel. Sedan blir det absolut fel, men man lär sig hela tiden. Viktigt är att se att det inte är hästen som gör felet, utan en själv och att man ska hitta nyckeln till att lösa det.

Det svåra är helt klart när man får en häst till sig som redan varit hos flera stycken på inridning…. Mmm…Där har något gått fel. Men det är kul med utmaningen. Man måste verkligen gräva djupt i sin kunskapsbank och prova olika kombinationer för att hitta vad som passar för just den individen.

Viktigt är att det fortfarande inte är hästens fel. Och självklart har det inte varit medvetet från ägaren eller tidigare ägare att det ska bli så fel. Så det tycker jag inte man ska skämmas för eller må dåligt över. Man ska bara vilja lära sig samt förstå att det INTE är hästens fel till det beteendet.

20201021_134943-(1)
Inridningshäst med träns första gången. Superbra med ett betthöjande träns, då kan man leda dem direkt i tränset då det blir en blandning mellan grimma och bett. Riskerar inte att bettet trillar ner på lanerna. Dessutom får hästen lära sig att det ligger där det ligger. Foto: Sofie Relander

Jag får ofta in hästar där ägarna tycker det är lite jobbigt att det blivit som det blivit eller att de inte hunnit med så mycket. Men jag tycker verkligen inte att man ska behöva ha de känslorna. Har det blivit fel så tar det kanske bara längre tid. Men det går att fixa till. Jag tycker inte man ska skämmas för hästen till exempel kommer direkt från lösdriften hit. Man får bara lägga ner lite mer jobb på grunden i början, då kan man vara säker på att grunden blir bra och då blir resten oftast väldigt bra.

Hästen kan vara nästan hur grön som helst. Hellre det än att den är gjord mycket med men har tappat respekten och förtroendet. Men kom ihåg, även det ska man inte skämmas för, bara lämna iväg eller ta bra hjälp.

Jag känner även av att hästarna är matta just nu. Mycket beror på pälssättning. Så nu har jag fixat ett nytt foder som kompletterar upp detta. Har en häst som ska banta, men ändå behöver lite energi….den är svår! Men jag har hittat ett som funkar super!

20201021_203918
God Morgon aMw testar tävlingsträns. Förhoppningsvis gör hon debut på söndag. Foto: Sofie Relander

Det var ju ett tag sedan jag pratade med Lussan nu, men jag ringde. Vi pratade nästan i en timme, ja det var ju så enkelt! Vi kom fram till att jag skulle göra följande:

  • Tömköra hästarna lite mer.
  • Ringa en utlandsbaserad tränare som jag ska åka till. Detta har jag gjort, båda delarna. Kan inte fatta att jag ska åka utomlands och träna mot slutet av december om allt går som det ska. Helt otroligt! Ni kan inte ana hur läskigt det var att ringa till ”hen”. Jag skulle ju prata engelska plötsligt, annars skulle vi inte förstå varandra tänkte ju jag…..oh ja det är en historia det, den kommer.

/Sofie


Sofie Relander
8 oktober 21:38

”Jag har inte vågat ringa Lussan än”

”Jag har inte vågat ringa Lussan än”
Barbaresco MW på Flyinge. Foto: Privat

Nu har båda Breedersveckorna gått och vi är tillbaka till verkligheten igen.

Fast för mig kommer det nog ta ett tag att riktigt komma tillbaka till ”verkligheten”. För nu kan man säga att ATG-talang verkligen drar igång. För ett tag sedan fick jag reda på att jag var en av tio ryttare som blivit uttagen till detta projekt.

I år öppnade de upp fyra nya platser för hoppryttare, då det var rekordmånga som sökte. Så vi är totalt tio. Sex hoppryttare, två dressyr- och två fälttävlansryttare. Tänk att detta drar i gång nu. Jisses! Den 27 oktober har vi vår första träff. Den kommer vara uppe i Stockholm under två dagar.

Det som hela detta projekt går ut på är att hjälpa oss ryttare ännu lite till. Det är Svenska Ridsportförbundet som tillsammans med ATG gör det möjligt.

Hon är absolut inte läskig, det är inte det.

Det vi får hjälp med är väldigt mycket upp till oss också. Vi har en viss summa pengar/bidrag som vi får använda till något som hjälper oss i vår satsning. Något som höjer oss ett snäpp till.

Vi i dressyren får ha tillgång till Lussan som mentor, fast jag har inte vågat ringa henne än. Hon är absolut inte läskig, det är inte det. Jag har tränat för henne ganska många gånger via landslagsträningarna men även via talang nivå 3 och det har absolut inte varit läskigt.

20201008_150630_grappa_q
Duktiga Grappa Q! Foto: Privat

Men det är så himla pirrigt att ringa henne, det är ju Lussan vi pratar om. Vad ska jag fråga, vad kan jag fråga? Vad får jag fråga? Haha….här kommer min osäkerhet in i att inte vilja göra fel. Så nu får jag tänka som i ridningen. Bara gör det! Så innan dagen är slut ska jag ringa Lussan (ooooh shiiiit).

Vi kommer ha mycket avsutten träning är jag helt 100 på. Jag är rätt säker på att vi kommer få läsa på om juridik, ekonomi, mediaträning och så vidare. Så vi kommer få lära oss att hantera hela vårt företagande på ett mer säkert vis. Jag tror man kommer bli lite mer enhetlig efteråt. Jag är ju absolut bombsäker på att jag kommer lära mig så mycket av så mycket nyttigt som man bara kan och kanske annars inte tänker på.

Just nu innan vår första träff så ska vi fylla i en kostregistrering. Detta gör vi för att de sedan ska kunna ge oss individuella kostråd. Kosten har ju egentligen väldigt stor påverkan på oss. Stress, muskelmassa, magsystemet, humör, prestation med mera är sådant som hänger ihop med vad vi äter och när vi äter.

Jag är ju världens tårt/kakmonster.

Så just nu väger jag varje livsmedel för sig, knappar in det i en app där jag kan söka upp vad det är för livsmedel och sedan hur mycket av det. Inte superkrångligt. Ni kommer ihåg att jag gjorde detta för ett par veckor sedan kanske, men då bara i tre dagar. Detta är samma, fast i sju dagar! Så ja, några fler dagar blir det.

Jag behöver i alla fall inte själv räkna så mycket på något. Vilket jag hoppas få lära mig mer om sedan. Jag är ju världens tårt/kakmonster. Så någon ”ajabaja” kommer jag helt säkert att få. Men det kan vara nyttigt för mig att verkligen få veta hur illa det egentligen är att äta sådant varje dag som idrottare. Få veta vilken egentlig påverkan det har på min kropp.

Fast mina matvanor i övrigt tror jag ändå är väldigt sunda.

Träning är nästa grej, det kommer säkerligen bli mycket av det där. Jag tror vi kommer göra ett cooper-test eller liknande. Vet inte så mycket om det, men tror det är någon form av konditionstest.

Jag gymmar ju lite här på gym i Bua (det ligger nära och bra). Nu har jag även börjat ta med mig Kerstin, min fina fina hästskötare. Hon tycker det är superskoj med gym och har själv tränat väldigt mycket tidigare. Så det är en rolig person att ha med sig, hon är verkligen motiverad och smittar med sig av det. Med på gymmet har jag också Linus (min kille) som hjälper mig otroligt mycket. Han hjälper till med övningar, peppar mig och håller mig motiverad. Så jag har ett himla gott gäng runt mig. Det är otroligt viktigt, då får man rätt energi.

Om nu min mamma kan stå ut med det…

Vi kommer även få ha Johan Plate som mental tränare. Honom har jag också haft tidigare, då i talang nivå 3. Det kommer bli väldigt spännande att se vad vi kommer få lära oss mer av nu. Det som är så himla bra är att jag har min mamma som är mental coach här hemma. Så med henne kommer jag kunna fortsätta mitt arbete med som jag får av Johan mellan gångerna vi träffas. Om nu min mamma kan stå ut med det, jag tror det, hon brukar göra det.

Vi har även gjort en personlighetsanalys. HA HA…det va skoj att se resultatet. Väldigt mycket som stämde in. Väldigt roligt att läsa igenom. Det var säkert 40 sidor med analys av mig. Hur jag är, hur jag hanterar situationer, hur andra uppfattar mig, vad jag kan tänka på, mina starka sidor jag ska ta tillvara på. Vilka sidor som jag kanske borde jobba på. Den var verkligen superintressant! Så det hoppas och tror jag att vi kommer få jobba vidare med.

Det är en riktigt jäkla powerboost inför vintermörkret.

Den 27 oktober kommer jag dra upp till city, storstan, huvudstaden Stockholm! Ska bli väldigt spännande att åka dit, ser så fram emot detta. Jag kommer helt säkert skriva löpande om vad vi gör och vad jag får lära mig!

Jag ska även ta mig en funderare över vad jag kan använda mina individuella medel till. En PT, en mental coach, en resa till Tyskland i två veckor med Barcelona för träning, alltså det finns så många fantastiska möjligheter med detta och jag är ENORMT tacksam över denna möjlighet jag har fått med detta nu. Det är en riktigt jäkla powerboost inför vintermörkret.

Tycker man det är kul att kolla vloggar så finns det en ny ute, den är från dag två på dressyrbreeders.

Ha en fin vecka!

Sofie


Sofie Relander
1 oktober 20:00

Sofies blogg: ”Jag klamrar mig fast i manen”

Sofies blogg: ”Jag klamrar mig fast i manen”
Ridsports bloggare Sofie Relander har dammat av hopptävlingsnerverna på Breeders. Läs mer om dagens spännande erfarenhet och spana in klippet! Foto: Privat

Herregud!

I går åkte jag och Malou ner till Flyinge till Breeders för hopphästar. Vi åkte ner med hennes 4-åring som är hennes egna uppfödning e Hip Hop-Stolzenberg-Quattro B.

För åtta veckor sedan skämtade hon lite (tror jag) om att jag och Lurifax skulle åka ner och hoppa Breeders.

Ha, ha sa jag, va…menar du allvar? Ptja, varför inte tänkte jag. Han är inriden av mig som 3-åring, så jag kände honom väldigt väl. Sedan har han varit iväg en sväng hos en hoppryttare nu under våren och sommaren innan han kom tillbaka till mig.

När han kom så provade jag hoppa några språng och kände att ”jamen detta var ju ändå lätt”. Det var bara att styra och tänka framåt för han suger tag i hindren så fantastiskt bra! Jag tackar och bockar för min dressyrridning. Den har gjort att detta faktiskt ändå gått bra.

Det var cirka sex år sedan jag var ute på hopptävling innan jag började med Lurifax. Tror jag. Så det var absolut inte i går. Jag säger då bara vilken fantastisk häst han är. Wow! Jag känner mig så trygg på honom.  Det är ”bara” att styra på, komma rätt på, rama in, hålla i sig i manen, så fixar han resten. Jag klamrar mig fast i manen känns det som, vill verkligen inte bli efter i något språng på honom,  vill inte riskera det.

I går när vi kom in på banan bokade man en banvisning. Jag var helt säker på att man skulle få ta några språng inne på banan.

Det var samma personal som under förra veckan när jag var här med gångartshästarna. Så de skämtade lite med mig och frågade ifall jag ville att de skulle putta upp alla hinder längs med väggarna. Skämtsamt frågade jag dem vid insläppet att ” ja, och hur går det till nu då här?”

Jo, du skrittar runt.

Haha, tänkte jag, nu försöker de driva med dressyrryttaren om att man bara ska skritta runt på banvisningen. Tänkte snabbt att, nänä, den går jag inte på.

Men så skrittade alla, bara skritt, runt runt. ”Jaha ja, detta var la fartfyllt”. Men det var bra att visa runt i bara skritt, han slappnade av fint av det.

Sedan detta med att gissa vilken startid vi skulle ha, det krävs lite rutin på det med. Men vi fick till det riktigt bra. Malou hade bra koll. Så jag hoppade fram några språng i lugn och ro. Han kändes super. Verkligen lätt på hinder, lite för glad i hindren kanske!

När det var dags för mig att gå in på banan så tänkte jag baraVad fan, fan ta dig Malou, vad har du lurat in mig på”. Det var verkligen min tanke, jag var skräckslagen. Den skräcken i kroppen alltså. Men jag tog snabbt kontroll över mina känslor. Tänkte att detta fixar vi, det fixar vi alltid. Styr mitt på, håll i dig Fia, rätta sprången fram, det löser sig!

Jajamen, vi kom runt banan. Inte uteslutna, vi utgick inte, jag hoppade inte fel hinder, jag flög inte av. Vi samlade på oss så många fina vägar, så många fina språng. Han var som en misil som bara sökte efter nästa hinder hela tiden. Helt fantastisk! Wow! Hoppas verkligen jag får fortsätta med honom som 5-åring också.

Då kommer jag till och med hinna börja träna för hopptränare också.

TACK Malou!

/Sofie


Sofie Relander
24 september 18:27

Sofies blogg: ”Vi är i FINAL!”

Sofies blogg: ”Vi är i FINAL!”
Ulrika Sjökvist och jag äger Barbaresco MW ihop. Hon har gått in och köpt honom åt mig. Jag ser så fram emot våra år ihop på banan. En dröm att kunna få rida en sån fin häst och veta att han blir kvar i stallet. Foto: Privat

Barbaresco MW är alltså den tionde bästa 4-åringen i hela vida landet. Här av 84 startande och även fast vi startade allra först så lyckades vi hålla oss i topp tio. Jösses!

Jag spricker av lycka just nu! Tänk att Cathrine Dufour ska sitta upp på vår fina fina häst som är uppfödd av min mamma och ägs av Ulrika Sjökvist ihop med mig.

Tänk att jag valde precis rätt häst där ute på betet. Tänk att jag är så lyckligt lottad att ha fått en sån fin sponsor som köpt honom åt mig och vi äger honom ihop!

Och tänk att jag för två veckor sedan tog in honom från betet för det var lite för krångligt att gå så långt varje gång han skulle ridas. Ja jag vet, latheten slog till och han fick stå i en stor lösdriftsbox på sex gånger sex meter!

Barbaresco_exteriorta
Barbaresco MW uppfödare Maria Winberg/Stuteri MW
Ägare: Ulrika Sjökvist & Sofie Relander. Foto: Sofie Relander
Barbarescomw
Min fina, fina häst! Foto: Privat

De mår väldigt bra i kroppen av att få röra sig så mycket på de stora beten vi har, som är både långa och sluttande.

Det var också då han fick börja äta lite kraftfoder utöver fri tillgång till grovfoder. Det endast för att han skulle få i sig mineralerna som inte var så mumsiga. Men även för att de kan gå ner i vikt en hel del när man reser och är borta.

Så totalt 1 kilo kraft har han fått. I stället ätit riktigt bra grovfoder med bra värden helt taget till unghästar. Det är sånt som min mamma har vrålkoll på. Hon sår in allt möjligt i örtväg och grässorter som behövs. Så jag är supertacksam att jag så långt det går kan hålla hästarna på grovfoder. Men där det behövs kan jag ge extra, men bara om det behövs.

Hans lillasyster e: Bordeaux ue: Dionysos ser jag väldigt mycket fram emot att rida här nästa år

Jag har jag med mig fem hästar (presenterade dem alla i tidigare inlägg.)

Det är riktigt skoj att vara här nere. Det är bara jag som varit på Flyinge tidigare av oss som här. Det är så kul att få visa och ta med dem för första gången till en sån här anläggning. De tycker det är riktigt coolt.

Vi har våra hästar där vi sover, på Dorisberg B&B som bara ligger 15 minuter från Flyinge. Här har vi dessutom tillgång till hage där hästarna fått gå en hel del. Det känns fantastiskt. Vi har ett stort hus (jag tycker det är stort) med fyra rum och kök. Så här kan vi laga all vår mat, titta på TV (hinner vi inte riktigt). Vi stortrivs helt klart.

Man måste boka bantid och får endast visa hästen inne på banan en gång. Men WOW säger jag bara, vilka hästar jag har! Den ena bättre än den andre. Jag är så imponerad över dem alltså.

Här kommer en kort vlogg från Barbaresco MW:s förberedelse, ritt och lite efter. Vi provade lite av naturbanan som finns där också.

/Sofie


Sofie Relander
17 september 16:44

Sofies blogg: ”Därför loggar jag mig själv”

Sofies blogg: ”Därför loggar jag mig själv”
Varför gör Sofie Relander en tempkoll? Foto: Sofie Relander

Var ska jag börja?

Jag har köpt häst, jag blev sjuk när jag skulle tävlat hela helgen, jag förbereder fem hästar för Breeders, jag har debuterat en meter med en 4-åring inomhus…

Hästköpen är jag inte färdig med, så det tar vi om några veckor när allt är klart så kan jag presentera mina nya små unghästar.

En läskig grej att köpa häst. Förra året köpte jag min första häst. Det var en 1-åring, vi är redan uppe i dryga 16.000 kronor i veterinärvård. Hon lyckades skada sitt ögonbågsben. Verkar ha klarat sig bra, hon är frisk och kry, ska snart ridas in. Men mer om det sedan!

Sofierelander_unghastar_blogg
Till höger syns två av nyförvärven, 2-åriga Florello MW e BH Farrell – BH Zack. Uppfödare Maria Winberg . Den andra bruna är ett 2-årigt sto e Harlem D- Capriano, uppfödare Aja Blomberg. Foto: Sofie Realnder

Jag skulle tävlat fem hästar i helgen i Laholm, men två dagar före började jag känna mig lite sjuk, dottern hade redan varit sjuk och Kerstin, hästskötaren, hade varit hemma med feber och förkylning. Så det var min tur helt enkelt….

Hade det varit normala tider hade jag fått åka och tävla och köra mitt race. Men otroligt dumt att åka och tävla (man får inte ens) med feber och förkylning. Jag lyckades i alla fall ta det ganska lugnt den helgen. Jag kunde sprida ut hästarnas jobb över hela dagen och fick hjälp att göra iordning dem. Så jag behövde verkligen inte ”ta ut” mig och hästarna kunde jobba på som vanligt i stället.

Nu hoppas jag att jag inte blir mer sjuk, skönt att få ha det över inför Breedersveckorna som kommer. Jag kommer ha med mig fem hästar på dressyrveckan och en häst på hoppveckan.

Sofierelander_unghast
Unghästarna hemma hos Sofie Relander förbereds nu för fullt inför kommande veckors äventyr på Breeders. Foto: Sofie Relander

I går var jag i väg till Kungsbacka och hoppade 4-åringen som skall gå Breeders. Han heter Lurifax och är e: Hip Hop ue: Stolzenberg. Uppfödare och ägare är Malou Gunnarsson.

Vi debuterade en meter inomhus. Jäklar vad skoj vi hade. Han kan verkligen segla över hindren. Jag bara håller i mig, stör så lite som det går i sprången, bara följa med mjukt och låta honom sköta sitt jobb. Vilken häst, jag är så glad att jag får hoppa honom. Det är så otroligt roligt att vara ”tillbaka” på hoppbanan.

Det är dessutom en enorm skillnad tycker jag på mitt flyt mellan hindren nu från förr. Nu kan jag verkligen mina grunder efter allt dressyrjobb. Det jag märker är att det inte är läskigt när jag är på banan. För jag har just den grundkontrollen man behöver ha. Sedan kan det kanske inte vara helt 100 på en 4-åring, utan där får man korrigera lagom helt enkelt. Man kan alltid förbättra. Men det vi gjorde bra är jag riktigt glad över.

Det ska bli väldigt roligt att åka med honom till Breeders, jag och hans uppfödare kommer åka dit själva med honom och bara ha det roligt. Njuta och prova på lite nytt. Det ska bli så skoj!

En liten ”vlogg” har vi gjort på vår hopp-utflykt. Darriga ben och hög puls ha, ha, ha.

Måste även lägga till att jag ska logga hela mina dagar i tre dagar, temp, mat, vattenintag, aktivitet, puls, vila, sovtider med mera. Den enda termometern som fanns att köpa på vårt apotek var denna, suck.

Detta gör jag för att det finns en tjej som pluggar till någon form av avancerad dietist. Jag tyckte det lät intressant och skickade in min intresseanmälan. Så efter dessa dagar ska hon även hjälpa mig, räkna på vad jag behöver få i mig mer/mindre av, sova mer/mindre, dricka mer/mindre. Det skall bli otroligt spännande.

Jag kör också all in och njuter och gör allt det ”förbjudna”. Alltså sådant som är förbjudet i dressyr då.

Jag är på banan med LÖS man, jag behöver inte knoppa WOW!
Jag själv har håret i en hästsvans som flyger efter oss i sprången, WOW!
Jag har ett guldigt, glittrigt spö med på banan, ha, ha.
Jag har (givetvis) benskydd på hästen.

De fem hästarna är

Total Aprilfool, 4 år, e: Total Hope ue: Don Frederico. Uppfödare/ägare Michelle Johansson Perned Kom 6a som 3 åring på Breeders med Camilla Axelsson. Fick 48 p på sitt 3-årstest.

Top Notch, 4 år, e: Total Hope ue: First Wish. Uppfödare:Pia Bernström, Stuteri Stubbäng Ägare: Våxtorps Djurklinik. Visades på 3-årstest i år och fick 47 p.

Z MW, 4 år, e: Zuidenwind ue: Davignon I – Bellini uppfödare: Maria Winberg Ägare: Susanne Lewenhaupt, visades på 3-årstest i år med 48 p.

Barbaresco MW, 4 år, uppfödare Maria Winberg, ägare Ulrika Sjökvist e: Bordeaux ue: Weltmeyer – Laures Crusador xx. Visad som 3-åring med 48 p.

Lyckhems Dahlia, 6 år, uppfödare Carina Lindberg, ägare Carina Lindberg och Sofie Relander e: Dalwhinnie ue: Edinburgh. Gjort två starter i år i MSV B med 68 %.


Sofie Relander
10 september 11:55

Sofie Relander: Vlogg från en dag på treårstest

Sofie Relander: Vlogg från en dag på treårstest

Häng med Ridsports bloggare Sofie Relander i förberedelserna inför treårstestet, och se hur det går till när man visar sex (!) hästar på en dag – och glömmer ridstövlarna hemma…


Sofie Relander
3 september 12:01

Sofie Relander: ”De ska gå på små hjälper, lyssna på mina små kroppssignaler”

Sofie Relander: ”De ska gå på små hjälper, lyssna på mina små kroppssignaler”
Maximus och Kerstin tränar på uppställning, jag tränar på att fota. Foto: Sofie Relander

Då är det snart dags för årets sista 3-årstest. Nu på söndag ska vi åka och visa sex hästar, varav en är 4 år men ej visad som 3-åring tidigare. Det ska bli superskoj, jag ser verkligen fram emot det. Dessutom är tre av dem till salu.

I dag gjorde de sin sista löshoppning här hemma. Vissa av dem fick teknikträna lite på att vara kvick i sina fötter, någon på att verkligen stampa av ordentligt, någon på att titta ner och se sig för. Ja alla är de lite olika. Men det kändes så bra att de bjöd på (lite för bra av vissa) hindren. Alla är dressyrstammade. Men jag vill ändå att de ska göra ett så bra hopprov som möjligt.

Tränar man dem bra så kan alla faktiskt hoppa helt OK, till att dessutom hoppa väldigt bra. Jag är väldigt noga med att de ska lösa sin uppgift helt självständigt och med gott självförtroende. De ska gå på små hjälper, lyssna på mina små kroppssignaler. Springer man och föser dem runt så får de väldigt svårt att fokusera på hindren. Men mitt mål är att de ska gå fram för ett litet smack, veta sin uppgift och att jag ger mitt förtroende till att de klarar det.

Dessutom vill jag spara mitt spring till när jag är bredvid dem, hehe. Löshoppningen ska helt enkelt vara behaglig att titta på, hästen ska få alla möjligheter den kan till att fokusera på sina hinder.

Löshoppning och visning vid hand är ett otroligt roligt moment tycker jag. Det är så kul när det verkligen flyter på precis som man vill. Där får jag ju chansen att se på hästen live, man får se resultatet av träningen.

Efter 3-årstestet blir det lite mer planering åt Breeders som är vecka 39. Dit kommer vi åka med fem eller kanske åtta hästar, men det lutar åt fem och att de andra får lite lite mer träning till nästa år i stället. Bara det ser vi sjukt mycket fram emot.

Vi har bokat ett supermysigt B&B med fyra egna boxar, det finns till och med hage till som vi får använda. Det kommer finnas bastu också. Så vi kommer leva loppan och ”semestra” som bara den!

Sofiebloggvalpar
Valparna När och Nors tränar på att åka fyrhjuling. De får åka med mig när jag fyller på vatten till hästarna. Foto: Sofie Relander

Unghästarna har fått vara ute på galoppjobb runt de stora fälten. Vi bor väldigt bra och har väldigt fina ridvägar att tillgå. Det var bara någon liten buse som fick lite sadeltvång ute i galoppen.

Jag hade kameran på hjälmen när vi red. När jag har kollat på den i efterhand nu så gör jag så mycket ljud när jag rider haha. Skulle antagligen kunna klippa ihop massor med klipp när jag säger ”oooh, wiiie, waaaaah!, shiiit, prooooo, luuuuugn, kom igen, wooohooo” HAHAHA. Får se om jag vågar lägga upp det på min instagram eller om jag klipper bort det hehe.

Det var så kul att ta med 4-åringarna ut på galopp. Även de äldre fick hänga med. De var så otroligt duktiga också. Vi kunde jobba med sidvärts på vägarna i trav, tempoväxlingar i galoppen, galoppombyten (på de äldre), travlängningar utan att en kortsida kommer och sätter stopp. Dessutom är allt byte av underlag helt super, då får vi friska och sunda hästar med all variation.

Jag mår med så himla bra av variationen. Vi har asfalt, platta grusvägar, grusvägar i lätt uppförsbacke, skogsvägar i lite mer uppför, havsritter, mysiga skogsslingor, kullar, murar att hoppa och mycket mer.

Nu väntar en fullspäckad dag, lev och njut av varje dag, jag ska även fortsätta lyssna på mina poddar om ”Stoicismen”. Det är något jag kan rekommendera ALLA att göra. Det har hjälpt mig till 100 procent att tackla mina motgångar och livet. Har ni några bra poddar att tipsa om? Jag har väldigt svårt att hitta poddar nämligen. Det kan vara vad som, men kanske en hästpodd med träningstips mm.

/Sofie

Sofiesblogglinus
Linus är bra han, tar in stallets största häst och den mest nyfikna… Foto: Sofie Relander
Sofieblogg1
Emilia och hennes kompis Maja fick pyssla och rida lite på Curry. Bra när de kan hjälpas åt med att kratsa hovarna. Foto: Sofie Relander

Sofie Relander
20 augusti 12:49

Sofie Relander: ”Våga gasa på och släpp handbromsen”

Sofie Relander: ”Våga gasa på och släpp handbromsen”
Hur gör Ridsports bloggare Sofie Relander för att få stressade hästar att slappna av? En paus vid en grästuva intill ridbanan fyller flera funktioner berättar hon i senaste inlägget. Foto: Privat

Jag har en häst hos mig i träning som har magsårstendenser.

Den stressar lätt upp sig och har haft tappad aptit. Jag tänkte skriva lite hur jag tänker kring hästar med magsår.

Det är för det första mycket vanligare än vad man tror. Det finns massor med studier att läsa om detta. Jag vet att Ridsport tidigare har skrivit om detta vid flera tillfällen. Senast var det om hur fort magsår uppstår. Det kan vara så fort som bara vid att den åker transport en kortare sträcka. Jag rekommenderar att läsa på om det om man vill ha mer fakta kring området.

Denna häst har i alla fall väldigt lätt för att få magsår. Då den stressar upp sig otroligt vid transportering, eller när man gör iordning henne inför ett ridpass, eller i ridningen.

Det viktiga för henne är att äta mycket grovfoder och väldigt lite kraftfoder. Nu äter hon inget kraftfoder alls utan går helt och hållet på grovfoder samt lucernehack och är i hage med kompis 12-13 timmar per dag.

Före ett ridpass så är det viktigt att hon har fått i sig mat, då grovfoder. Det är för att magen inte skall vara helt tom och det då börjar skvalpa runt magsyra, utan det skall finnas för magen att jobba med helt enkelt.

Sofierelander_hastskotare
Amanda min hästskötare lägger ner mycket gos på de små liven. Foto: Sofie Relander

När jag sedan gör iordning henne är det mycket viktigt att hon inte får börja stressa upp sig. Stressar hon upp sig redan när jag gör iordning henne så kommer det bli svårt för mig att få till ett bra ridpass på henne.

Så redan från början måste det bli rätt.

Där gäller det att lära sig hästen och hur den funkar. Hon gillar till exempel att bli borstad i pannan, då slappnar hon av. När jag gör det så sänker hon huvudet. En häst som står med huvudet högt är nervös och uppjagad och halsen blir spänd.

Men när huvudet är nere så slappnar den av. Det ligger helt i naturen för hästen att det är så. Tristan Tucker ser att vi som jobbar mycket med hästarna på det sättet får dem att själva vilja komma ner med huvudet vilket gör att de blir trygga. Jag tänker lite likadant.

När jag gör iordning henne så måste jag också vara snabb, men utan att stressa. Det skulle hon känna av direkt. Jag kan se till att ha alla grejer nära tillhands så det inte drar ut på tiden. Henne gör jag i ordning på sex till sju minuter (en normal dag när hon inte är supersmutsig). Det är lite borstning, klia i pannan, kratsa hovar, klia pannan, sadla, klia pannan och sedan tränsa.

Ungefär där har hon nästan börjat tappa tålamodet. På det viset har jag fått bra förutsättningar till ett bra ridpass. Sedan skrittar jag fram i lugn takt. Jobbar skritten, varierar den i olika former och så vidare.

När hon väl är uppvärmd och klar för arbete så är jag noga med att ge pauser där hon varvar ner igen. Det var väldigt svårt i början att få henne helt ”stressfri”. Men så har jag nu börjat med att hon får ställa sig vid kanten av ridbanan och tugga gräs.

Det var riktigt svårt i början för henne. Hon ville absolut inte stå stilla, hon kunde inte sänka huvudet så pass så hon kunde beta. Men efter ett par gånger har hon nu ”lärt” sig. Där tänker jag att en stressad häst äter inte, alltså måste hon ju då lugna ner sig för att äta.

Efter tillräckligt många repetitioner kommer detta att sätta sig och hon kommer snabbt kunna slappna av om hon blivit för stressad. För varje gång så blir hon lugnare och lugnare. Hon slappnar av i hela kroppen och hela hennes rörelser kommer fram ännu mer.

Som vi brukar säga ”alla sätt är bra utom de dåliga”. Det gäller att hitta varje grej som fungerar till varje individ. Detta är inte något man kommer behöva fortsätta med sedan. För sedan kan man byta ut ”gräsätandet” till någon annan form av belöning.

Men först måste man avbryta ett mönster, lägga ner tid på det och få det till att fungera.

Hos mig äter hästarna cirka 14 kilo hö per dag. Vissa äter mer vissa äter mindre. Men vi ger dem så mycket de får i sig, spill undviker vi så gott det går. Detta får de utspritt över hela dagen så de har något att tugga på. Det går alltså inte så lång tid mellan att de tuggat upp sitt foder tills de får nytt igen.

I boxen står de på halm, så där har de att pilla på under natten också.

Jag räknar på att det tar hästarna cirka tre timmar att tugga i sig tre kilo hö. Då vet jag hur ofta jag behöver fodra ut till dem och hur mycket för att de skall klara sig med en full mage under dygnet.

Jag har också varit ute och luftat mig på hoppbanorna igen (säkert 4 år sedan sist!).

En 4-årig hopphäst kom in för utbildning, han har varit hos mig tidigare också. Han är e: Hip Hop 1045 – Stolzenberg. Hans ägare jagade till slut ut mig på en 90-runda i Kungsbacka!

Sofierelander_hoppar
Segergest vid målgång! Foto: Privat

Jag jobbar mina hästar över bommar väldigt mycket hemma.

Jag kan sitta och jobba klockanövningen väldigt mycket och andra nyttiga övningar. Men jag brukar inte hoppa särskilt högt. Fast nu får jag göra mer av det, har definitivt fått mersmak för det.

Som dressyrryttare tror jag inte det är så svårt att gå ut och hoppa banor. Man skall bara våga gasa på och släppa handbromsen. Såklart behöver man lite rutin också, speciellt när det blir högre. I dressyr har vi ändå mycket avståndsbedömningar i programmen.

Ta till exempel seriebyten, de måste vi lägga helt rätt på linjen. För att inte tala om att ha koll på hur många språng man har kvar innan en upptagning!

Inte för att detta gick på tid direkt, men ändå lite kul att dressyrryttaren fick snabbaste tiden av alla. Dessutom var min förra hopphäst med i samma klass, den hade näst snabbaste tiden.

Kan det hänga ihop måntro?

/Sofie

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 122 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

59:- i månaden