Klockan visar 13.35 den 23 december när jag skriver detta. När jag tittar ut genom fönstret ser jag snö som sakta faller i små vackra flingor. Blickar jag en bit bort ser jag granar, tallar och björkar som är Disneytäckta av ett tunt vitt lager. Meteorologerna är dessutom eniga. Kallare luft är på väg norrifrån och äntligen får även vi här nere i söder för en gångs skull uppleva vad en vit jul innebär. Ett par tre centimeter snö och kall luft. Det räcker så, det skapar en närmast helig atmosfär inför historiens heligaste högtid.
Nu är dessutom allt är inhandlat; klappar såväl som mat, dryck och sötsaker. Ett par småärenden av bagatellformat är allt som återstår innan jag kan gå in i julbubblan och följa barnens årliga jakt på Bingolottomiljonerna framför teven.
Skolans vinterlov skänker också osynliga presenter till en ponnypappa. Bara att ha barnen hemma är outsägligt skönt och att, som i morse, se dem sadla varsin häst och sedan rida ut på en långrunda genom skogen värmer i bröstet. Det måste vara en enorm frihetskänsla att bara rida iväg sådär, tänker jag.
Jag vet inte hur det är hemma hos er men här har mina barn än fäbless för att ge julklappar även till sina djur. LillyBelle berättade att stolt hon slagit in inte mindre än åtta paket till sin kanin Våfflan, vilket fick mig att titta på henne med lätt höjda ögonbryn. Nyss blev jag beordrad att hjälpa henne med ett annat dödsviktigt uppdrag: att ur en trög tub kristyr skriva namn på alla ponnyerna på de runda knäckebrödskivor som ska bli ett givet inslag på de fyrfota stallvännernas eget julbord.
Å ena sidan är schemat inte på min sida under denna klassiska julstöks- och uppesittarkväll men å andra sidan händer det inte speciellt mycket på en lokaltidning dagen före julafton. Det mesta av materialet är förberett och förproducerat. Sidorna är till 80 procent planerade redan vid arbetsdagens början. Den här dagen gäller det, för mig som är i tjänst, framför allt att vara beredd OM det skulle hända något.
Från och med i dag arbetar jag dessutom hemifrån, vilket just i detta nu är en av få positiva saker med de annars käftsmällstunga nya restriktionerna där vaccinpass plötsligt, efter bara tre veckor, förklarats odugligt. Ja, det smärtar mig att det är idrottande barn som åter får ta en hård smäll, genom att länge emotsedda och för arrangörerna intäktsbringande cuper i många sporter nu ställs in för andra året i rad.
Det som däremot känns hoppfullt är alla de studier och rapporter som entydigt visar att omikron inte alls verkar vara det monster media beskrivit mutationen initialt utan snarare en ytterst mild och skonsam variant.
Det blir en vit jul med restriktioner men också en vit jul som ger hopp om bättre tider. Och apropå vit jul vill jag att ni lägger Gert Fylkings gamla citat på minnet. När han för tiotalet år sedan var uppesittarvärd för ett radioprogram sa han: ”Det finns 364 andra dagar du kan supa på om du tvunget måste göra det. Julafton tillhör barnen. Förstör inte deras dag”.
Tack för att ni tog er tid – en underbart fin och vit jul önskar jag er alla! Vill ni lyssna på 2021 års sista poddgnägg i Fria Tyglar gör ni det här. Jag rekommenderar också den härliga och ständigt växande föräldragruppen Ponnypappor i Sverige på Facebook för er som vill ta del av och kanske också dela era hästliga händelser med andra. Och som vanligt står mitt Instagramkonto öppet!
Följ Ridsport på