Det har varit fullt upp hela veckan, här hemma sitter vi mitt i planeringen av sommarens ridläger. Det första fylldes direkt så vi har tagit fram ytterligare ett datum. Så roligt när man får bra respons. Skrubbeboda gård, där jag bor med min familj, har en lång historia av ridläger och det känns fint att ta upp den traditionen igen, om än i mindre skala än tidigare.
På lördag drar min kurs igång “Våga tävla WE” ,så även där är planeringen i full gång och intresset varit stort. Allra roligast är dock att vi än så länge fått in 26 starter på vår P&WE i Mörrum, trots att det är en månad kvar tills tävlingen. WE är verkligen på gång i Blekinge.
Att rida på en hand är lite av en egenkontroll om rörelserna sitter, jag har tyckt att omställningen har varit jättesvår. Men det börjar fungera, jag har insett att jag förlitar mig alldeles för mycket på mina händer i ridningen vilket såklart är fel. Detta leder till insikten att det varit väldigt bra för mig att tvingas ändra lite i mitt system. Våga låta Zaphira balansera sig själv och tillåta att det inte blir perfekt för att hon ska hitta en bättre egenbalans.
Att hitta rätt i hur jag skulle hålla tyglarna tog också lite tid, i WE rider man i allmänhet på vänster hand, så jag har valt att ha vänstertygel som vanligt och högertygel mellan långfingret och pekfingret, det tar lite tid innan man hittar ett sätt som funkar för en själv och hästen. Att rida på en hand är lite som att cykla utan händer, mer utmanade men roligare och det ger en stor tillfredsställelse när det fungerar.
Inga stora hinder men vi övar på att hitta lugn och bara droppa över, vi har ju trots allt tävlat 130 så just höjden på hindret ska ju inte vara några problem. Däremot när det är hinder, fem galoppsprång sidvärts över bom behöver vi förbli lugna och harmoniska. På en hand har jag ju inga möjligheter att “dölja” misstagen heller. Sen är det ju det här med bett, det förändras igen när man ska rida på en hand. Min erfarenhet är att det aldrig är lätt att prova ut bett. WE är ju väldigt tolerant och många bett eller bettlöst alternativ är godkända. På en hand är egentligen enda skillnaden att jag nu rider på ett bett som är i metall och utan deltatygel.
I MSV klass måste man ha två tyglar eller delta. Personligen tycker jag det är meckigt i tekniken med två tyglar när man ska släppa och ta tygeln om vartannat. I dressyren har jag både ridit på två tyglar och delta vid olika tillfällen. Nu när jag tränar inför svår klass på en hand upplever jag att det behövs lite mer effekt av bettet och därför har jag bytt till metall men behållit korta skänklar (5 cm) på stången.
En positiv aspekt av att jag börjat rida på en hand på allvar nu och att det känns inte helt så omöjligt som det har gjort är att svårklass-starten kanske inte är så långt borta trots allt. Det är lite läskigt att skriva att man planerar att rida svår klass. Lite som att man tar sig själv på för stort allvar och tror mer om sig själv än vad man är. Vet inte om någon känner igen sig i detta? Att våga uttala ambitioner borde inte kännas förbjudet utan snarare vara något bra.
Att få rida svår klass är något jag drömt om hela mitt liv, till en början var det ju såklart i hoppning men drömmen har inte ändrats bara för att jag bytt gren. Likaså är en start på SM ett livsmål. Målbilder är viktiga. För att nå fram till något behöver man veta vart man är på väg.
Vad har ni för mål med året och vad är er femårsplan?
Ett tips till alla i åtminstone södra Sverige är att boka in Vetlanda vecka 36, även om man inte ska rida SM/RM. Atmosfären på ett mästerskap är annorlunda, inspirerande och det ger mycket att ha upplevt det på plats innan man ska tävla där för första gången. Att se bra ridning är viktigt, det kryper in under ryggraden på en. Det kommer finnas klasser från LD så har man bara tävlat någon gång innan ska det inte vara några som helst problem med att starta!
Lycka till med träningen i veckan och vill ni se mer av mitt liv så finns jag på instagram @WE_med _LisaGustavsson
/Lisa
Följ Ridsport på