Butterfly Flip död – stoet som skrev ridsporthistoria

En mycket kär vän har lämnat oss, den fantastiska Butterfly Flip, skriver Malin Baryard-Johnsson på Instagram om hästen som blev hennes väg in i internationell ridsport.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Ett inlägg delat av Malin (@malinbaryard)

Butterfly Flip var världens hittills mest meriterade svenskfödda hopphäst. Trots andra svenskfödda hopphästars framgångar de senaste åren har de inte matchat hennes och Malin Baryard-Johnssons resultat på mästerskapsnivå; individuellt brons världscupfinalen 2003, EM-silver i lag 2001, VM-silver 2002 och OS-silver 2004.

Vid alla tillfällena var Flippan och Malin med och skrev svensk ridsporthistoria.  Ingen annan svensk hade tidigare tagit medalj i världscupfinalerna, och svenska hopplag hade innan 2001 inte vunnit några mästerskapsmedaljer sedan 1920-talet.

Redan som fyraåring såg Flippan ut som Sveriges bästa i årgången, då hon vann Kvalitetsbedömningsfinalen på Elmia. Hon fick 9-9 i löshoppning av domarna Lars Bilock och Göran Casparsson. Detta var första året med testryttare i finalen, och danskarna Torben Suhr och Jens Traberg gav henne en 10 för temperament och utvecklingsmöjligheter.

Några veckor innan hade hon kommit trea vid ett kval i Kumla, men där ändå fått 10-10 för sin löshoppning. De danska testryttarna kallade henne ”super” och berömde hennes förmåga, självbärighet och sätt att ”ta tag” i hindren.

Fick tidigt bud

Uppfödaren Kristina Larsson sade efter den segern till Ridsports utsända att även om man kan hoppas och drömma så hade hon inte förväntat sig en sådan fullträff. Hon hade redan då fått bud på stoet.

–   Visst lockar det med mycket pengar och det kan bli en del bekymmer att ha en så pass dyrbar häst. Jag får väl ta den chansen och se vart det leder, sade Kristina hösten 1995. Det ledde till översta världstoppen.

Flippans historia är lite en flickboksdröm, då Kristina Larsson sparade ihop till mamman, den fd galoppören Baderna xx. Hon betäcktes med Robin Z, samma år som han gick VM, 1990, för Sverige med Peter Eriksson, och senare också OS. Baderna xx gick medelsvår dressyr och Lätt A hoppning med Kristina Larsson, och en period på ridskola.

Dottern Flippan kunde under sin internationella karriär ha blivit världens då dyraste hopphäst, men Kristina avstod försäljning och hjälpte därmed Sverige till de tre lagmedaljerna. År 2004 skulle Kristina Larsson med dagens regler blivit Årets hästägare internationellt för 2003, då Flippan blev världens poängmässigt högst rankade hopphäst enligt FEI.

Hästägarpriset instiftades året efter av FEI. Topprankningen kom efter en bronsmedalj i världscupfinalen i Las Vegas, vinst nationshoppningen i Falsterbo och en femteplats på EM i Donaueschingen (som de höll på att vinna), plus seger i Stuttgarts GP.

När Flippan tog sin fyraårsseger hösten 1995 var Malin Baryard-Johnson elev hos John Whitaker i England och hade samma år vunnit lagguld i Young rider-EM. Ett halvår senare tog hon som ännu Young rider en sjätteplats i världscupfinalen i Geneve med Corr-Mint.

Kända namn tackade nej

Det  ekipaget var sedan med i OS i Atlanta samma år, EM 1997 och VM 1998. Utan Malin hade Flippans talang troligen inte kommit till sin rätt. När Kristina började leta efter en tävlingsryttare till stoet tackade andra kända namn nej. Även Malin var tveksam vid den första provridningen.

–  Hon var inget rolig alls. Idag, när jag känner henne, förstår jag vad hon höll på med. ”Flippan” for runt, var stökig och bråkig, det var inte många rätt. Kristina stod bredvid och skämdes. Jag tyckte ändå att det fanns något, och bad att få ta hem henne och se om det fanns någon struktur. Ge henne chansen.

Flippan for runt, var stökig och bråkig, det var inte många rätt

– När vi kom hem funkade det, då sa det klick, berättade Malin i sin och Åsa Stibners bok ”Malin Baryard – från andraskötare till toppryttare” från 1999.

– Mellan henne och Malin var kemin 100 procent på en gång. Hon fick även hon lite utmaningar med Flippan, som hade sina egna åsikter. Men till slut så hittade de varandra på alla plan. Och det blev ju väldigt bra, har Kristina Larsson sagt.

Flippan och Malin tävlade internationellt i tio år, från stoets första unghäststarter i Schweiz som 7-åring 1998 till pensioneringen från tävlandet på Scandinavium 2008. Deras mästerskapsdebut kom på OS 2000 i Sydney.

Blev belgisk pensionär

Efter pensioneringen gick Flippan till avel, på senare år i Belgien hos den berömda uppfödaren Herbert de Brabander på hoppstuteriet de Muze. Men redan året innan pensioneringen hade hon genom embryotransfer blivit mamma till Flip’s Little Sparrow e Cardento, som 2016 slog igenom på GP-nivå med Peder Fredricson och blans annat tog världscuppoäng i Oslo. Året efter pensioneringen föddes också Flip’s Fairytale (e Click and Cash), som gått unghästfinaler i Falsterbo och sedan gått upp till 1,50.

En av ekipagets många höjdpunkter var då de vann världscupklassen i Göteborg 2004, och taket på Scandinavium höll på att lyfta sig. Ett av deras få bakslag kom på VM i Aachen 2006. Stoet vägrade ut sig i den inledande tidshoppningen, på det med åren allt mer kontroversiella dubbeldikena.

Ekipagets rival om uttagningen var Peter Eriksson och Cardento, som utelämnades. Cardento gick efter den helgen gick till avel för gott, med berömt resultat.  Några månader senare tog Malin och Flippan revanch genom seger i prestigefyllda German Masters i Stuttgart, med en bil i förstapris.