Krönikören: Cash är inte alltid king

Det var inte bara Patrik Kittel som valde Doha före Göteborg Horse Show. Det gjorde även Malin Baryard Johnsson och en lång rad av hoppningens andra storfräsare.

Men vad gjorde det? Henrik von Eckermann, Peder Fredricson och Wilma Hellström var ju där i ett utsålt Scandinavium. Isabell Werth och Carina Cassöe Krüth också. Publiken var i sitt esse och tävlingarna sprakade av energi, dramatik och överraskningar. Det var äkta sport och stor underhållning.

Det var nästan så jag tyckte synd om alla som tröskade runt där nere i Doha. Trots den sköna värmen. Doha är den tråkigaste tävling jag varit på genom alla år. Ett fantastiskt vackert lyxhotell vägde inte upp. Patrik Kittel cashade visserligen in 290 000 kronor för sin kürseger i Doha medan Carina Cassöe Krüth ”bara” fick 165 000 i Göteborg. Men jag gissar att danskan hade hundra gånger roligare.

Doha är den tråkigaste tävling jag varit på genom alla år.

Men roligast av alla hade nog fransmannen Marc Dilasser, även om hans WC-segercheck inte ens var hälften så fet som Marcus Ehnings från Grand Prixen i Doha. 675 000 kronor mot 1,5 miljoner. Marc Dilasser kunde liksom inte slita sig från arenan och publikens hyllningar när han red (hur många?) ärevarv.

Personligen saknade jag ingen särskild. Det var en kick med nytt blod och att få se U25-ryttarna prova vingarna på femstjärnig nivå. Lite i skuggan av dem glänste senioren Amanda Landeblad. På fem femstjärniga rundor var hon felfri i tre klasser och hade bara ett ner i två, däribland lördagens GP på 1,55. Det var snyggt, säkert och upplyftande att skåda. Högsta betyg där.

Med Göteborg summerades en ovanligt rolig världscupsäsong. Den har präglats, inte bara av vår svenska världsetta, utan också av en tsunami av utländska U25-ryttare, välridande, respektlösa och redan rutinerade. Där har Sverige lite att jobba på. Bästa svensk på februaris U25-rankning är Alice Tapper, på plats 120.

Men vi har Wilma Hellström och Cicci, radarparet som gått hem hos publiken överallt. Att i sin första världscup plocka poäng i sex av sju omgångar och vara i omhoppning i fyra är stort. Dessutom har de en sällsynt star quality.

Att i sin första världscup plocka poäng i sex av sju omgångar och vara i omhoppning i fyra är stort.

I inledningen av GHS sa tävlingsledaren Tomas Torgersen att han var
”i hjärtat besviken” över de uteblivna stjärnorna. Det hade han inte behövt vara. Sporten flyger vidare på känsla och engagemang. Cash är inte alltid king.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2023.