Catharina Hansson: ”Dressyren är död”

Jag brukar gråta när jag ser dressyr. För att det rör och berör mig så enormt vad de här hästarna gör för oss. Och för att det kan vara så vackert.

Nu får dressyren mig att gråta igen. Nyligen kunde Ridsport visa klipp ur danska TV2:s dokumentär Operation X, där man bland annat filmat med dold kamera hos Helgstrand Dressage. Bilderna är outhärdliga. Tortyrliknande ridning, sår som aldrig får läka, tvång, våld.

Bit för bit har den slaktats, inifrån och utifrån. Dressyren. 

Utifrån av ”ögonblicksbilderna”. Näthatet. De vidrigt elaka och hjärtlösa kommentarerna, mordhot, förföljelse, kampanjer och drev. Letandet efter fel. 

Ingen vågar delta

Snart vågar ingen längre lägga ut någon bild på ridning i sociala medier, ingen vågar vara med i en tidning. Barn och ungdomar, även dressyrtanter av båda könen, vågar inte tävla eller ens rida när andra ser, av rädsla för att sågas av läktarryttare och hängas ut i sociala medier. För att man är för fet, för att hästen gapar, för att den hamnar bakom lod i en halvhalt. 

Och så det långsamma självmordet. Allt det här som dödar dressyren inifrån, när man inte förstått att världen förändras, synen på transparens, på hästen och på hästvälfärd har förändrats. 

De låsta ridhusen, de stängda framridningarna som skriker ”här pågår hästmisshandel som vi inte vill visa”. Ryktena. Kraftridning där både ryttare och häst får sår. De invecklade och hemliga affärsuppgörelserna, stämningarna på miljonbelopp. Ryttare som åker iväg för att jobba hos stora namn, men plötsligt och oväntat kommer hem och inte vill prata om vad de varit med om. Sekretessavtalen. Det för resten av omvärlden obegripliga kandarkramandet i den internationella toppdressyren. 

Och så nu, vad som känns som spiken i kistan. Dressyren, så som den visar upp sig i dokumentären om Andreas Helgstrands verksamhet, kommer aldrig att hämta sig från det här. 

Dressyren är död efter det här.

En andra chans?

Eller finns här också tecken på liv? Andra ryttare, känsligare ridning, lättare, enklare, hästvänligare. Nya generationer (och äldre) som aldrig har muskelridit. Ryttare som säger – jag har gjort fel. Jag har lärt mig. Jag vet bättre nu. 

Som evig optimist torkar jag tårarna och hoppas att det kommer något gott ur det här. Att vi ser en mjukare väg framåt i hästvälfärdens namn. Det här kan bli den helomvändning som behövs.

Dressyren är död, leve dressyren.

Helgstranddokumentären sänds i Sverige

Tillsammans med veterinären och forskaren Marie Rhodin medverkade Ridsports chefredaktör Catharina Hansson i TV4 Nyhetsmorgon för att tala om avslöjandena från Helgstrands anläggning.

Här kan du se klippet!