Chefredaktören: ”Inte längre en kraftsport”

Nu har det i flera år snackats om hur uppfödarna bara avlar för sport – svåra, reaktiva hästar, högt i blod, som bara kan ridas av proffs. Men ta en titt på gänget på Strömsholm häromveckan!

Så när som på ett par enstaka killar som inte hade sin bästa dag, såg vi övervägande ridbara bruksprovshingstar med fint temperament. Mjukt och fint visade, med goda vitsord från testryttarna. Hingstvisning har blivit en större skönhetsupplevelse. Precis som Kim C Lundin – som vi nu välkomnar som Ridsports nya grenansvariga för dressyr och avel – skrev: ”Det är inte längre en kraftsport”.

Hingstvisning har blivit en större skönhetsupplevelse.

Sant är att dessa hästar är ofattbart mycket känsligare – ja, nästan som en annan djurart! – än de svenska varmblod som jag kämpade runt på i manskapssadel som ridskoleelev på 1970-talet. En tid när ordet ridbarhet inte var uppfunnet ännu, när ridläraren kallade hästar istadiga och sa ”på med käppen!”.

Just ridbarheten, arbetsviljan och lättheten att lära kompenserar mer än väl för att vi får lära oss jobba med silkesvantar och hantera lite mer flykt.

Vägen framåt, tror jag, är inte att uppfödarna i första hand ska börja avla neråt i blod – utan att vi som ryttare, ridskolor, tränare, utbildare behöver anpassa oss till att arbeta med ett annat hästmaterial. Det är en förmån som ryttare att få uppleva den här utvecklingen inom aveln och en ynnest att få ta del av de här hästarna.

Hästar som tvingar oss att bli bättre. Kanske blir jag själv aldrig bra nog, men det är väl värt att slita för!

Den senaste tiden har skräckfilmer florerat i sociala medier, där ”tränare” pryglar hästar till underkastelse. Finns det än i dag människor som på allvar tycker att det är en konstruktiv väg?

Vem vill år 2023 vara den värre besten?  Snart ingen, hoppas jag.

Jag läser om William Cavendish, en av 1600-talets dressyrmästare, som förespråkade försiktighet med sporrar, spö och bett. Om våld i ridningen skrev han: ”Det är inte djuret som blir besegrat utan människan som blir den värre besten av de två.”

Nästan 400 år har gått. Vem vill år 2023 vara den värre besten?  Snart ingen, hoppas jag.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2023.