Sportkrönika"Det är lätt för dem som inget kan, som inte förstår, att döma." Så skriver Ridsports krönikör Christel Behrmann, apropå den ständigt pågående debatten om hästvälfärd.
Christel Behrmann: ”Behöver vi regler för att vara snälla?”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Det måste ha varit i slutet av 80-talet. Jag hade fixat så att min förre ridlärare Bo Ljungqvist kom ner från sin nya arbetsplats Örebro Fältrittklubb för att hålla en två-, eller var det tre-(?)dagarskurs för oss här nere i Höllviken.
Vi samlade ihop ett gäng, varav flera aktiva tävlingsryttare, för träning. Förväntningarna var stora.
Men, främst tävlingsryttarna, fick sig en ordentlig funderare redan innan vi ens börjat. Det första Bo Ljungqvist gjorde var nämligen att gå runt och känna på alla hästars nosgrimmor. Jag tror att han lossade tre hål på den allra värst spända. Ryttarna grymtade en del men efter bara några minuters uppvärmningsridning gick deras hästar med mjuka, stängda, skummande munnar.
Bo Ljungqvist var en klok hästkarl, som jag lärde mig väldigt mycket av, och med tanke på dagens nosgrimmedebatt var han långt före sin tid. De gamla hästkarlarnas kunskap och visdom är inte att förakta. Allt var inte bättre förr, forskningen har gått framåt på många områden. Men vi kan plocka ut godbitarna och förädla dem.
Ändrad utrustning
Jag brukar titta på världscuphoppningarna i SVT. Det är påfallande hur många ryttare det är som ändrat i utrustningen. Till stor del är ”halva sadelkammaren” i munnarna borta och väldigt många hästar går med enbart en engelsk nosgrimma. Jag säger inte att det är fel att använda ”snokrem”, men behövs den inte, varför knäppa på en?
Huvudlag var på agendan också vid FEI:s General Assembly som nyligen genomfördes i Abu Dhabi. Det nya mätverktyg som ska användas på tävling för att kontrollera nosgrimmor är på gång men kan inte levereras förrän till maj. Fingrar som mätinstrument har fungerat tidigare, de håller nog ett tag till.
Det tyckte den internationella ryttarorganisationens ordförande, fransmannen Francois Mathy Jr också. Han var, som representant för ryttarna, kritisk till verktyget och påtalade att det kan bli svårt att använda på vissa, heta hästar, när dessa kommer ut från banan. Snabba fingrar under nosgrimman är effektivt nog.
Blir de ”badguys”?
På mötet togs också kandarets vara eller icke vara upp. Frågan är prekär. Om valet blir fritt, kommer de som rider med kandar att ses som badguys? Risken kan bli stor, och det underströk även Francois Mathy Jr. Det finns många för och emot, diskussionen lär fortsätta.
Ridsporten, inte minst dressyren, är ju under lupp nu och hästvälfärdsfrågan är ännu högst aktuell.
Men alla nya regler som uppenbarligen måste arbetas fram, får de oss hästmänniskor att framstå som notoriska djurplågare? Är vi människor som behöver regler för att vara snälla mot djuren? Det är lätt för dem som inget kan, som inte förstår, att döma.
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 21/2024.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på