Christel Behrmann: ”Nu vet vi hur det är att ha en hotbild mot sig”

Poliser runt banan, poliser vid stallarna, poliser vid entrén – var det fotbollshuliganer i farten eller kravallhot, där ute i den idylliska omgivningen utanför Skövde?

Nej, värre än så, det var elittävling i dressyr, närmare bestämt SM. Och hotet utifrån var påtagligt.

Vi inom ridsporten har länge glatt oss åt, och skrutit om, att tusentals åskådare kunnat samlats utan minsta tendens till bråk. När den skånska polisen för några år sedan ville ha personal på plats i Falsterbo (just för att så många samlades på ett ganska begränsat utrymme) blev den mer eller mindre utskrattad och idiotförklarad. Vid ridsporttävlingar händer inget som kräver polisbevakning.

Det är inte så svårt att föreställa sig att det handlade om djurrättsaktivister

Men det var då det. Det var innan hästvälfärdsfrågorna togs upp på allvar. Innan en samling ryttare och tränare eller utbildare avslöjades använda högst tveksamma metoder mot hästarna. Innan allt hästinnehavande ifrågasattes av en omvärld. Dressyr-SM blev därmed ett självklart mål för aktivister. Så nu fick också ridsporten uppleva hur det är att ha en hotbild mot sig. 

Varken polisen eller arrangörerna på Grevagården ville uttala sig exakt om vad hotbilden bestod i, men det är inte så svårt att föreställa sig att det handlade om djurrättsaktivister som sätter sig emot användandet av djur i sporten i allmänhet och i dressyrsporten i synnerhet. Kanske var det så att den ständige SM-deltagaren Patrik Kittels närvaro triggade. Han har ju varit i blåtunge-fokus efter världscupfinalsegern. Utan att ta ställning i debatten kan man i alla fall konstatera att Patrik, för andra gången, vann ett SM på tränsbett.

Och apropå frågan om träns eller kandar, jag kan inte begripa att man inte från FEI:s sida (trots ryttarnas ovilja till förändring) släpper kandar-tvånget. Herregud, det är 2024, inte medeltid och ridning på tunga krigshästar.

Nu hände det, tack och lov, inget obehagligt vid SM. Polisnärvaron avskräckte alldeles säkert. 

Med ett litet leende kan man i stället konstatera att polisen själv utnyttjade tillfället att vara bland ridfolk. De är ju medvetna om att det är dugligt folk som inte är rädda att ta i och de får något gjort. Precis sådant folk polisen gärna har inom sin kår. Så de passade på att lobba lite för polisutbildning. Smart.

Det är en sanning att hästar ibland behandlas för tufft, på sätt som är fullständigt förkastliga. Det har vi sett bilder på från Helgstrands stall, inte minst. Men det är också en sanning att de flesta hästar har det väldigt bra, sköts och hanteras minutiöst. 

Självklart ska ridsporten, på alla nivåer, jobba för att alla hästar behandlas och utbildas på ett juste sätt. Överträdare kommer nog alltid att finnas men inga andra än vi själva inom hästvärlden kan rensa bort dessa och rättfärdiga vårt djuranvändande inför ”övriga världen”.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2024.