Clara Laurell om sin väg till en parakarriär

Clara Laurell var en ponnydressyrryttare som så många andra, sin barnreumatism till trots. Men 2022 upplevde hon ändå att hon hade blivit ganska mycket svagare och gjorde en så kallad klassificering för att få dispens för att få tävla med spö.

Jag hade nog klassificerat mig för paran tidigare om det hade funnits fler yngre där.

Clara Laurell.

2022 blev hon uttagen till ATG Talang Paradressyr.
– Då blev det liksom naturligt att jag började tävla i para, jag gjorde mitt första SM och det gick över förväntan. Jag blev motiverad att satsa på paran, säger Clara Laurell som nu har en plats i svenska paralandslagets utvecklingstrupp.

Hon tävlar i grade III, vilket innebär att programmen enbart är i skritt och trav.
– Det blev en stor kontrast mot tidigare, jag var ju van att visa min häst i alla tre gångarter. Men nu när det har gått lite tid tycker jag att det är ganska skönt. Jag klassades ju in grade III för att jag inte anses fysiskt stark nog att visa en häst i alla tre gångarter och jag känner ju själv att jag har det mycket svårare i galopp, det rör sig så mycket mer under en där. Men jag galopperar ju och hoppar lite för skojs skull ändå, säger hon.

Lätt för att fokusera

Hon beskriver sig själv som en utpräglad tävlingsmänniska som har lätt för att gå in i tävlingsbubblan och fokusera på sin prestation.
– Jag kan hålla mig väldigt koncentrerad inne på banan. Men jag har också ganska dåligt tålamod, jag blir lätt uttråkad, säger hon.

Hästintresset är genuint och hon tycker alltid det är roligt att åka till stallet för att hålla på med hästarna. Hennes egen nyinköpte Stenaagård’s Fortino (se faktaruta) står i samma stall hos tränaren Margareta ”Tytti” Kuylenstierna där också den häst som har burit henne till NM-brons individuellt och NM-guld i lag 2022, Don Io (SWB val f -04 e Don Larino-Algarve xx, uppf Barbara Nathanson, äg Margareta Kuylenstierna), står.

Större sammanhang

Hon upplever fortfarande paravärlden som ny med mycket att lära.
– Nu är ju allt i ett mycket större sammanhang för mig, det är mer att tänka på med regler och så. Jag har aldrig ridit på så hög nivå som NM till exempel tidigare.

Det hade funnits möjligheter för henne att gå in i paravärlden mycket tidigare rent medicinskt, men det var svårt för en tonåring att relatera till en kontext där de andra ryttarna kunde ha varit hennes föräldrar.
– Under ponny- och ungdomsåren tävlar du i stort sett bara med och mot jämnåriga, jag har alltid haft mycket kompisar som rider och det där med kompisar har varit en del av ridningen. Jag hade nog klassificerat mig för paran tidigare om det hade funnits fler yngre där, nu var det svårt för mig att relatera till de andra pararyttarna – vi lever ju helt olika liv, säger hon.
– Men jag gillar de andra i landslaget jättemycket, vi har verkligen roligt ihop, fortsätter hon.

Permanenta skador

Hennes sjukdom går i skov med bättre och sämre perioder. I nuläget finns det ingen medicin som gör henne symptomfri.
– Sannolikheten att jag blir bättre är inte jättestor, och jag har redan permanenta skador på ligament.

Inför 2024 hoppas hon framförallt lära känna Fortino ordentligt och komma ut internationellt med honom.
– Det är en underbar liten häst som passar mig jättebra. Han har ett underbart psyke, är alltid framåt och har riktigt bra skritt och trav. Men han är ganska ung och har inte jättemycket erfarenhet, säger hon.

På sikt finns deltagande i Paralympics bland målen.
– Ja, såklart, men även andra mästerskap som EM och VM, säger Clara Laurell.

Alla intervjuer i serien Ung i ridsporten