Clinic med Carl Hedin och hemlig ryttare

Clinicen inleddes med en avsutten del där Carl Hedin förde en dialog med publiken, som fick komma med förslag på vad de ville se inne på arenan, där Carl genomförde den uppsuttna delen tillsammans med UVM-fyran Skyline To B (SWB hingst f 2018 e  Blue Hors St. Schufro u Amazone e  Ampere, uppf  Maria Rasmusson äg Eques Management Ab).

− Under fem miljoner år har hästens överlevnad hängt på tryggheten i flocken, och så ska vi ta in dem ensamma i en miljö som absolut inte luktar som hemma. Skyline To B är lite den ängsliga typen som jag får hålla lite i handen, och då tänker jag mycket på mitt eget kroppsspråk, att vara avslappnad, sade Carl Hedin.

− Jag skrittar på halvlång tygel, och vill att han ska känna att jag finns för honom, men med avspänd energi.

Han konstaterade att normalt är hans hästar vana vid att han har 100 procent fokus på dem.
− Men på en clinic är det ni i publiken som är i fokus, och det känner han.

Carl berättade att det kan vara klokt att sänka sina förväntningar inför tävling.

− När du tävlar kommer det inte att kännas som hemma, och du blir en annan person. Jag är benägen att ha en lite kort framridning, för jag har lärt mig att jag presterar som bäst när det är lite kort om tid.

En häst i spänning kan inte lära sig något

Carl Hedin

Så kom han tillbaka till vikten av avspändhet.

− Den är fundamental, för en häst som är spänd reagerar på sina instinkter. Det är en blottande övning att hästen sänker halsen, för en häst behöver ha höjt huvud för att se tigrarna. Hela min träning går ut på att hitta eftergiften. För att han ska kunna lära sig måste han vara avspänd, för en häst i spänning kan inte lära sig något.

En önskan från publiken var att få se galoppombyten.
− Det är lite läskigt för vi är inte så bra på det än, sade Carl och visade hur han började  i höger galopp.

− Jag tar det varv som är lättast först, för att bygga upp på mitt pluskonto hos hästen. Jag går först över i förvänd galopp, och sedan gör jag ett byte.
− Var det rent? Det kändes rent. Att ha en spegel är bra.

Carl jobbar platsbundet när något nytt ska läras in, och gör byten på samma ställe för att hästarna ska känna igen sig.
− Så småningom får jag samma sug inför bytet som inför ett hinder. Om bytena inte blir rena varje gång är det inte hela världen, det kan man jobba med sen.

I travarbetet berättade Carl hur ett spö kan vara bra för att påverka hästens bakdel.
− Men jag rider inte med spö bara för att rida med spö.

Börjar med att arbeta från marken

På vägen mot piaff och passage arbetar han hästarna för hand tlll en början, så att de ska lära sig trampa.

− Nu undrar ni varför jag gömmer mig i hörnet, men jag börjar i ett hörn för att ha en vägg som stöttning. Jag berömmer snabbt och om han inte direkt plockar upp det blir jag kvar, för han ska både förstå vad jag vill och klara av det. Han kan behöva lite tid för att ta in det.

− Så fort det blir några bra steg är det lätt att vilja ha lite mer, men det du säger till hästen då är att det inte är någon idé att göra rätt, för då ska den bara göra mer.

Så vände han sig till publiken och frågade om någon var sugen på att rida Skyline. Många händer åkte upp och sekunderna efter kom en ryttare in. Det visade sig vara André Brandt, som var clinicens hemliga ryttare.

Han satt upp och visade tydligt att hästen var mycket ridbar av någon annan än sin ordinarie ryttare. Efter lite korrigeringar av Andrés sits och tramp i stigbyglarna var Carl mycket glad åt vad han såg.
Till och med nedsittning i trav klarade André av på hingsten, som Carl tidigare berättat var väldigt skumpig att sitta på.
Publiken gillade också vad den såg och tackade André Brandt och Carl Hedin med varma applåder.