Club Showjumping i malpåse

Den 26 januari på Grand Hotell i Lund höll Club Showjumping årsmöte inför lite mer än 30 medlemmar. Årsmötet beslutade att föreningen läggs i malpåse sedan ekonomin inte tillät att tidningen med samma namn ges ut. Ingvar Fredricson och Peter Ljungkrantz tackade för åren som gått och fyra presentationer summerade historien och svensk hoppsports utmaningar framåt.

Ingvar Fredricson redogjorde för föreningens situation som under 2015 ledde till att tidningen Club Showjumping lades ner.
– Vi fick inte annonsörena med oss hela vägen och medlemsavgifterna räckte inte till att täcka utgivningen. Vi fick 550 medlemmar där de flesta är uppfödare, det hade bara krävts 100 medlemmar till för att driva tidningen vidare. Tyvärr fick vi aldrig ryttarna med oss, det hade behövts för att rädda utgivningen, förklarade han.
– Vår tidning var den enda som täckte avel och sport på ett bra sätt.

Mötesordföranden Carl-Gustaf Colliander ledde det sista årsmötet och förslaget om att föreningen läggs i malpåse med Ingvar Fredricson och Peter Ljunkrantz som kontaktpersoner bifölls av mötet. Formaliteterna var få och istället övergick mötet till fyra korta föredrag alla med anknytning till hoppsport och avel av hopphästar, hjärtefrågor för hela auditoriet.

Först trakterade Ingvar Fredricson sin klarinett och spelade passande nog ”As time goes by”

Ingvar Fredricson blickade på sitt klassiska sätt bakåt för att se svaren om hur och varför vi står inför dagens situation med ridsport som en folksport och hoppningen i huvudsätet. 

Sylve Söderstrand talade om utmaningen med att ta fram och kunna behålla de bästa hästarna, att fokusera de pengar som satsas på talanger för att formera något inför Tokyo 2020.

Peter Ljungkrantz berättade om hur illa ställt det är med svensk avel, de bästa stona används inte i tillräckligt stor omfattning och för lite vikt läggs på att säkra dem för avel. Svingarna mot SWBoch andra avelsförbund som propagerar för användning av unga oprövade hingstar på uppfödarnas bekostnad var av det rejälare slaget. 

Jens Fredricsson talade engagerat om hur viktigt det är att tänka långsiktigt i unghästutbildningen för att inte bränna talangerna för tidigt. Han menade att tränarna har ett stort ansvar, både med att tala klartext om träningsupplägg och alltför flitigt tävlande samt att bli mer synliga, helt enkelt vem tränar vem information i anmälningssystemen på tävling. Jens propagerade för fryssperma från de bästa hingstarna i världen, en satsning på de 15-20 procent bästa stona för att på det sättet skapa en talangpool från den kombinationen.

Kvällen avslutades med eftersittning, pyttipanna, levande ljus och en och en skål för den tid som varit.