Dagens boktips: Om ett sekel på Strömsholm

Genom att intervjua personer som gått långa kursen på Strömsholm har författaren Anna Nyberg fått en bild av hur det kunde gå till på arméns tid. 

– Det häftigaste var att intervjua Magnus Fornell som föddes 1922. Han var 101 år när vi möttes och helt kristallklar. Han berättade bland annat om hur militärerna sov i slottets tornrum, så det var kallt och ganska obekvämt. Men man blev hämtad med häst och vagn vid tåget, och hade mycket roligt, berättar Anna Nyberg. 

Sex hästar per dag

Eleverna red sex hästar om dagen, även på lördagar. Dagarna började klockan 07.30 med första lektionen, alltid dressyr, och avslutades klockan 17. Middagen serverades klockan 18 och då skulle man vara ombytt och uppklädd. För Anna Nyberg berättar Magnus Fornell: 

– Vi åtta ungkarlar var tillsammans hela tiden, och åt tillsammans i Stenköket, vilket ökade sammanhållningen. Frukost och lunch var enklare, men middagen serverades av uppassare. Det var en privilegierad tillvaro.

Alla kavalleriofficerare gick den långa kursen. Under ett år var utbildningen helt inriktad på ridning. 

Drömtillvaro

– De jag intervjuat beskriver det som rena drömtillvaron, de red hela dagarna och lekte och hade det bra resten av tiden. En outsäglig lyx som vi bara kan drömma om i dag, det är så de beskriver det. 

Under arbetet har Anna Nyberg upptäckt att det är just Strömsholm som lagt grunden till våra framgångar inom ridsporten. 

– Det finns så många namn vi alltid har hört: Henri S:t Cyr, Hans von Blixen-Finecke, Anders Lindgren – alla hör de ihop med Strömsholm. Utan Strömsholm hade inte Sverige tagit räckan av OS-medaljer fram till 1956. Det är en otroligt stolt tradition när man tittar tillbaka, och det var där medaljörerna fick tid att finslipa sin ridning. 

Lågvattenmärke för ridkonsten

Arméns ridskola startades år 1868. 

– Då var det illa beställt med ridkonsten inom den svenska krigsmakten, många länder låg långt före. Och det var ett lågvattenmärke att inte ha officerare som kunde föra sig till häst. Det var riktigt uselt med hästarna också, och det var ungefär vid den här tiden som vi fick en medveten avelsstrategi, berättar Anna Nyberg. 

Från början var det hingstar man red, de hingstar som stod på stationen. Hur var det då med hästhållningen? Jo, det var spilta som gällde, och där stod hästarna 23 timmar om dygnet. Det första decenniet var det bara manegeridning, dressyr, som gällde, men så småningom tillkom även hubertusjakter och kapplöpning med hinder. 

– Säkerhet och hjälmar var det inte tal om, och det fanns risker, som fruktade gravar i både kapplöpning och jakt. Säbygraven var ett dike som var väldigt brett, upp till fem eller sex meter.

Ryttarprinsen

En av eleverna på långa kursen år 1928 var kronprins Gustaf Adolf, vår nutida kungs pappa. 

– Han kallades ryttarprinsen. Men hans far förbjöd honom så småningom att rida kapplöpning, det var för riskabelt, berättar Anna Nyberg. 

När det gäller ridfilosofi har det minst sagt hänt mycket sedan arméns ridskolas tid. 

– Det var en hårdare ridning då, det ser man på beskrivningar av vilka sporrar som ska användas och att man ska använda sporrarna för att fatta galopp. Det var mycket prat om att hästarna skulle vara lydiga. Dagens tankar om samspel mellan ryttare och häst, eller vår kunskap om hästens beteende, fanns inte då. 

En av långa kursens elever, Suzanne Möller, berättar för Anna Nyberg i boken: 

– Kommandot ”marsch marsch” användes när man skulle rida i fyrsprång, alltså i full galopp framåt.

Skulle läggas ner

Ett tag var det nära att ridskolan på Strömsholm skulle försvinna. På 1950-talet ville krigsmakten och staten lägga ner Strömsholm och flytta utbildningen till K4 i Umeå. Skolchefen Gustav Nyblaeus började samarbeta med de civila ridsportorganisationerna för att bevara Strömsholm. 

– Jag är jätteimponerad av de som gjorde insatserna som räddade Strömsholm. Civilisterna släpptes in på kurserna, vilket ledde till att det i dag är en helt civil anläggning. Innan jag skrev boken hade jag inte fattat hur viktig deras insats var, och tack vare dem har vi haft en obruten ridutbildning sedan 1868, säger Anna Nyberg. 

Begreppet ”långa kursen” levde kvar även efter att ridskolan på Strömsholm övergick i civil regi år 1968. Den innebar då det sista steget i ridinstruktörskursen, RIK III, som i dag heter SRL III och är det sista steget i Svensk Ridlärarutbildning.

Galna upptåg

Men allt var inte allvar på arméns tid. I boken berättas det om en kvinna som rider in i slottet (!), en militär som ”tappar” en bläckflaska så att en kvinna som står en trappa ner får sin klänning förstörd, och män som bryter sig in i mat- och spritförrådet.

– Det upptäckte jag bland annat genom att läsa i slottets arkiv, där det finns förhörslängder sparade. 

Det kanske galnaste upptåget var en natt när ett gäng fick för sig att de ville gå på travtävling. I Lindesberg, åtta mil bort. 

– De red iväg vid midnatt och red genom snöstorm. Men på hemvägen fick de ställa hästarna på tåget, berättar Anna Nyberg. 

Boken finns att beställa i Ridsports Shop.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 8/2024.