De sista ackordhästarna

På ridskolor runtom i Sverige har de funnits utplacerade, de stabila svenskfödda hästarna som både utgjorde arméns hästreserv och lade en grund till att ridningen blev en folksport. Men nu står det inte längre ”Ägare: Ackordhäststiftelsen” på några namnskyltar.

Stiftelsen har inte köpt in några hästar sedan 2015 och under de senaste åren har hästarna som funnits kvar i stiftelsens ägo sålts till de ridskolor och privatpersoner som varit fodervärdar.
− Vi kommer att avveckla de sista hästarna under 2022, och det är bara ett fåtal kvar, säger Gun Nauclér, administratör på stiftelsen.

Armén hade 2000 hästar

Alltihop tog sin början på 1970-talet, när försvarsmakten beslutade att hästarna helt skulle försvinna från det militära, och det fortfarande fanns ungefär 2 000 hästar kvar som tillhörde armén.
− Det var både kallblod och varmblod, ungefär hälften av varje, berättar Bo Slättsjö. Han kom in i stiftelsens styrelse på 1990-talet, som representant för Ridfrämjandet, en av stiftarna.

Ackordhäststiftelsen bildades av Ridfrämjandet, Ardennerförningen och ASVH (numera SWB) för att ta över hästarna och ackordera ut dem till ridskolor och andra.
− Hösten 1975 förhandlade ASVH:s dåvarande ordförande Arvid Aaby-Ericsson med finansminister Gunnar Sträng om villkoren i samband med att hästarna skulle övergå till stiftelsen. På kvällen när avtalet var undertecknat gick Aaby-Ericsson till sitt hotell där han skulle sova. Sedan vaknade han aldrig mer, berättar Bo Slättsjö.

Hästarna köptes in till fast pris

Stiftelsen betalade 1 000 kronor per häst, och fortsatte sedan köpa in omkring 100 hästar per år.
− Vi betalade ett fast pris för hästarna, och inköpen gick till så att vi annonserade i Ridsport om vilka platser vi skulle besöka, och så kom säljarna dit med sina hästar. På varje plats hade vi 10–15 hästar att titta på.
− Man kan säga att Ackordhäststiftelsen fungerat som ett leasingbolag, med en fördelning av risk och finansiering, säger Gun Nauclér, som konstaterar att efterfrågan på ackordhästar hela tiden har varit större än tillgången.
− O ja. Vi har alltid haft en stor efterfrågan. Det är en fjäder i hatten för Bo Slättsjö som arbetat med att köpa in hästarna, för det är inte lätt att köpa ridskolehästar. Och än i dag, när vi meddelat att den här verksamheten är under avveckling, så får vi frågor via telefon och mejl.
− Det har varit en stor förmån och en fantastisk möjlighet för ridskolor som inte haft ekonomi att köpa in egna hästar,
säger Cecilia Esseen, ridskolechef på Stora Ekeby Ridklubb i Västmanland, som länge haft ackordhästar i verksamheten.
− När vi fick frågan om att köpa loss de hästar vi hade så var det inget svårt beslut.  Ackordhästarna är stabila varmblod med bra temperament som fungerar utmärkt i verksamheten, och vi har även haft nordsvenskar som ackordhästar.

Uppfyller alla krav på en ridskolehäst

Två av de tre hästarna som var nominerade till Årets ridskolehäst 2021 har en bakgrund som ackordhästar, dels vinnaren Robert på Hallsta Ridklubb, dels Tami, som finns just på Stora Ekeby Ridklubb.
− Hon uppfyller alla krav man kan ställa på en ridskolehäst. Hon är lagom stor, har ett otroligt temperament och är välutbildad. Hon går medelsvår dressyr och hoppar 1,20. Hon går barnlektioner, och när hon får en ryttare med funktionsvariation på ryggen går hon med små, försiktiga steg, säger Cecilia Esseen.

Ackordhäststiftelsen har i alla år också haft ett samarbete med Ridskolan Strömsholm, som tagit emot stiftelsens hästar för utbildning och sedan behållit dem som skolhästar eller låtit dem gå vidare.
− Över tid har de flesta av våra 100 skolhästar varit ackordhästar, så verksamheten har varit otroligt viktigt för Strömsholm, säger verksamhetschef Jonas Johnson.

Stallmästare Jens Fredricson instämmer.
− Det handlade om en typ av hästar som inte längre finns att köpa in. De allra flesta var också väldigt hållbara. De kom till Strömsholm som 3-åringar och fortsatte i verksamheten i alla fall tills de var 16-17 år.

Finns miljoner kvar i kassan

Ackordhäststiftelsen kommer nu att arbeta vidare med att stödja avel och hästverksamhet på andra sätt. Fortfarande finns ett antal miljoner i stiftelsens kassa.
− Det handlar om sex-sju miljoner, och vi delar bland annat ut stipendier till unga uppfödare och hippologer. Det finns också möjlighet att söka finansiering till projekt hos Ackordhäststiftelsen, så länge det inte handlar om privat företagsamhet, säger Gun Nauclér.

Ett samverkansarbete för att knyta ihop uppfödare med ridskolor hör också till de satsningar som Ackordhäststiftelsen stöttar.
− Det är ett långsiktigt arbete, och det finns redan exempel på uppfödare som lämnar sina unghästar till ridskolor för utbildning, får tillbaka hästen om det är ett sto, tar föl och sedan låter den återvända till ridskolan, säger Bo Slättsjö, som också funderar över sätt att premiera uppfödare av ridskolehästar.
− Där letar vi för att hitta formler för lönsamhet i den typen av avel.

Fakta

Ackordhästarna som stack ut

RS Isac

(1984-2011, e Paroll-Anart, uppf Margareta Olinsson)

“Första gången jag såg Isac hade Lasse Bilock hämtat mig i ett litet Cessnaplan och vi flög över Strömsholm. Där nere gick en liten häst som Lasse pekade på och sa: ’Den hästen ska du ha’. Då var Isac nio år och han blev min första riktiga karriärhäst.”

Det berättar Jens Fredricson om hästen som gav honom en första internationell karriär.

Men det var inte helt utan komplikationer. Ackordhästarnas fick inte tävlas internationellt, så under en period fick Jens och Isac tävlingsförbud. Ridskolan Strömsholm lyckades då förhandla fram att Strömsholm fick köpa loss Isac, trots att det inte var avsikten med ackordhästarna.

Ligist

(f -00 e Levantos II-Robin Z, uppf Lars- Erik Fyrberg)

l Ligist kom till Ridskolan Strömsholm och utbildades av Ann-Sofie Oscarsson-Munck från att han var tre år och hela vägen upp till Grand Prix. När Ligist visade sig alldeles för bra för att vara skolhäst köpte Strömsholm loss honom och sålde honom till Royne Zetterman, som sedan sålde hästen vidare.

l Slutligen hamnade han i USA och tävlades av Reed Kessler. På meritlistan finns segrar i Spruce Meadows och i Chantilly, liksom placeringar i Grand Prix i Tyskland och Österrike. 2013 fanns ekipaget också i startfältet på Gothenburg Horse Show.

Fakta

Ackordhäst – så funkade det

Ackordhäststiftelsen fick 1976 överta närmare 2 000 hästar från Försvarsmakten, varav knappt hälften var svenska varmblod och övriga nordsvenskar och ardenner.

Hästarna ackorderades ut främst till ridskolor som fick betala en årlig avgift för att ha tillgång till hästarna.

Stiftelsen fortsatte köpa in hästar, omkring 100 per år. Inköpen finansierades dels av inkomster från de uthyrda hästarna, dels via bidrag på 300 000 kronor årligen som avsatts i jordbruksavtalet mellan regeringen och lantbruket.

Ettåriga leasingavtal skrevs mellan stiftelsen och den som hyr hästen. Principen är att hästen inte har gått att köpa loss. Det har dock förekommit undantag.

När hästarna är 22 år har de skänkts till sina fodervärdar.

Efter att hästarna är avvecklade arbetar Ackordhäststiftelsen vidare med att på andra sätt fullfölja sin uppgift att stödja avel och uppfödning av raserna SWB, ardenner och nordsvensk brukshäst.

• 26
  Så många ackordhästar har Ridskolan Strömsholm löst in i samband med avvecklingen av stiftelsens leasingverksamhet.
• 1 000 SWB-hästar och 875 kallblod
  Så många hästar köptes in av Ackordhäststiftelsen 1976-2015.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2022.