Debatt: ”Vill vi ha hållbara sporthästar måste vi börja redan vid tillverkningen”

Idag är det ett väldigt hett samtalsämne om hållbara hästar och hur viktig hållbarheten är för våra sporthästar. Vi vill föda upp, ta fram och utveckla hästar för både amatörer och elitryttare som ska ha en lång karriär framför sig.

Det som slår mig är att ingen pratar om att vi måste börja redan i tillverkningen av våra framtida hästar. Vi måste börja prata om elefanten i rummet och lägga korten på bordet!

Alla vi som håller på med hästar idag borde likväl som jag uppleva att det blir allt vanligare att vi föder upp och tar fram hästar med ”fel”/defekter. Den stora frågan är, är det hästarna som fått mer defekter eller är det dagens veterinärers avancerade utrustning som hittar betydligt mer fel. Personligen tror jag det är en klar kombination av båda sakerna!

I djurskyddslagen står det klart och tydligt att vi inte får avla på individer med defekter.

Vi har idag väldigt avancerade röntgen- och ultraljudsapparater, där vi kan hitta ”fel” på väldigt många, förmodligen de flesta hästar.

Men vi får inte för den delen glömma bort att vi i många fall även medvetet och omedvetet avlar på individer med defekter. Det finns en hel del defekter där vi via forskning sett att de är ärftliga. Men innebär det att övriga defekter inte är ärftliga bara för att forskning inte finns?

I djurskyddslagen står det klart och tydligt att vi inte får avla på individer med defekter där det finns risk för att avkomman utsätts för lidande. Var går gränsen? Går den där vi via forskning kan säkerställa att just den defekten är ärftlig? Men defekter som vi inte har forskat på om de är ärftliga, innebär det att vi utsätter avkomman för mindre lidande?

Jag tror att om vi medvetet fortsätter avla på hästar med kända defekter kommer defekterna på våra framtida avkommor inte direkt minska.

Vi måste lyfta frågan, vi kan se exempel på hingstar som visas på bruksprov med defekter som ägarna är fullt medvetna om. Tycker vi som stoägare att det är okej att hingstägare medvetet mörkar kända defekter för oss? Fram med alla fakta och var ärlig med ALLA eventuella defekter på hingstarna så kan vi stoägare göra ett medvetet val sett till riskerna. För som stoägare kommer risken alltid vara större att få ett föl med defekter om du använder en hingst som har det!

Samtidigt vet vi med oss att massor av hästar med defekter presterar på topp som sporthästar.

Likväl har vi många ston med defekter som vi stoägare medvetet använder, hur ofta har man inte hört: ”Den höll inte för att rida på så vi valde att betäcka?”

Det krävs mindre röntgenplåtar för att få en hingst godkänd än vad det krävs för att sälja en 3-åring idag. Det kanske är där vi ska börja? Högre hälsokrav på hingstarna?

Samtidigt vet vi med oss att massor av hästar med defekter presterar på topp som sporthästar. Men dessa är också en slutprodukt.

Om vi ser ett steg åt sidan på avel av många andra djurslag, till exempel kor, där ”kasserar” man alla individer med kända defekter från avel. Man jobbar medvetet för att få en friskare och sundare ras. Likväl gällande en sådan viktig sak som fertilitet, icke fertila djur tas ur avel. Rätt logiskt va? Vi borde ta efter – med friskare och fertilare avelsdjur får vi på sikt fölungar som är detsamma.

På så sätt kommer våra SWB-hästar i framtiden att bli friskare, starkare och sundare.

Alla vi uppfödare vill föda upp starka, friska och hållbara hästar, men så länge vi medvetet sätter hästar med defekter i avel skjuter vi oss själva i foten. Vi stjälper oss!

Det finns hundratals friska och sunda hingstar och ston, använd dem.
Det är de som för aveln framåt in i framtiden!

Robert Willén, unghästutbildare och hobbyuppfödare.

Detta är ett debattinlägg – en personligt skriven text där skribenten själv står för åsikterna.