Debattinlägg: Vi måste börja med att förändra oss själva

Ingen som har minsta intresse av hästar och ridsport har förmodligen missat debatten om hårda träningsmetoder i ett antal stora stall, som just nu sedan en tid tillbaka florerar i media och svämmar över i olika forum och det är ganska tydligt att det behövs en kraftig förändring.

Så här kommer ytterligare en åsikt.

Jag kan ärligt säga att jag är varken förvånad eller speciellt överraskad över dessa avslöjanden, det här är en utveckling som man successivt sett komma senaste decenniet.

Låt mig förklara hur jag tänker.

Jag själv har jobbat som ryttare/ unghästutbildare i stort sett hela mitt vuxna liv (sen jag var tonåring till och med) och mycket har förändrats sedan dess. På den tiden och hur även jag är upplärd så var det ett ganska hårt klimat, hårdare ridning och “hård hantering” av hästarna. Tex gramanridning kändes som det var mer regel än undantag och många hästar tränades hårt för att uppnå önskat resultat. Men något som var väldigt annorlunda då mot nu var hästarna, dom har blivit sportigare känsligare reaktivare explosivare ja listan kan göras lång, uppfödarna har gjort ett riktigt bra jobb. Vi har helt enkelt avlat fram hästar som är betydligt mer ridbara och har helt andra ”växlar” dock på gott och ont. Man kan helt enkelt inte träna dagens hästar på samma sätt nu som då.

Under åren som gått har jag (och förmodligen många med mig) kommit till insikt att vi inte kan träna hästar genom att direkt eller indirekt tvinga dom till vad vi vill att dom ska göra, det är inte ett vinnande koncept i längden. Vi måste hitta sätt att få hästarna att själva vilja göra det vi ber dom om genom att bygga upp ett förtroende ryttare och häst emellan. Det kommer vi aldrig få genom att “håll i och sparka på”. Personligen kan jag ärligt säga att jag var garanterat hårdare i både min ridning och hantering av häst tidigare än vad jag är idag. På så vis uppnår jag även bättre resultat i dag.

Om vi tex fördjupar oss lite i inridning, så för mig handlar det i korta drag om att lägga den bästa grunden för hästens framtid som ridhäst/ sporthäst där den ska lära sig alla grunder, dvs den är inte inriden bara för att den kan springa runt i halv skräck utan att tappa sin ryttare. Hästen ska göra det avspänt med förtroende för sin ryttare, för det är väl ändå det inridning handlar om? Att ”skapa” en trygg individ som förstår vad du som ryttare ber den att göra!

Här handlar allt om ledarskap och bygga en relation med hästen, med det sagt måste man fortfarande vara konsekvent och ha regler, man måste kunna förstärka olika kommandon för att få hästen att förstå när den gör fel liksom beröm när den gör rätt. En väldigt klok person i min närhet brukar alltid säga ” Det är ingen skillnad på hur man uppfostrar barn mot hur man uppfostrar hästar och hundar” och det ligger mycket i det för konsekventa regler skapar trygga individer, inga regler skapar otrygghet. En otrygg häst kan bli farlig.

I min mening kan man inte under några omständigheter skynda på eller forcera fram ett resultat här utan det får helt enkelt ta den tid varje häst behöver, vissa hästar tar 3 veckor att rida in andra flera månader. Så därför måste jag erkänna att jag har faktiskt väldigt svårt för en del ”system” som man har i olika utbildningsstall idag, du kan ju inte gärna säga innan att vi rider in alla våra hästar under samma tidsintervall för då finns det ju ingen individanpassning. De hästar som har svårare att lära sig kommer du som ryttare bli tvungen att träna mycket hårdare och med mycket hårdare metoder för att uppnå samma resultat på samma tid, ganska logiskt va?

Så varför blir det då såhär på många ställen? En av dom största anledningen är pengar! Det kostar pengar för hästägaren som vill ha ett resultat så fort som möjligt för så låg kostnad som möjligt.

Och dessa hästägare är inte bara eliten, de är ofta vanliga hobbyuppfödare/ hobbyryttare som har hästar som sin hobby. Nästa parameter i detta har vi avelsförbundet som har ett stort ansvar här. Hästägarna strävar efter att få sina hästar visade och mer än gärna högt bedömda på unghästtester/ ridhästtester samt årgångschampionat och här är det organisationen och domarna som sätter normen på i vilken “fas” hästarna ska vara i respektive ålder för att få höga poäng. Det man vill se kommer då ryttarna att träna efter att uppnå.

Så sätt er in i många beridare/hästutbildares vardag att konstant försöka leva upp till många hästägares helt orimliga krav på snabba resultat (jag skulle kunna skriva en bok om alla konstiga påtryckningar jag fått genom åren från olika hästägare) och man kan absolut förstå att man lätt faller dit för att börja forcera hästarnas träning. Hästägaren vill ju ha sitt diplom… Idag är jag dock väldigt bortskämd med att bara ha hästägare som är av samma åsikt, utbilda en häst tar tid och det får ta den tid det tar. Du får ALDRIG ha bråttom och du får ALDRIG bruka våld för att uppnå önskade träningsresultat.

Så summeringen utav detta är att vi sitter alla i samma båt, vi älskar hästar och våran sport. Men ska vi få en förändring måste vi alla hjälpas åt.

För med handen på hjärtat måste nog alla vi som rider ändå erkänna för i alla fall oss själva att vi har garanterat dragit alldeles för hårt i tygeln, dunsat hästen i ryggen eller bestraffat hästen på ett felaktigt sätt för att vi kanske blev rädda, stressade eller helt enkelt inte förstod bättre! Så ska vi ha en förändring är det upp till oss var och en att förändra oss själva för att tillsammans kunna förändra sporten i helhet.

Tillsammans är vi starka och jag vill ha en förändring!