Den svåra ryggningen är inget att backa för

Kerstin Andrés förra träningstips förberedde hästen för den uppsuttna ryggningen, som förstärker kommunikationen mellan dig och din häst. Ryggningen är svår för både häst och ryttare, vilket är en anledning till att rörelsen följer med från unghästklasserna ända upp till Grand Prix-nivå.

– Att rygga är nyttigt för att skola och lösgöra hästen och ett kvitto på att hästen förstår och accepterar drivande och mothållande hjälper, säger Kerstin.

Ryggning är praktiskt i alla sammanhang där du behöver kunna förflytta din häst i olika riktningar, både från marken och från ryggen. När du backar hästen ur transporten eller rider ute i oländig terräng och behöver backa hästen, är det viktigt att hästen är trygg och inte blir spänd av att backa på kommando.

Kerstin använder gärna den lite bortglömda framdelsvändningen, som gör den unga hästen lydig för sidförande hjälper och tidigare ingick i lätta program. Rörelsen ger samtidigt ryttaren möjlighet att hitta och koordinera sina hjälper i ett lågt tempo.

– Framdelsvändning kan användas som förberedelse inför ryggningen. Det är en lösgörande övning för hästens bakben, så bakbenen blir avslappnade och möjliga att påverka.

Ingick i svår klass

För några år sedan ingick två ryggningar tätt inpå varandra i svår klass. Detta för att visa att hästen kunde behålla rytmen, bjudningen och lösgjordheten. Om hästen tappar bjudningen och lösgjordheten förlorar den rytmen och den diagonala fotflyttningen i ryggningen.

Ryggningar syns inte bara på dressyrbanan.

– För heta hästar används ryggningen som en påminnelse om att vänta på ryttarens signaler. Vi ser ofta hoppryttare på högre nivå göra en  ryggning som kontroll före start, säger Kerstin.

Fakta. Korrekt och villig uppsutten ryggning

Utförande: Placera underskänkeln något bakom grundpositionen och sitt lite lättare i sadeln så att du underlättar för hästen att lyfta ryggen, vilket den måste när den ryggar. Börja ryggningen med en framåtdrivande hjälp, alltså med att lägga till skänkeln. Just när hästen ska börja röra sig framåt säger du stopp med handen. När hästen börjar gå bakåt mjuknar du med handen. Din eftergift är ett kvitto på att hästen gör rätt. Rörelsen ska gå framåt i tanken och börjar med framåtbjudning.

Önskat utförande: Den idealiska ryggningen är rak, taktmässig med lugn diagonal fotflyttning, på tygeln med bjudning framåt. Det ska inte se ut som om ryttaren drar hästen bakåt. Inte heller får den springa bakåt, då brister det i bjudningen.

Fakta. Tre vanliga problem

1. Om hästen vägrar gå bakåt och blir spänd kan du ta hjälp av en medhjälpare som understödjer från marken.

– Om du inte har medhjälpare kan du sitta av och rygga hästen från marken och sedan sitta upp och försöka igen. Kerstin poängterar att det inte får gå prestige i träningen.

Gå fram några steg och få hästen avspänd innan du provar igen. Använd ditt muntliga kommando för att förtydliga för hästen.

Du kan även flytta hästens bakdel åt sidan, som om du börjar en framdelsvändning, och sedan gå över i ryggning.

– Rygga inte för långa sträckor, det är ansträngande för hästen, påminner Kerstin. Rygga inte heller när hästen är spänd – det leder till motstånd och försämrad kommunikation.

2. Om hästen i stället springer bakåt och ryggar för fort kan du lösa det genom att bara rygga något enstaka steg och gå direkt framåt.

Träna upprepade halter innan du börjar rygga så att du känner att hästen lyssnar på skänkeln.

Du kan även placera rörelsen i början av långsidan så att hörnet sätter stopp om hästen vill fortsätta att rygga.

3. Skulle hästen rygga snett kan du använda väggen som stöd på den sida åt vilken hästen vill rygga snett. Väggen hindrar hästen att trampa ut åt sidan.

Du kan även leda hästens framdel åt det håll hästen vill rygga snett.

Tips. Övning

Vi utgår från de uppställningar och övergångar till och från halt som vi tränat tidigare och går vidare med uppsuttna ryggningar. Har du en medhjälpare på marken kan han/hon hjälpa dig genom att peta lite på hästen med hand eller spö där hästen reagerar bäst.

– Vissa hästar är känsligast på bogen, andra på knäet eller kronranden, tipsar Kerstin.
För att hästen ska ha en bra balans inför ryggningen ska du kunna påverka alla fyra benen i halten.

– Dessutom måste hästen vara uppmärksam på ryttaren och acceptera inverkan av både skänkel och hand. Släpper hästen kontakten, drar i bettet eller hänger bakåt blir det svårt att rygga.

Tips. Elevtips från Pernilla André-Hokfelt

Pernilla är A-tränare och driver Stall André utanför Lund, där hon utbildar och tävlar unghästar upp till Grand Prix. Hon har åtta segrar i unghästchampionaten och placeringar i internationell Grand Prix, med en åttondeplats i världscupfinalen som främsta merit.

Galoppen är en bra gångart för att få i gång ryggverksamheten, tycker Pernilla.

– Jag brukar galoppera längs långsidan i öppna och gör övergångar till skritt. Hästen ska fortfarande vara formad i öppna i övergången till skritt och när jag fattar galopp igen.

– Den här övningen får mina elever göra ofta. Här måste ryttaren sakta av med sitsen och hästen får hjälp att hitta sin balans och samling. Övningen tvingar ryttaren att vara tydlig i sin kommunikation eftersom flera bitar ska fungera samtidigt – både linjen, övergångarna, formen och böjningen.

– Du kan börja öva rörelsen i trav för att hitta känslan i övergångarna och ge hästen en chans att känna hur den ska använda sin kropp.

– På en normal 5-åring börjar jag rida öppna i galopp med avsaktningar på raka spår på hösten. Sedan tar jag med mig öppna över i övergångarna till och från skritten, i början med svag böjning. När hästen blir smidigare och starkare och hittar sin balans kan jag få mer formning i kroppen.

Denna text publicerades första gången i Ridsport 2016.