”Det är dags att sätta hästen i första rummet”

Det här är ett debattinlägg. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i texten.

Tävlingssäsongen är i full gång och aldrig förr har det funnits så många olika tävlingar och kval att välja på. Till min förvåning har jag, i alla fall från mitt perspektiv, sett hur det görs på tok för många starter för att kvala till alla olika finaler som finns idag.

Det finns bland annat unghästtävlingar för fyra- till sju-åriga hästar med kval till Falsterbo, Breeders och Elmia. Samma hästar kan sedan gå finaler i Friends och Scandinavium, samt inte minst fightas om platserna till unghäst-VM.

Jag är absolut inte emot dessa tävlingar i sin helhet, rätt utfört är de bra för sporten. Är hästen i rätt fas med tanke på utbildningsståndpunkt och dess fysik/tillväxtfas är dessa tävlingar givande, men som ryttare kan och bör man inte vara med på alla tävlingar som ställs till ens förfogande. Som jag ser det vill vi utbilda våra hästar mot svår klass, då ingår det delmål på vägen, som till exempel kan vara kval till dessa unghästklasser. Men frågan jag ställer mig är – gynnar allt detta tävlande våra unga, lovande hästar, våra kommande stjärnor? Gynnas hästarna av att de i vissa fall redan i tidig ålder utsätts för all stress och press det innebär med exempelvis transportering, ny miljö samt tävlingsmomentet?

Under de senaste åren har det även tillkommit kvaltävlingar för våra äldre hästar upp till Grand Prix. Rätt utfört är även detta mycket bra för vår sport och bidrar till en utveckling av dressyren. Dock känns inte vissa av tävlingarna helt genomtänkta när det kommer till regelverket. En del har direkt olämpliga kvalregler där ryttare kan göra flera starter helg efter helg, till synes utan eftertanke. De hetsas till ett övertävlande och detta premierar inte god ridning.

Jag är inte den som ska kasta sten i glashus, då jag själv arrangerar just kvaltävlingar för hästar inom olika åldersgrupper. Dock vill jag påstå att vi som arrangör har ett ansvar. Ett ansvar att skapa tävlingar med bra sport och med bästa möjliga förutsättningar för hästen. Varje arrangör kan inte göra unika kval, man måste våga samarbeta för att kunna sätta hästens välbefinnande i första rummet. I vårt fall har vi valt att man endast behöver kvala vid två tillfällen. De ekipage med bäst snitt från två kval är de som går vidare till finalen. Detta är ett exempel på hur man som arrangör kan försöka bidra till en sport där vi alltid sätter hästen främst.

Vi tränare har dock ett stort ansvar att säga ifrån om vi inte kan stå upp för den plan ryttaren har satt upp.
Peter Härnstam

Det måste ytterst vara ryttaren som tar beslut om varje hästs utbildning- och tävlingsplan, med både kortsiktiga och långsiktiga mål. Självklart skall man göra detta tillsammans med sin tränare. Vi tränare har dock ett stort ansvar att säga ifrån om vi inte kan stå upp för den plan ryttaren har satt upp. Hästen kanske för tillfället inte är redo och ibland är det läge att backa bandet och stanna hemma och träna mera. För i min mening skulle det vara mycket olyckligt om vi hamnar i att Svenska Ridsportförbundet blir de som till syvende och sist behöver styra hur mycket våra hästar får lov att tävla.

Peter Härnstam, dressyrtränare, beridare och tävlingsarrangör.

Det här är ett debattinlägg. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i texten.