Det är för laget man ger det där lilla extra

Tänkte på det där med att rida i lag. Eller rättare sagt, jag har inte tänkt på det på länge. Men så såg jag på Equipe att det på en av de tävlingarna där jag skulle ha med en häst, också fanns ridsport-allsvenskan på programmet. Lite irriterande, det blev väldigt svårt att räkna ut min hästs starttid.

Dagarna efter träffade jag en bekant som skulle vara både ryttare och lagledare och jag sa, lite nonchalant, att det där med allsvenskan väl ändå bara var ett måste, det är väl inte någon som bryr sig.

Oj, vad jag fick mothugg! Jag fick höra hur roligt det var, hur viktigt, trots att det var svårt att få ihop ryttare, men att alla ansträngde sig. Och vilken speciell anda det blir när man rider för ett lag.

Känslan, nervositeten, viljan att rida riktigt bra, den gemensamma glädjen när vi stod där med bucklan.

Plötsligt mindes jag, när jag själv, någon gång i slutet av 80-talet, red i min klubbs lag, och även senare, när jag och några kollegor tävlade i journalist-VM på olika håll i världen. Känslan, nervositeten, viljan att rida riktigt bra, den gemensamma glädjen när vi stod där med bucklan.

Härom dagen såg jag ett inslag på tv-sporten om unga simmare. Sverige har inte haft ett dugligt lagkappslag på herrsidan på ett decennium, men nu skolades unga killar in. Det skulle samtidigt ge dem en skjuts i den individuella karriären.

Precis så är det ju också inom ridsporten. Det är en individuell sport men när man samlas till ett lag, då är det gemenskapen som gäller. Det är då man tävlar för laget, kompisarna, och man ger det där lilla extra. Det handlar om stöttning, boostning av självförtroendet och det ger samtidigt en stor portion rutin.

Så även om jag kan tycka att ridsport-allsvenskans grundomgångar är profillösa och mest hålls i skymundan landet runt, så är de så otroligt viktiga. Här läggs grunden för kommande landslag på mästerskapsarenorna. Redan när det är kvartsfinaler på Strömsholm höjs ju statusen och när det sedan blir final i Falsterbo, då är det ”på riktigt”. Vem vill inte, tillsammans med sina lagkamrater, rida på den internationella arenan?

Vem vill inte, tillsammans med sina lagkamrater, rida på den internationella arenan?

Sverige deltar med lag i ponny-, junior- och ungdomsnationshoppningar, vi har lag i den internationella andraligan, och givetvis i förstaligan. Det byggs för framtiden, det läggs grund för nya OS-guld när härligt många får rida och strida tillsammans – och det går redan bra.

Så jag tar ridsportallsvenskan på allvar. Även grundomgångarna.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 9/2022.