Det är GP-hästarna vi letar efter

På väg mot nya äventyr efter årets unghäst-VM i dressyr, alltid extra spännande när man har en egen uppfödning med, detta var den fjärde i ordningen. Vädergudarna har varit relativt otrevliga, vi har haft regn, åska och sol och såväl hästar som ryttare är tappra när de blir dyblöta och ändå kämpar på.

Vart är då dressyren på väg nu, 2022?

Det är väldigt svårt att svara på eftersom domarna är tämligen spretiga i sina bedömningar och det är svårt att hitta en röd tråd i vad de tycker. Ibland har jag en känsla av att de dömer och ger poäng för att få ett i förväg bestämt resultat, men det är ju ett ”gammalt” problem, i år mindre markant än vad det brukar vara.

Det är svårare än man kan tro att hitta alla de här ingredienserna.

Jag vet precis vad jag tycker och det är jag tämligen frikostig med att basunera ut, så de flesta borde veta det nu. Men för att friska upp minnet är det lätta eleganta hästar med bra halsar, starka undersatta bakben och elegant mjuk ridning, där ryttaren och hästen jobbar tillsammans. Det är svårare än man kan tro att hitta alla de här ingredienserna. Exempel på sådana ekipage vid årets UVM var Eva Möller/Global Player, Victoria Vallentin/St Paris, Justin Verboomen/Zonik Plus, Jeanna Högberg/BE Allex samt Kirsten Broewer med sina båda fantastiska ston Lightning Star och My Precious, båda efter Ferguson, vilken för övrigt hade fyra startande avkommor och alla till final.

Om man bortser från den ”lilla” detaljen ”spänningsbefriat” platsar även Sofie Lexner/Kavira samt Linnea Cöster/Liberace for U väl in på min beskrivning.

Samtliga dessa hästar var till final, med varierande framgång som följd, vilket glädjer mig, eftersom jag ser dem alla som potentiella högpresterande GP-hästar.

Jag hade kunnat skriva en hel avhandling om detta, men det finns det inte utrymme för

Det är ju dem vi letar efter, eller? Jag har haft fel förr och kommer att ha det igen, men varför är då en så oerhört gammaldags modellerad och långsam häst som Fashion Prinz vinnare i första kvalet och trea i finalen, varför är Las Vegas som ständigt ”slåss” mot sin pilot till final överhuvudtaget och sist men inte minst, hur kan Kjento, som galopperar och travar helt fantastiskt men som inte ens är rengående i skritt, få en 8:a på denna gångart och vinna bland 7-åringarna? Detta var bara några exempel, jag hade kunnat skriva en hel avhandling om detta, men det finns det inte utrymme för.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 16/2022.