”Det är viktigt att ha ett känslomässigt mål”

Viljan att utvecklas är en stor drivkraft för många ryttare. Något som Svenska Ridsportförbundet vill ta vara på via ryttarutvecklingsprogrammen. Utvecklingen av ryttare är också en viktig del i Hoppsportens vision 2030, där ryttarutvecklingsprogrammen ses som en ”självklar plantskola”. ”Unga ryttare behöver tidigt vägledning för att hamna rätt i sin satsning.” Det står det att läsa i måldokumentet som är ämnat att hålla kvar Sverige i hoppningens världstopp.

Hoppryttaren Olivia Didrik från småländska Stensjön är en av de unga ryttare som gått ryttarutvecklingsprogrammet på nivå 3, där hoppryttarna som antas tävlar 1,35-1,45-hoppning. Möjligheten har varit en boost på alla plan. Det menar 23-åriga Olivia som nyligen tog sjuksköterskeexamen efter tre års studier i Jönköping, men som nu satsar på att driva egen hästverksamhet.
– Tanken är att rida in, utbilda, träna och tävla hästar beroende på vad ägarna vill. Man får lägga upp ett koncept som passar ägarna och vad de har för mål, säger Olivia.

Många lärdomar

Stall Olivia Didrik startades redan förra våren och Olivia har haft flera hästar i träning. Efter examen har det fyllt på ytterligare och nu kan hon verkligen satsa fullt ut. Ryttarutvecklingsprogrammet som hon avslutade i höstas har hjälpt henne att professionalisera både sin egen sportsatsning och sitt företagande.

På grund av pandemin var större delen av de avsuttna träffarna digitala, vilket fungerade över förväntan. Olika föreläsare pratade om bland annat träning och kost för både häst och ryttare, hållbara hästar, teamets betydelse och teamkänslan samt hur man arbetar med sponsorer.
– De har verkligen fått med allting, säger Olivia.

Lärdomarna är både små och stora. Bland annat har hon lärt sig att hon måste äta ordentligt om hon ska orka med att rida många hästar. Numera har hon alltid med sig ett mellanmål till stallet. Även hästarna har fått förändrade matvanor. Istället för två gånger om dagen får de kraftfoder fyra gånger för att få en jämnare tillförsel av energi.
– Vi har märkt att hästarna är piggare nu, säger Olivia.

Träning av både häst och hjärna

Hållbar träning är också något som hon har lärt sig mycket om.
– Tränar du hästen för lite blir den inte hållbar. Om du åker iväg och tävlar utan att den har fått chansen att bygga upp sig och stabilisera skelettet, då håller den inte i längden.
– Om du å andra sidan tränar hästen för hårt får den förslitningsskador och blir utmattad. Det gäller att hamna på en nivå däremellan. Man måste bygga hästen så pass mycket att den blir hållbar utan att överanstränga den. Men det är inget du fixar på en vecka.

Själv rider hon alltid ut mycket i skogen, men efter programmet jobbar hon mer målmedvetet med hästarnas tävlingskondition.
– Jag rider mer på gärden nu för att få upp flåset hos hästarna.

Man måste bygga hästen så pass mycket att den blir hållbar utan att överanstränga den.

Johan Plate höll i den mentala biten och med pandemin och tävlingsstopp nära inpå låg fokus mycket på motivation.
– Han pratade mycket om att ha mål, säger Olivia.
– Man ska ha ett känslomässigt mål, ett mätbart mål och ett mål för sig själv. Det känslomässiga handlar om att det ska kännas bra eller på ett visst sätt. Att det är mätbart innebär att det ska vara bra resultatmässigt och det personliga handlar om att du ska utvecklas.

Krigaren Mint

Programmets två uppsuttna träffade skedde för Olivias del på Flyingehus med Ann-Catrin ”Ancan” Carlsson som tränare. Första gången hade hon med sig Curious Mint och andra gången Clever Girl Z, bägge är hennes egna hästar.

Curious Mint (sto f-10 e Cyklon-Landlord, uppf Bo Lindroos) var först tänkt som childrenhäst till Lucas Arvidsson, vilket hon var alldeles för känslig för. Plus att Lucas drog iväg på längden och ”Mint” är låg och lång till sin karaktär.

Det var den första hästen som Olivia provred hos familjen Arvidsson.
– Jag tyckte så mycket om henne, men jag kunde ju inte köpa första bästa, säger Oliva som provred många fler innan hon slutligen bestämde sig.
– Jag jämförde hela tiden med Mint.

”Mintan”, som hon även kallas, flyttade in i stallet i början av 2017 och var då Olivias första storhäst. En mötesskygg och lite speciell häst som bjudit på många utmaningar, men alltid krigat för sin ryttare på banan.
– Många frågade innan hur jag ville att min första storhäst skulle vara, och för mig är det viktigast att det finns en kemi. Sedan ville jag gärna ha ett sto, säger Olivia.

Mint har mycket vilja och vill över hindren hela tiden.

Att de var en ”perfect match” från start var tydligt. Efter att de sista ponnyerna lämnat stallet började de tävla på riktigt och i Baltic Cup var de placerade i varenda start. Dessutom kvalade de till amatörtouren i Falsterbo 2017.
– Fast det gick inte så bra. Vi hade precis varit hos tandläkaren som sa att jag skulle rida på hackamore. Mint har mycket vilja och vill över hindren hela tiden, och det var svårt att få igenom halvhalterna med hackamore. Hon lägger sig gärna i handen och kör på, så det gick lite väl fort, berättar Olivia.

Sakta men säkert har de utvecklats tillsammans och förutom Falsterbo har de även kvalat in till Jönköping Horse Show. Ett tag kändes det som att de tragglade mycket för att sätta nollorna när de klättrade i klasserna, men lösningen kom med bytet av sadel. Ponnysadlarna passade Mint bra när hon kom till stallet, men i takt med att Oliva växte och fick längre ben påverkade det ridningen negativt.
– Med den nya sadeln fick jag en helt annan position, jag kom ner med min skänkel och fick ett helt annat stöd när jag kunde trampa ner foten ordentligt. Jag märkte också på Mint att hon blev friare i ryggen och kunde öppna upp mer bak.

Köpte Clever på film

Clever Girl Z (sto f-14 e Chicago Z-Indoctro) hittade Olivia och mamma Susanne Didrik på Hästnet en kväll när de egentligen satt och hästsurfade åt en kompis. Det var bara några bilder och en kort text om att skimmelstoet hade gått 1,10, men hon såg fin ut och Susanne gillade stammen.

När de tog kontakt med den svenska tjejen som hade Clever till salu i Holland fick de massor av filmer som väckte intresset ännu mer. Frågan var bara hur de skulle kunna åka och provrida i ett coronastängt Europa som det var 2020.

Då kom de på att goda vännen Olivia Ytterell arbetade som hästskötare hos Annika Axelsson, som har sin bas i Nederländerna. Här fanns också numera Hästaks beridare Fanny Kullmyr, som då arbetade som beridare hos Annika. De fick således åka och provrida Clever, som de tyckte var både fin och trevlig.
– Jag ville mest se så att hon inte hade ett krokigt ben eller något annat som inte syns på filmerna, säger Oliva och skrattar.

Att träffa Clever live efter att ha köpt henne på film var lite nervöst.
– Vi kände ju inte hästen alls, fortsätter Olivia.
– Vi visste inte vad hon trivdes med för bett, eller om hon hade bakskydd. Vi fick zooma in på filmerna och titta.

Det Olivia föll för var Clevers inställning.
– Hon hade alltid öronen framåt på filmerna, hon var så positiv till allting och hoppade fint genom kroppen. Viktigast hos en häst är inställningen, det spelar ingen roll hur bra teknik den har om den inte vill.

Att Clever vill rådde det ingen tvekan om. Att hon har mycket blod blev också tydligt.
– Jag sadlade upp och hon var pigg, väldigt pigg. Jag märkte direkt att hon var explosiv. Det var svansen rakt upp, nästan så att hon blev lite arabaktig. Jag kände också att hon var annorlunda mot Mint och att det fanns en del att jobba med, säger Olivia.

Vill skynda långsamt

Kemin, som Oliva värdesätter så mycket, fanns som tur var där från start. Om Mint är speciell var nämligen Clever en uppgraderad version av det.
– Hon var både mötesskygg och bakskygg och kunde plötsligt kasta sig om någon kom för nära, berättar Olivia.

Träget arbete med stoets egenheter och tendens att bli spänd och opåverkbar bar dock frukt. Redan samma år kvalade de till 6-årsklasserna i Falsterbo på tre 1,20-starter.
– Vi kom till 6-årsfinalen där hon blev lite spänd och fick två nedslag. Men hon var jättepositiv och hoppade runt med öronen framåt.

Jag vill ha en hållbar häst och jag vill ha henne länge.

De kvalade även till och hoppade finalen i Lövsta Future Change och var felfria i 1,30. Därefter har utvecklingskurvan fortsatt uppåt med felfria starter i 1,35 och debut i 1,40. Olivia vill skynda långsamt, inte minst med tanke på hur känslig Clever är.
– I år vill jag starta 1,45 om vi blir redo för det. Det långsiktiga målet är att starta SM med henne, men det ligger långt fram. Jag vill ha en hållbar häst och jag vill ha henne länge.

Syster till Crusader Ice

Med på tåget är förstås Mint ihop med unga SWB-stoet Bella Donna (SWB sto f-15 e Baltimore-Corland, uppf/äg Susanne Wallentinsson) som Olivia rider åt uppfödaren Susanne Wallentinsson. Hon äger även stallet där Olivia står med sina hästar och där hon tar in hästar för träning och utbildning.

”Bella” har samma mamma som Grevlundas stolthet Crusader Ice. Hon heter Tarusa och finns i stallet utanför Stensjön. Även för Bella visar utvecklingskurvan rakt uppåt, och Olivia är väldigt tacksam över att få rida det lovande stoet.
– Susanne har sett vad jag har gjort med Mint och Clever och har därför gett mig chansen att rida Bella, säger hon.

Till vardags tränar Olivia för Lasse Berglund, och så fort hon får chansen tränar hon även vidare för Ancan. Förutom den kontakten har hon via ryttarutvecklingsprogrammet även kommit nära två andra tjejer som hon delar både framgångar och motgångar med. I höstas var alla tre dessutom kvalade till Jönköping Horse Show.
– Vi har verkligen blivit jättetajta. Vi hjälper och stöttar varandra, och planerar tävlingar ihop. Det är väldigt roligt samtidigt som vi lär oss av varandra, säger Olivia.

Fixar både pannkakor och tappskor

Olivias satsning är en riktig familjeaffär. Hon var inte gammal när hon satt i en specialgjord sadel framför mamma Susanne i skogen och ropade ”fortare, fortare”. Idag är det Susanne som står för mycket av hästarnas markservice. Hon både tömkör och masserar, och hon kan även slå på en tappsko.

Pappa Fredrik ser till att alla får mat i magen och är en mästare på att steka pannkakor så att det doftar över hela lastbilsparkeringen. Han var också med och byggde det nya stallet, där de först rev ut det gamla kostallet och murade igen foderbordet.

– Mamma och pappa betyder allt för mig, säger Olivia.

Så länge Olivia vill är Susanne och Fredrik med på tåget. De är imponerade av sin dotter som själv ordnar med sponsorer och hittar vägar för att kunna etablera sig i hästbranschen.

– Det är en rolig resa att få vara med på. Jag har själv hållit på med hästar sedan jag var liten, och så länge Olivia tycker det är roligt försöker vi stötta och peppa, och hänga med på allt som vi bara kan, säger mamma Susanne.

– Ja, det är bara att fortsätta åka runt. Det här är skitkul, fyller pappa Fredrik i.