”Det finns de som tycker att dressyrjobbet är tråkigt”

Jeanette Joelsson driver en bred hästverksamhet i skånska Hästveda. Det handlar om egen avel, mottagande av ston för fölning och unghästar på lösdrift. Här har flera av fjolårets Breedersfinalister i dressyr tillbringat sina första år. Inriktningen är dressyr, men nu finns det en häst som sticker ut — den egna uppfödningen Delelia (SWB sto f -15 e Deodoro-Camaro M), Breedersvinnare i fälttävlan.

Hur kom det sig att Delelia började gå fälttävlan?
– Hon är en väldigt känslig häst, samtidigt är hon modig. När vi red in henne var hon känslig för sadeln och hade svårt för att trivas när hon blev inramad. Hon ville mest springa fort. Jag tänkte att vi testar att hoppa henne lite, och det gick snabbt att utveckla henne där. Det var något hon tyckte var kul. Speciellt när hon kom ut i terrängen, hon letade verkligen efter hinder.
– Hon har blivit en mycket mer harmonisk häst. Vi kan inte bestämma vad de ska bli för någonting, de måste få vara med och bestämma själva.

Vad tänker du generellt om dressyrstammade hästar i fälttävlan?
– De hästar vi har är väldigt känsliga med mycket nerv. Det som följer med då är att de lätt blir rädda för saker. De kan också vara svåra att rida för vanliga hobbyryttare. Genom att få en grundutbildning i fälttävlan får de ett mer varierat arbete. Det finns de som tycker att dressyrjobbet är tråkigt. Fälttävlan är också ren miljöträning för dem och för det mentala är det ofta bra för dem att hoppa, många dressyrhästar tycker det är roligt.

Den fysiska aspekten, då?
– Den är jätteviktigt, särskilt när de är unga. Att ha Breeders i fälttävlan som utbildningsmål för en 4-åring tycker jag är jättebra. Det är inte så höga hinder och de växer mycket i självförtroende när de klarar att gå i vatten, hoppa gravar och stockar och sådant. Jag upplever att de blir starka och lydiga.
– Många gångartsavlade hästar har dessutom stor gång men har inte muskler för att använda den. Man behöver tona ner gångarterna när de är unga för annars sliter det hårt på dem och då är fälttävlan ett bra sätt.
– Och så tänker jag att det är ju som med barn, unga hästar behöver få prova lite olika saker och utmanas både fysiskt och psykiskt om de ska bli bra atleter i slutänden. Att ge sig ut i terrängen och galoppera är bra för framåttänket hos dem. Men det är viktigt att de har en ryttare med erfarenhet på ryggen så att de blir matchade på rätt sätt.

Har ni några fler fälttävlanshästar på gång?
– Ja, det kan finnas några som jag tror passar för det, en hoppstammad unghäst och en lillebror till Delelia. Vi får se lite, vi tycker också det är roligt att vara en del av fälttävlansvärlden och lära känna dem som håller på i sporten.
– Med Delelia är planen att Malin Josefsson fortsätter med henne och satsar mot unghäst-VM. Både Delelia och hennes bror Macacho är sådana tävlingsindivider, de älskar verkligen att tävla.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2021.