”Det finns en tävlingshets som är väldigt osund”

Maria Gretzer har alltid lite för mycket att göra, säger hon själv. Ser man till hur många järn hon har i elden är det inte svårt att ta henne på orden. Med tre hästar i stallet som hon rider och tävlar själv, engagemang i en plantskola för unga danska hoppryttare, kommentatorsuppdrag för Radiosporten, egna träningar och många utlandsresor som ordförande i FEI Athletes’ Committee är det minst sagt fullt upp. Även om hon nyligen klev av det senare uppdraget efter tio år på posten. Lägg därtill SVT-programmet Mästarnas mästare, där 64-åriga Maria Gretzer inte tvekade att kasta sig in bland hyfsat yngre mästaraspiranter.

Ett av de senaste inläggen på Facebook, där Maria är ganska flitig med att uppdatera, handlar om att inte tävla mer i år utan satsa på vinterträning med hästarna.
– Jag har inte många hästar, men de jag har är väldigt fina. De är efter Singular allihop och även för en äldre människa är de väldigt fina att rida. De har hög ridbarhet, är smarta och straight forward och jag tycker det är kul att tävla med dem, säger Maria.

Tog ”modighetspriset”

Tack vare att hon kom igång med den egna träningen inför Mästarnas mästare är hon extra motiverad att göra ett bättre jobb i sadeln till nästa säsong.
– Jag var helt fascinerad av hur mycket man ändå kan förändra till det bättre med en så pass gammal kropp. Och det har gjort rätt stor skillnad på ridningen, vilket gör att jag känner mig mer motiverad nu.

Även om de dagliga långpromenaderna med husets två rhodesian ridgebacks och timmarna i sadeln gjorde att hon redan innan var mer tränad än många i hennes ålder, kände hon att det var nödvändigt med lite målinriktad träning inför Mästarnas mästare.
– Ska man vara med på en sådan grej, där den äldsta deltagaren förutom mig själv var drygt tio år yngre, så var jag tvungen att börja träna. Ordentligt. Inte för att det skulle hjälpa mig att klå de andra superatleterna som var med, utan för att göra det över huvud taget. Jag ville inte komma till ett sådant program och inte kunna genomföra grejerna, säger Maria.

Hon tränar fortfarande med en personlig tränare varannan vecka, vilket motiverar till att fortsätta hålla igång.
– Då har man ändå lite piskan på sig, för jag vill ju inte komma dit och vara sämre än förra gången. Det tror jag är väldigt bra, för man har ju en viss lättja i sig. Speciellt när man har mycket att göra. Annars är det lätt att det rinner ut i sanden.

Främst handlar det om allsidig träning med både flås och styrka.
– Det är inga superhårda pass, men det blir en liksidighet och vi bygger lite muskler. Jag tränade rätt mycket för den där jägarställningen, och visst fasen är jag mycket starkare nu än innan, säger Maria med ett skratt.

– Sedan att det inte räckte hela vägen är en annan sak, men jag försöker alltid tänka positivt. Hade jag tävlat med en samling jämnåriga, då hade jag spöat skiten ur dem allihopa.

– Jag tycker att jag tog modighetspriset, att våga ställa upp. Det brukar jag också säga när jag håller föredrag – en seger är inte alltid en seger där du står överst på pallen. Det finns andra viktiga segrar också, vilket jag försöker förmedla till ungdomar jag träffar.

Osund tävlingshets

Att satsa på vinterträning är egentligen inget nytt för Maria, men med Facebookinlägget vill hon också förmedla ett budskap till yngre ryttare.
– Jag ser att det är en väldigt stor tävlingshets som inte är sund. Många jämför sig med varandra och man ska upp, upp, upp i klasserna. De jämför sig inte med sig själva, utan tittar på vad andra gör. Och de förstår inte heller hur snabbt man kan förstöra en häst.
– Ryttarna tappar snabbt självförtroendet, men hästarna tappar självförtroendet minst lika lätt. Och har hästen tappat förtroendet för den som sitter på, då är det mycket svårt att få tillbaka. Det är väldigt svårt för många att förstå.

I stallet finns Stingray (SWB val f-16 e Singular LS La Silla-Cardento, uppf Agneta Tegnér), Sinclair (SWB val f-15 e Singular LS La Silla-Calino, uppf Maria Gretzer) och Novak (SWB hingst f-15 e Singular LS La Silla-Ulrich Z, uppf Goce Ralevski). Maria har hjälp av en anställd när hon har fullt upp med annat, men minst två hästar om dagen blir det när hon är hemma.

– Även när jag tävlade som allra mest internationellt försökte jag ge hästarna lugnare perioder, men inte med fullständig vila utan med fokus på markarbete. För det är ändå grundridningen som är nyckeln till allt. Fungerar hästarna bra på marken och man själv har lärt sig lite mer, då är det inte svårt att hoppa, säger Maria om effekten av vinterträning.

– Det är det också väldigt många som inte förstår. Att det tar tid att bygga en häst, och att man måste ha tålamod och vänta ut den här tiden. Utan det ska tävlas, tävlas, tävlas och när det inte fungerar längre så köper man en ny häst.

– Det jag vill förmedla är att man under en period bara fokuserar på att komma vidare på marken, för det behöver alla, säger Maria.

Vill kunna jobba med fjädern

För egen del sker markarbetet bland annat med hjälp av Pether Markne, som fick tydliga instruktioner av sin elev inför träningen.
– Jag sa till honom att första dagen kör vi bara markarbete, det behöver inte ens vara cavaletti. ”Om du är nöjd efter första dagen, kan vi lägga till lite hinder andra dagen. Men bara om du tycker att det är tillräckligt bra.”

Vad jobbar ni med i markarbetet?
– Jag tycker att mina hästar är ganska välridna, men jag vill ha ännu mer genomsläpplighet och att jag kan använda fjädern. Jag vill kunna spänna fjädern och spänna av fjädern, jag vill att de ska gå över ryggen och bära upp magen. Att jag ska kunna sätta dem i olika galoppsprång, korta och långa, med en jämn kontakt i munnen. Det låter enkelt, men kan man det, då är det väldigt lätt att hoppa, säger Maria.

– Lite för mycket ridning med händerna och för dålig balans, då är det plötsligt väldigt svårt att hoppa. Och jag vill försöka göra mina hästar rättvisa.

På sikt ska hästarna säljas när rätt ryttare dyker upp, men fram till dess är planen att sakta producera upp dem i klasserna. Stjärnan i stallet är Stingray, som Maria tror mycket på.
– Men han är inte färdig än, han är 1,73 och han är superlångbent. Det är väldigt bra att han inte är såld än, för jag tror att det är en sådan häst som behöver tid. Han har behövt fylla ut i kroppen och bli stark. Det är lätt att tävla en sådan häst för mycket och det är väldigt skönt att han har varit hos mig. Och det gäller för alla mina hästar som alla är stora, de är över 1,70 medan jag är liten. Det tar lite längre tid med de hästarna innan de är klara och musklade.

Världscupfinalerna i Riyadh – en komplex fråga

Den främsta förändringen som Maria själv ser det efter tio år inom FEI är den förbättrade kommunikationen mellan FEI och ryttarna i de olika grenarna. När stora frågor ska dryftas finns det nu ett ömsesidigt utbyte mellan FEI och de aktiva, och även deras klubbar.

Att debatten kring fotbolls-VM i Qatar och Henrik Stensons val att spela på den saudifinansierade LIV-touren i golf även har sköljt över på ridsporten har inte undgått Maria. Både att de svenska ryttarna tävlar i länder som Qatar och Saudiarabien, där synen på mänskliga rättigheter inte är vad den borde vara, genom exempelvis Global Champions Tour – och att FEI har sagt ja till att arrangera dubbla världscupfinaler i Riyadh 2024.

Maria tvekar inte att ta ställning för mänskliga rättigheter och allas lika värde, samtidigt menar hon att problemet är komplext. Både Saudiarabien och Qatar är medlemmar i FEI, och att stoppa enskilda medlemsländer från att hålla tävlingar är ingen enkel fråga.
– Då hade FEI fått säga att Saudiarabien och Qatar inte längre får vara medlemmar. Frågan är också var man ska dra gränsen för övriga medlemsländer, där det finns fler som inte lever upp till det vi anser är mänskliga rättigheter. Det blir väldigt svåra beslut när du väl börjar plocka isär hur det ser ut. Att ställa vissa grundläggande krav i förväg på ett arrangörsland kan ju annars vara en väg att gå, säger Maria.

– Om man ser till fotbolls-VM så har frågorna om mänskliga rättigheter verkligen kommit upp i ljuset på ett sätt som de förmodligen inte hade gjort annars. Det som sker där är förstås inte acceptabelt, men genom att stoppa vissa länder riskerar vi också att sopa problemen under mattan. Arbetarna som har byggt arenorna och kvinnorna i de här länderna får det inte bättre om vi utesluter de här länderna. Nu kommer det upp till ytan istället, säger Maria.