”Måste alltid sätta djurskyddet högre än den egna önskan att starta på en tävling”

− Vi vill inte att tävlingsplatserna ska bli ställen där smittor sprids, säger Cecilia Tholse Rogmark, ordförande i Svenska Ridsportförbundets disciplinnämnd, apropå den högaktuella frågan.

I tre olika beslut som kom i dag stängs ryttare och hästägare av från deltagande i tävling under lång tid, i ryttarnas fall sex månader och i hästägarens fall nio månader. Ett av fallen gäller hästar som tävlade trots att det fanns ponnyer på gården med konstaterad kvarka. Det andra fallet gäller att en häst tävlade SM på Strömsholm trots att ett sto på gården kunde misstänkas ha abortvirus.

”Bör hissas varningsflagg”

− Vi måste höja medvetandet om att ryttare inte får åka till en tävling ens vid misstanke om smitta i stallet. Detta blir självklart om du ser det från andra ryttares synpunkt. De måste vara säkra på att deras hästar inte riskerar att få med sig en smitta hem från tävlingsplatsen, säger Cecilia Tholse Rogmark.

I fallet med SM har hästägaren och veterinären olika uppfattningar om huruvida veterinären sade att gården skulle hållas isolerad eller inte. Men det är ingen avgörande punkt, menar Cecilia Tholse Rogmark.

− Utan att gå in i det enskilda fallet är det generellt så att det inte behöver konstateras någon smitta eller att en veterinär har isolerat gården och/eller stallet. Bara det faktum att prover tas på en häst, innebär att det finns en misstanke om smitta och då bör det hissas en varningsflagg hos den som är ryttare eller hästägare.

− Det positiva i dessa tråkiga beslut är att vi får anledning att lyfta fram ryttar- och hästägarförsäkran, som är fundamentala i samband med tävlingsanmälan, inte minst när vi nu får alltfler så kallade ”catch riders”, alltså ryttare som tävlar andras hästar, vilka inte är uppstallade i ryttarens eget stall. De måste kunna lita på att hästägaren informerar ryttaren om det finns någon häst med misstänkt smitta hemma i hästens stall, säger Cecilia Tholse Rogmark.

Andra anmälde

Båda de aktuella ärendena startade genom att andra personer anmälde ryttarna.
− Vi vill inte uppmuntra någon angiverikultur, men om någon bryter grovt mot reglerna måste vi få kännedom om det, och uppgifterna kan inte komma från veterinärer eller försäkringsbolag, eftersom de kan ha sekretess. Där kan allmänheten vara viktig om vi vill få stopp på ett beteende som inverkar negativt på sporten och djurskyddet.

− Vi måste vara rädda om våra tävlingsplatser, för det är där vi träffas och det är där risken är stor att smittor förs vidare. Det finns väldigt tydliga skrivningar i Tävlingsreglementet om vad som gäller, och vi måste alltid sätta djurskyddet högre än den egna önskan att starta på en tävling, säger Cecilia Tholse Rogmark.