Domaren om prestigeuppdraget: ”Det här är jättestort”

Den stora internationella welshutställningen hålls vartannat år, och den har alltid hållits någonstans i Europa. 1998 stod till exempel Sverige som värdland när det jättelika arrangemanget arrangerades på Åby travbana i Göteborg. När det är dags för den tjugonde internationella utställningen är det Australien som för första gången står som värd för utställningen.
– Jag var med på mötet under Royal Welsh där frågan om utställningen kunde hållas i Australien togs upp, berättar Anna Jutestrand Tollbom som är verksam vid Burhults Stuteri i Lerum och har sysslat med framförallt welsh mountainponnyer i större delen av sitt liv.
– Det hördes röster om att ingen kan väl åka till Australien och ställa ut, men welshaveln är stor i Australien och det är roligt för aveln om de kan få arrangera.

Utställningen kommer att arrangeras i Sydney och det blir sent på året, 23-24 november. Då är det sommar i Australien. Några europeiska deltagare tror inte Anna att det blir på utställningen.
– Nej vi kan inte göra den långa resan med våra ponnyer som dessutom satt vinterpäls då, det vore nästan omöjligt, tycker Anna.

Dömer med Colin Tibbey

Däremot kommer Anna att resa till Australien i form av domare på utställningen, och hon ser fram emot att komma tillbaka varm och solbränd lagom till nästa jul. Det blir hennes andra internationella uppdrag som domare – hon har tidigare dömt i Danmark. I Australien ska Anna döma sektion A – welsh mountain – tillsammans med den brittiska domaren Colin Tibbey från Lacy Stud.
– Det ska verkligen bli jätteroligt, speciellt när det är sektion A som ligger mig så varmt om hjärtat. Det känns också bra att döma tillsammans med Colin som jag vet vem det är. Dessutom följer Gunn med på resan, det blir kul att vi åker två.

Welsh mountainponyer är något som Anna engagerat sig i under större delen av sitt liv. Redan som 8-åring började hon rida hos Gunn Johansson, Burhults Stuteri och Ridskola i Lerum.
– Vi bodde bara några hundra meter från gården, och eftersom mina föräldrar jobbade mycket tillbringade jag mycket tid hos Gunn.
När Anna först kom till ridskolan i början på 70-talet hade Gunn ett tiotal ponnyer. Under årens lopp har både ridskolan och stuteriet utvecklats, och Anna har varit med på hela resans gång sedan dess.
– Jag började jobba heltid på ridskolan när jag gick ut gymnasiet, det är 33 år sedan nu säger Anna med ett skratt när hon inser vad snabbt åren har gått.

Håller lektioner för de minsta

Anna håller lektioner med gårdens welsh mountainponnyer. Just nu är det 22 stycken ston som ingår i just den verksamheten, och barnen som rider i Annas grupper är från tre år och uppåt.
– Utöver lektionerna jobbar jag med samma saker som jag gjort hela tiden, jag mockar och fodrar. Morgonfodringen till alla hästar är det jag som har gjort i alla år.
Utöver verksamheten med de minsta ponnyerna finns det också en bred verksamhet för de större ryttarna med welshponnyer, welsh cob och welsh partbred. I stallet finns också ett antal avelshingstar som är tillgängliga för betäckning, och det har under åren fötts ett stort antal framgångsrika ponnyer med prefixet Burhult. Idag går dock den egna uppfödningen på gården på sparlåga, och det föds inte föl i samma stora utsträckning som det gjorde förr.

Teamet vid Burhults Stuteri och Ridskola är tätt sammansvetsat. Anna ser Gunn och hennes partner Sture som en del av sin familj. Gunn ser hon som en syster, och barnen ser Gunn och Sture som en extra mormor och morfar.
– Vi firar jul, nyår, påsk, ja alla högtider tillsammans, säger Anna, som idag känner att hon har sina rötter på gården.

Hästbitna döttrar

Ridskolan har dessutom ett finger med i spelet hur Anna träffade sin man.
– Det var ordföranden i klubben som tyckte det var synd och skam att jag var 25 år och ogift, så hon anmälde mig till TV-programmet ”Tur i kärlek”, berättar Anna, som tack vare programmet träffade sin man Ronney och bildade familj. För 20 år sedan köpte Anna och Ronney loss mangårdsbyggnaden på gården, så Anna bor och arbetar på samma plats. Även döttrarna Josefin och Isabell har följt i mammas fotspår. Båda är rejält hästbitna och har visat welshponnyer och deltagit i ridklasser sedan de var riktigt små.
– Idag håller egna lektioner och båda är godkända ridklassdomare, säger Anna.