Dressyrtränaren måste få en ny njure för att överleva

Svenska Barbro Ask-Upmark red varje dag och drev en blomstrande träningsverksamhet i närheten av amerikanska VM-staden Tryon när hon för ett halvår sedan drabbades av bältros. Först trodde hon att hon hade sträckt en muskel eftersom hon främst hade värk i vänster höft. När bältrosutslagen kom uppsökte hon akuten och fick acyklovir utskrivet – en medicin som är mycket vanlig vid behandling av bältros, även här i Sverige.

Medicinen fick henne att kräkas och må allt sämre och efter tiodagarskuren blev hon bara sjukare och sjukare. När hennes livskamrat Aramis Fontenol till slut körde henne till akuten visade det sig att hon knappt hade någon njurfunktion kvar alls.
– 24 timmar till så hade jag avlidit sa läkarna till Aramis, berättar Barbro Ask-Upmark som lades in och behandlades med dialys i sex dagar.

Beroende av dialys

Det akuta stadiet gick över i ett kroniskt tillstånd och nu ett halvår senare har njurarna endast fem procents funktion. Barbro går på dialys tre dagar i veckan för att överleva och hennes enda chans att få leva ett normalt liv igen är en njurtransplantation. Allt på grund av en förmodad felbehandling från akutläkarens sida.
– Min egen doktor säger att jag var överdoserad och att det definitivt tog livet av mina njurar, säger Barbro, som gick till akuten för att det var söndag och fick mer än dubbla dosen mot vad hennes egen läkare skulle ha skrivit ut.

Hon är upprörd över att det inte varnas för medicinen som hon har fått. Läkaren sa inget och inte heller på asken stod det något om att njurarna skulle kunna påverkas.
– Det känns orättvist eftersom jag alltid varit mån om min hälsa och hade fullt fungerande njurar. Innan detta hände var jag helt frisk och kunde rida upp till tio hästar om dagen. Nu kan jag inte resa bort och jag kan inte hålla lektioner de tre dagarna i veckan när jag sitter i dialys. Dessutom blir jag fort trött – och jag har en förväntad livstid på 5–10 år.

Hur ser möjligheterna ut att få en ny njure?
– Det är hoppfullt, Aramis kommer att testas först, och jag har flera fantastiska människor som har erbjudit sig. Men även om jag får en donator tar det minst ett år innan alla tester är gjorda. Minsta fel på mig så kan jag inte få en transplantation. Även efter en lyckad transplantation är livstiden runt 10–15 år.

Tog med sig hästen från Sverige

Barbro Ask-Upmark har bott i USA sedan 1999 då hon flyttade till Kalifornien tillsammans med dressyrhästen Molière, som hon själv hade tagit upp till Grand Prix. Året efter blev han Horse of the Year i Grand Prix för svenska halvblod, berättar Barbro som därefter importerade hans halvbror Monterey när han var 2 år. Även Monterey tävlade hon upp i klasserna och vann många GP-klasser genom åren.

Förutom att hålla uppskattade dressyrträningar är Barbro även långt framme när det gäller att använda ridsimulator, som hon undervisar i på Tryon International Equestrian Center i North Carolina där hon bor sedan tre år tillbaka. Själv bor hon och Aramis cirka tio minuter från Tryons imponerande anläggning, och under VM i Tryon hade de både det svenska dressyrlaget och folk från Svenska Ridsportförbundet boende hos sig.

Vad betyder hästarna och ridningen för dig?
– Allt! Jag har ridit sedan jag var 7 år och nu är jag 65. Jag har tränat och utbildat sex hästar till Grand Prix och i Sverige var jag med och skapade Dressyrringen och satt i styrelsen tillsammans med Ulla, Jan och Liane.

Barnbarnen bor i Skåne

I dagsläget har Barbro börjat få tillbaka något av sin styrka, hon kan promenera och undervisa, men det är långt kvar innan hon kan rida på allvar igen. Om det ens är möjligt.

Förutom att vardagslivet aldrig blir var det har varit, är den stora sorgen att hon inte kan resa någonstans på grund av den ständiga dialysen.
– Min enda son bor i Skåne med sin familj och jag har tre barnbarn som jag inte kan besöka innan jag får en ny njure.

Här kan du läsa mer om Barbro Ask-Upmark och hennes simulatorträning.