Eduard Petrović: ”Jag skissade på min bana i ett halvår”

– Troligtvis har vi banbyggare tråkigt. Vi har blivit lite sentimentala och stöttar varandra på det här viset, säger Eduard Petrović om banbyggarnas egen utmaning som sprider sig på Facebook.

Brasilianaren Guilherme Jorge, OS-banbyggaren i Rio, var en av de första eller rent av den förste som drog igång ”Course design challenge”, där många kända banbyggare har lagt upp banskisser som starkt har påverkat dem själva och deras karriärer.
– Min banskiss är från EM för young riders i Prag 2008. Det var mitt största banbyggaruppdrag hittills och jag ville göra en riktigt bra bana med många vägmöjligheter som samtidigt var tillräckligt teknisk. Det året var det ett rekordstort antal ryttare som deltog, en del nya, svagare ryttare och en hel del mycket erfarna och duktiga, berättar Eduard Petrović.

– Ett halvår innan själva EM började jag rita banskissen och varje månad tittade jag på den igen och gjorde någon lite ändring tills jag blev nöjd.

Bedömningen i Prag, berättar Eduard Petrović, var en så kallad ”table C”, vilket innebär att fel du får på banan omräknas till sekunder. Du behöver alltså både kunna rida fort och säkert, samtidigt som du tar kalkylerade risker.

För de mindre erfarna ryttarna fanns det möjlighet att rida längre vägar med mindre hinderdimensioner, förklarar han.
– Man vill bara ha en liten skillnad på ryttarnas resultat i sekunder, jämnt fördelat, för att den första klassen inte skulle bli alltför avgörande. Och för att de mindre erfarna ryttarna från svagare nationer skulle känna att de kunde hänga med till klassen dagen efter.

”Diskuterar vad sporten behöver”

Att banbyggare världen över delar med sig av sina banskisser är ett sätt att åtminstone hålla en liten bit av banbyggeriet levande i coronakrisen.
– Vi diskuterar och jämför med varandra vad vi har gjort. Vad som är bra och dåligt och vad sporten behöver i framtiden. De flesta vill gärna ha tillbaka en del av det som har varit, det vill säga inte bara glesa hinder med tre bommar utan mer kompletta banor med en balanserad blandning av både glesa och massiva hinder såsom mur, vattengrav, torrgrav och större grindar i delar för säkerhetens skull.

Vi diskuterar och jämför med varandra vad vi har gjort. Vad som är bra och dåligt och vad sporten behöver i framtiden.

Svenskkroatiske Eduard Petrović är internationell FEI-banbyggare och bygger mästerskaps-, världscupkval- och Nations Cup-banor världen över. Men han är också ett välkänt ansikte för många svenska hoppryttare, inte minst på Båstad Horse Show, Jumpinnhoppet på Grevagården och inomhus-SM samt trettonspelen i Helsingborg.

Han är född i Kroatien men bodde i Sverige mellan 1965 och 1992. Vid sidan av banbyggeriet har han även tävlat framgångsrikt upp till 1,45 i hoppning. Han har även tävlat medelsvår dressyr samt fälttävlan.

Tävlingskalendern – en enda röra

Idag bor Eduard Petrović i Zagreb där han driver en sportinriktad ridskola samtidigt som han är hopp- och dressyrtränare. Dessutom arbetar han med att utbilda andra banbyggare. Men liksom för världens alla tävlingsryttare står även allt stilla för Eduard Petrović och hans kollegor.
– Jag var fullbokad hela året med bland annat två världscupkvaltävlingar som höjdpunkt. Allting blev inställt på kort tid och ingen vet med säkerhet vad som kommer att hända med tävlingarna som ska vara senare på året. Några har flyttat sina tävlingar som jag skulle ha byggt, men de kolliderar med andra uppdrag jag haft i min kalender, så nu är allt en enda röra, säger han.

Först fick vi inte ens rida hästarna utan bara leda dem i skritt eller longera i max tio minuter, vilket var en katastrof för en anläggning med 200 hästar.

Vardagen i Zagreb präglas av nedstängning sedan mitten av februari. Endast apotek och matvarubutiker har fått hålla öppet och resor har begränsats hårt. Som om coronakrisen inte var nog, har Zagreb också den senaste månaden drabbats av återkommande jordskalv. Nyare hus har klarat sig bra, men stora delar av ”gamla Zagreb” har skadats svårt och 20 000 människor har fått sina hus helt eller delvis förstörda, berättar Eduard Petrović.

Eftersom Eduard Petrović har en firma så lyckades han få resetillstånd för de 12 hästar som han använder till sin sportridskola.
– Först fick vi inte ens rida hästarna utan bara leda dem i skritt eller longera i max tio minuter, vilket var en katastrof för en anläggning med 200 hästar, berättar han och tillägger att de till slut lyckades få tillstånd förr viss ridning.

”Kan inte försörja familjen”

– Men ganska snabbt insåg jag att jag inte kommer att få någon inkomst överhuvdtaget på längre tid, så jag gav bort en del ston till en person som behövde avelsston. Några sålde jag och tre behöll jag.

– Ekonomiskt kommer det snabbt bli ganska svårt för mig, eftersom jag bara har två ryttare som jag tränar för tillfället. Det räcker inte för att försörja min familj och de tre hästar jag har kvar. Men jag hoppas att det fort ändras till en mer öppen situation, vad jag vet nu så kommer Kroatien, Slovenien, Ungern, Slovakien och Tjeckien tillåta tävlingar från och med juni.