Ur arkivetJana Wannius och Anders Gernandt, två av 1970-talets mest välkända ridsportpersonligheter, i färd med att testa en teknisk nymodighet – elektronisk tidtagning. I dag har utvecklingen sprungit ifrån den här apparaten med många hästlängder – artikeln är drygt 45 år gammal.
Elektronisk tidtagning stor nyhet 1979

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Året är 1979 och Ridsport har en helsidesartikel om en ”Ny unik tidtagningsutrustning”.
I artikeln uttalar sig Jana Wannius, då tävlingsryttare, nu ansvarig för Falsterbo Horse Show:
”Det här är inte en sekund för sent. Riktiga tidtagningsapparater behövs verkligen ute på tävlingsplatserna. Jag vet faktiskt tillfällen då hela klasser har ridits utan elektronisk tidtagning. Ryttarna har ridit i tron att tidtagningen fungerar men all tidtagning har skett manuellt. Ja, tiden har faktiskt till och med tagits medvanligt armbandsur”.
Då hade Jana just varit med på en demonstration av den nya utrustningen, på SRC:s (dåvarande Ridsportförbundets) kansli i Stockholm.
Vidare står att läsa:
”För tävlingsarrangörer med tidspress på sig finns även en printer som kan kopplas till panelen. Printern skriver ut resultat direkt på en remsa vilket gör att man bl a har klara bevis i efterhand om en avläsning skulle ifrågasättas.”
I en senare artikel kunde Ridsport berätta att den här tidtagningsutrustningen rönt internationellt intresse, när den visades under Scandinaviumtävlingarna – man hoppades kunna exportera den till bland annat Storbritannien!
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2025.

Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på