Elisabet Hoff: ”Hyckleri att hoppsporten är på lika villkor”

Sluta påstå att ridning är jämställd”, skrev en ledarskribent i en kvällstidning för en tid sedan, varpå Sveriges Radios P1 följde upp med en debatt. Frågan var varför det är så få tjejer när det kommer till hopptoppen.

En relevant fråga. Som ingen hade något intressant svar på. Gamla trötta argument som att Sverige minsann haft ett OS-lag med bara tjejer – för 19 år sedan – är bara just tröttsamma.

Mycket intressantare hade varit att debatterna skillnaderna mellan de tre olympiska grenarna.

I dressyr-EM i Rotterdam var 43 av de 69 ryttarna kvinnor. Ingen man tog individuell medalj. Sverige hade tre tjejer och en kille i laget.

Vad den grenen stundtals kallas internt i hoppvärlden lämpar sig inte att sätta på pränt.

I hopp-EM, på samma arena, startade nio kvinnor, en av dem svensk, och 70 män. Genom åren har bara två kvinnor tagit titeln.

Det är anmärkningsvärt.

I fälttävlan, den tuffaste och farligaste grenen, är bilden en helt annan.

Efter Rotterdam gick EM i fälttävlan i Luhmühlen, med lika många kvinnor som män i startfältet. Sverige hade skickat fyra tjejer och två killar.

Tysklands Ingrid Klimke inte bara tog guld, hon försvarade sin Europatitel och blev den femte ryttaren någonsin att vinna två EM i rad.

Michael Jung har också gjort det. Samt Pippa Funnell, Lucinda Green och Ginny Eliot.

Så vad är fel med hoppsporten?

En av debattörerna i radion menade att en orsak till att kvinnliga hoppryttare i toppen är så få är att de får barn och då inte vill göra en tävlingssatsning.

Jag har hört samma argument av andra.

Ingrid Klimke är tvåbarnsmor och har ridit alla OS sedan 2000, massor av EM och VM. Och hon är långt ifrån ensam om att vara mamma och rida fälttävlan på toppnivå.

Nu säger någon kanske att hoppryttarna tävlar mer.

Nästan varje helg. Förvisso.

Men alla pappor då? Vill inte de också vara med sina barn? Lika mycket som mammorna? Eller lever hoppsporten kvar i 50-talets värderingar? I en föråldrad syn på könsroller? Är det där skon klämmer?

Malin Baryard Johnsson är en förebild men även ett undantag i svensk hoppsport. Positivt är emellertid att förbundskapten Henrik Ankarcrona satsar på ett helt gäng unga tjejer.

Tiden får utvisa om de håller ut hela vägen till toppen.

Annars kan vi en gång för alla sluta upp med hyckleriet om att hoppsporten är på lika villkor.