Elithästarnas uppväxt – Lunatic

Ridsports Avelsextra ställde tidigare i år frågan hur det gått för 2007 års Riksfölfinalister. Slående var att av åtta listade hoppindivider hade ingen förra året följt upp med till exempel topplaceringar i Breeders. Om man vänder på det; vad gjorde de hopphästar som  av World Breeding Federation nu är rankade bäst i världen inom SWB när de var riktigt unga?

Vi ställde frågan till uppfödarna till fem högt rankade SWB-uppfödningar;  Lunatic som förra året var bästa svenskfödda häst, totalt som 26:a i världen enligt World Sport Horse Breeding Federation, och kvartetten Ohlala-Nice Stephanie-Cyklon och Glory Days, som toppade årsrankningen räknat till april i år.  Sverige låg då nia i världen bland hoppstamböckerna, före Hannover och precis efter Oldenburg. Ohlala och Nice Stephanie var så högt som 11 och 13:de plats på världsrankningen. Vi visar samtidigt vilka tidiga omdömen dessa hästar fick, om och när de visades.

Bästa svenskfödda häst 2013 enligt WBFSH:s rankning:
26 Lunatic f 1998 e Landlord-Utrillo-Oden, uppfödare Magnus Dyrendahl, ryttare Jens Fredricson, Sverige.

Dyrendahls är en känd uppfödarfamilj, vars stostam förvaltats av familjen sedan trettiotalet. Äldste sonen Carl Dyrendahl tävlade Lunatic upp till Svår klass. Här berättar Magnus Dyrendahl om Lunatics första år:

Föl: Gick i hagen med mamman och gårdens andra ston med fölen.
Åring-tvååring: Gick på hingstbete hos Lasse Forslund.
Tre år: Gjorde treårstest. Han förhandsvisades som hingst men bedömningen var att han hoppade för dåligt (!) och därför blev han kastrerad. Han hade heller ingen hingstkaraktär, men jag trodde att han hoppade bra nog för att vara intressant som hingst. När han inte var det blev han kastrerad.
Fyra år: Han gick fyraårschampionatet. Jag tyckte fortfarande att han var bra nog och anlitade Svante Johansson, men de gick inte till final. Han vann i Halland, men det fick jag höra var Svantes förtjänst. ”Han blir inget” tyckte alla, men jag har hållt på i några år och har aldrig suttit på en häst med sådant tryck från marken.  Jag trodde tidigt att han var en svårklasshäst och min son Carl red honom på SwedeHorse. Å andra sidan var inte ridbarheten den bästa, och det jobbade vi mycket med. När Jens köpte honom var det som tidshoppningshäst, men jag sade att om du sköter det här rätt så kan han nog gå 160… Det tog tills han gick OS i London innan han blev riktigt accepterad, men jag kunde inte ens själv i min vildaste fantasi tro att han skulle komma så här långt.  

Treårstest och kvalitetsbedömning Lunatic

I nästa avsnitt av serien om elithästarnas uppväxt kommer vi att titta närmare på Ohlala.