EM-bubblaren: ”André Brandt är min stora förebild”

Liam Nilsson är inte stor, som han själv säger, vilket passar perfekt med Love Me Tender som inte mäter mer än 158 cm i manken. Hästen kommer från Magic Park Stables och Royne Zetterman har matchat ekipaget sedan i somras. Sakta men säkert har de klättrat i klasserna, för att i år ge sig iväg utomlands. I belgiska Lier debuterade de 1,40 felfritt på hinder och i söndags tog de hem juniorernas Grand Prix över 1,35-hinder i slovakiska Samorin.

– Han är ganska het, jag måste låta honom vara i kombinationerna, annars går det lite väl fort. Men jag vet att vi alltid kommer i mål, han gör allt för mig. Vi har ridit ihop oss ganska mycket nu. Han är inte så stor, och han tycker nog det är rätt så skönt att jag inte heller är så stor, säger Liam om sin ”Elvis”.

– Mamma och jag brukar kalla honom för popcornet. Han gillar att kivas. Han tar mina kepsar och mössor och nyper mig i armen. Vi passar rätt så bra ihop på det viset.

Mamma och jag brukar kalla honom för popcornet.

Det har varit intensiva veckor för 13-åringen som först var och tävlade i Lier i slutet av april, och som nu är inne på andra veckan i Samorin. Med sig har han även Zäta C, som han hittills tagit två topplaceringar med i childrenklasserna i Samorin, samt två D-ponnyer som också visat framfötterna. Med Cullintra Royal blev Liam bland annat fyra i Liers ponny-GP.

Tävlingsåret har minst sagt börjat bra. Något Liam inte alls hade räknat med.
– Jag har börjat gråta efter varenda start. Det är kul när allt hårt arbete ger utdelning, säger han.

Landslagsledningen har också fått upp ögonen för den unge ryttaren. I helgen blir det nationshoppning för Sverige i Samorin.
– Det har redan gått över förväntan och det är jag väldigt glad för.

Slog vad med en kompis

Att det blev hästar var dock inte självklart. Med en mamma som alltid har hållit på med hästar och tävlat upp till 1,40, har ridningen alltid funnits nära till hands men intresset har varit aningen svajigt. När Liam var tio år tog det dock fart.
– Jag har alltid ridit och varit med mamma på tävlingar. Men jag har börjat rida och slutat veckan efter. Sedan hade jag en vadslagning med en kompis om vem som skulle rida längst, båda började rida men han slutade efter en och en halv vecka. Jag tyckte det var kul så jag fortsatte. Och nu är jag igång på riktigt, berättar Liam.

Det har gått rätt så fort.

Tävlingssuget fanns där från start. Redan efter ett par månader var Liam igång på tävlingsbanorna, med en tuffing till ponny.
– Jag hade en B-ponny som slängde av mig hela tiden. Då sa mamma att hon skulle köpa en bättre B-ponny om jag inte tröttnade.

Nästa ponny var betydligt snällare men grön.
– Hoppa kunde den, men den hade inte gjort så mycket. Det tog ett tag att komma igång, men efter ett tag kvalade vi till SM. Vi blev också sjua i Baltic Cup-finalen, berättar Liam som lärde sig mycket längs vägen.

– Det har gått rätt så fort, fortsätter han.

Att Liam hela tiden har haft många olika ponnyer, inte sällan gröna eller projekt, att rida på, har sannolikt haft betydelse. Även nu har han ”ett gäng ponnyer” hemma som han både utbildar och tävlar med hjälp av mamma. Med förvärvet av Elvis och Zäta C samt flera SM-ponnyer har satsningen dock fått en tydligare spjutspets.

– Det har varit tanken ett tag, men min första storhäst var 1,78 hög och ett fuxsto. Hon var lite för svår för mig, men sedan i höstas har jag satsat ordentligt på både ponny och häst.

Rider bättre på stora tävlingar

Markarbete tränar Liam för mamma Lina Nilsson, som även sitter upp och trimmar så att Liam ska hinna med skolan. Hoppningen sköter Royne Zetterman.
– Han är väldigt involverad. På alla tävlingar vill han ha filmer på alla hästarna, han går igenom banorna efteråt och säger vad jag gjorde bra och vad jag kan göra bättre. Han är väldigt noggrann.

– Mamma är sträng, men jag gillar när man är sträng. Då blir det inte halvdant, utan det blir ordentligt gjort. Mamma är också väldigt noggrann, säger Liam.

Både mamma och jag märker att jag blir bättre på sådana här tävlingar.

Någon utpräglad vinnarskalle ser han sig inte som.
– Jag blir glad om jag kommer runt, men det är alltid kul om det går bra. Speciellt om jag vinner. Men det viktigaste är att få jämna, felfria rundor med bra känsla.

Liam har visserligen tävlat i Danmark tidigare, men att komma ner till Belgien och Samorin är något helt nytt.
– Det är många fler killar som rider här nere, och både mamma och jag märker att jag blir bättre på sådana här tävlingar. Jag ser många som är duktiga, och det finns mycket inspiration här.

Att det har varit omfattande procedurer och tester för både djur och människor är inget Team Nilsson har lidit av. Det har fungerat smidigt.
– Men jag kan nog inte ta så många fler tester nu. Snart går det nog hål i min näsa. De flesta är snälla mot mig som är liten, men på många trycker de bara upp testet i näsan.

Målet för framtiden är klart.
– Mitt mål har alltid varit att rida mästerskap.

Med de senaste framgångarna har också tanken på att kanske få rida ett mästerskap redan i år väckts.
– EM är ju ett stort mål, men det är inget jag riktigt har räknat med. Fokus nu är att få jämna resultat och att rida felfria rundor, så att jag kanske i framtiden kommer ut på lite större mästerskap.

Gillar känsliga hästar

En av Sveriges hetaste unga hoppstjärnor, André Brandt, som numera är beridare hos Royne och Sofia Farman Zetterman på Magic Park Stables, är någon som Liam verkligen ser upp till. Och världsettan Steve Guerdat.
– André Brandt är en stor förebild. När jag tränar för Royne på kvällarna står han ofta med och tittar. Det är alltid roligt att träna, men när André kommer in på banan är det extra kul.

Lina Nilsson är stolt över sin son.
– Liam har slitit hårt, men det är kul när det ger utdelning. Han är väldigt målmedveten och envis. Alla ponnyer han har ridit har kunnat hoppa, men de flesta har varit projekt som har avlöst varandra.

Liam är väldigt snäll mot hästarna, och det passar bra med dem som är lite heta.

”Inskolningen” i sporten har förmodligen också påverkat valet av hästar idag.
– Han har fastnat lite för svåra och känsliga hästar. Liam är väldigt snäll mot hästarna, och det passar bra med dem som är lite heta. Han har bara fortsatt hänga i och någonstans i somras blev det tydligt att han verkligen vill göra detta till hundra procent.

– Vi hade kanske inte trott att det skulle gå så fort. Men han har ju suttit på många olika hästar och fått lite motgångar i början, därför kanske ödmjukheten blir därefter när framgångarna kommer, säger Lina.

Har själv skaffat sponsorer

Med flera företagare i familjen har Liam också fått engagera sig i den ekonomiska aspekten av att driva en så pass stor satsning. Bland teamets sponsorer återfinns bland annat bygg- och maskinföretag, utan någon tidigare koppling till ridsporten.
– Liam har skrivit ihop ett CV om sig själv och ringt runt till olika företag och presenterat sig. Många tycker det är roligt när ett barn ringer själv, och vissa har han även åkt ut till. Han har varit väldigt duktig med det hela tiden, han förstår att det kostar en del att göra detta. Utomlands är det mycket vanligare med sponsorer som inte bara är hästföretag, där ligger Sverige långt efter, menar Lina.

– Det är klart att det hela tiden är en balansgång för ett barn vad som är sport och vad som är ekonomi. Liams pappa är också företagare och menar att det är bra att lära sig i tid. Och Liam har fått jättefin respons när han själv hör av sig. Det uppskattas verkligen. Jag tror det ligger lite i tiden också, det är en dyr sport.

Belöningen för all möda är Liams glädjetårar.
– I slutändan är det ändå värt allt slit. Men man får vara ödmjuk och njuta när det går bra, hästarna är bra på att plocka ner en på jorden, säger Lina.