EM-ryttaren: ”Han blev jätterädd i vår första kür”

Det blev tredje starten gillt för Juliette Ramel och Buriel K.H. när de gjorde entré på OS-dressyrbanan och fick in en riktig fullträff i küren, efter några missar i de tidigare starterna. Resultatet blev 81,182 procent, att jämföra med ekipagets tidigare personbästa på 79,721 från EM-finalen i Rotterdam 2019.

Vad är det med Buriel K.H. och küren?
– Vi gjorde vår första kür i ’s-Hertogenbosch 2016, och de satte i gång musiken så högt att det var sjukt. En i mitt team rusade fram för att få dem att sänka, men hästen blev så rädd att vi inte red någon kür på flera år efter det. På VM i Tryon blev küren inställd som en följd av vädret, och på EM i Rotterdam blev han också rädd när musiken startade.
– Nu har vi en egen kürmusik som går i gång väldigt försiktigt och är mjukare, så jag var så glad över att han var lugn under OS-küren.

Hur var känslan att sätta personbästa när det gällde som mest?
– Det viktiga var att Burri var med mig hela vägen och att vi fick ett bra avslut på OS. Det är ju så speciellt med OS, där tre dagar ska vara de bästa du har på fyra år, och allt ska vara på topp. Både du och din häst ska ha bra dagar, och du ska inte tänka på allt runt omkring utan hålla fokus.

Vad tänkte du när det stod klart att Patrik Kittel inte skulle komma till start?
– Först och främst tyckte jag så himla synd om honom. Att hamna i det läget efter att ha jobbat så hårt, gjort ett upplägg och åkt hela vägen till Tokyo, det var tråkigt för Patrik och för oss som lag. Sverige är ett litet land och vi visste att alla behövde rida på topp för att ha en chans.

Fick Patrik mer tid att hjälpa dig nu?
– Patrik är van vid att ha mycket omkring sig, så han hade haft tid för det även om han hade tävlat själv.

Nu fick reserven Antonia Ramel gå in, och systrarna Ramel gjorde ett OS tillsammans. Hur var det?
– Jag är jätteglad för Antonias skull, men det är ingen lätt uppgift att gå in som reserv. De red på stadiga procent, och hon har gjort ett fint jobb med Brother de Jeu som inte är någon superspektakulär häst.
– Att vi tävlade tillsammans i OS var ingen större skillnad jämfört med andra tävlingar.

Hur var OS i Tokyo i övrigt?
– Det var jättejättebra. En fantastiskt fin anläggning för hästarna och alla japaner vi mötte från det att vi kom till flygplatsen var otroligt vänliga. Allt var bättre organiserat än i Rio.
– Sedan saknade jag publiken. Det blir annorlunda utan publik, men det betydde också att jag kunde rida fram på ett annat sätt. Jag har en häst som går i gång mycket på publik, och måste då fokusera på att hålla honom lugn, men nu kunde jag rida fram mer normalt.

Vad händer härnäst?
– Nu ska vi bara ta det lugnt och Burri får gå i hage. Sedan hoppas jag få rida EM, men i övrigt har jag inte tänkt så mycket framåt.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 13/2021.