En bruksprovsvecka i backspegeln

En extralång bruksprovsvecka är över, det är inte den längsta i historien men det var många hingstar som stod i startblocken lördag kväll redo för veterinär- och exteriör söndag morgon. Vad är det då som gett besående intryck? Vi tar det lite i ordning.

Välkommen hit!

Det är tredje gången gillt bruksprovet arrangeras på Strömsholm i modern tideräkning. Ridskolan Strömsholm och Riksanläggningarna har arrangerat två prov under pågående Covid-pandemi, hanterat en nerstängning på grund av hästsmitta och i år fick de äntligen slå upp portarna för publik. Det blev ingen anstormning – folk har etablerat en vana vid streamingtjänst hemma i soffan och chatt på sociala medier samtidigt, tror jag, istället för att komma i stora skaror.

Under alla år har det känts som att funktionärer från skolan och SWB Mälardalen är genuint glada över att få arrangera ett bruksprov. Och, så bra de gör det! Det är lätt att komma dit för att arbeta, det tror jag att hingstägare, visare, ryttare och hästskötare också känner. En eloge till alla kuggar i maskineriet och till primus motor Jonas Johnsson som är överallt.

Trend i hingsthanteringen

Inte bara i år utan även de senaste åren så är det en annan kategori av ryttare som visar hingstarna. Det är snudd på majoritet tjejer än killar som är anmälda som ryttare och visare. Hingstar hanteras idag helt annorlunda, delvis, än på ett bruksprov för fem till tio år sedan. De flesta har ett bättre, mindre hingstigt temperament, vilket under lättar för alla. Det är inte längre en kraftsport, ryttarna har hittat andra vägar.

Ett exempel är Lina Bengtsson som visade hingstarna Otto M och Next Dorado. Hon visade redan på exteriören att hon har en väldigt bra kommunikation och kontakt med sina hingstar. Under alla pass i ridhuset pratade hon med Otto och på den korta exteriör-visningen var det prat med ”Nisse” också. Hennes sätt att hålla dem i schack med små medel är det bästa och mest konkreta exemplet på positiv förstärkning jag sett i praktiken. Det var verkligt fint att se. Och, Otto M borde passa för fälttävlansavel eller varför inte själv gå, fin och rörliga gångarter med hoppteknik.

Hingstar kvar på näthinnan

Bruksprovet handlar väl ändå om hingstgodkännande – absolut men utan AVN:s slutliga uttalanden blir det till att avvakta med den delen. Apropå AVN så gör de ett grundligt och väldigt konsekvent arbete, vare sig du håller med om deras utsagor eller ej. SWB har ett kompetent AVN – men tänk om de kunde komma till publicering liiite snabbare än måndag kl 14 när undertecknad sitter i ett plåtrör över Atlanten. Bara en stilla bön men lagom snabbt är väl bäst.

Vilka har då stannat kvar en liten extra stund av alla 72 stycken?

Bland 4-åriga hopphingstar är det riktigt svårt att plocka en favorit eller kanske två, det fanns så många som var fina med intressant stam men jag tar två som växte under veckan.

Bland dressyrstammade hingstar var det tunt i år men testryttarna fick en del att glänsa till, speciellt Blue Hors Storm kom till sin rätt.

Knockando VH har otrolig mekanik i trav och galopp, det blir spännande att se vad AVN skriver om extremiteterna när kritiken kommer, premierad blir han, det är då säkert.

Nu har rutinerade, erfarna och meriterade testryttare från tre stora dressyrnationer höjt Oneofakind OM till skyarna för ridbarhet och känslan i sadeln. Cathrine Laudrup-Dufour, Philipp Hess och Theo Hanzon är testridnings-professorer – alla älskar de Total Hope-sonen. Så, betäck betäck betäck.

Hingsten Million’s Grey har verkligen etsat sig fast i hjärnbarken med stam, exteriör, ridbarhet och klasshoppning, otroligt snyggt riden av Thomas Ryan.

Måndag väntas resultaten komma, underbart är kort och snart är bruksprovsveckan ett minne blott. Over and out.